The Housemaid 2010

Det börjar med ett självmord. Ett oförklarligt sådant. Hur? Vem? Vad? Varför? Det finns inga svar snarare är det en slumpmässigt inslängd startpunkt för en minst sagt bisarr historia. En tjänsteflicka tar anställning hos en rikemansfamilj där ytan ligger tycks lugnt spegelblank men de intrigerande strömningarna lätt kan dra ner en i djupet. Naiv och dumdristig inleder hon en affär med mannen i huset vilket leder till ödesdigra konsekvenser. Snart är så gott som hela hushållet insyltat i ett erotiskt laddat kammarspel på liv och död.

Det här är fantastisk regi, det ska erkännas. Utsökt vackra bilder, vinklar och kamerakompositioner. Snarare är det den grundläggande handlingen som tycks borttappad i en brist på allvarsamhet men samtidigt tyngd under händelseförloppet. Vad som tycks ha potential att bli något mer, sexigt, djupgående allvarsamt eller bara tänkvärt blir här rent komiskt. Erotiken har en tendens att bli ploj och lockar hellre till skratt än engagemang.

"The Housemaid" är kvinnornas historia. Den hämtar tydlig inspiration från mytologin med gudalika intriger där mannen med Zeus-lik pondus bestiger kvinnan och dessa i sin tur antar en mer lågmäld men minst lika farlig tillvaro, där husfrun som första bästa Hera gör livet surt för sina konkurrenter.

Det finns som sagt en antydan till komik i kontexten, en konstigt cynisk humor som går som en röd tråd från början till slut. Men det är också det närmaste man kommer en komplett historia. Försöket att binda ihop en tafatt början med ett lika tafatt slut känns endast krystat och vad som med en knivskarp yta kunnat bli ett mästervärk blir med sina problem innehållsmässigt, inte mer än ett raskverk.