The Forbidden Kingdom 2008

Tonårige Jason (töntige Michael Angarano) tvingas av ett elakt gäng råna en österländsk kuriosaaffär där han av ägaren blir förärad en stav med mystiska egenskaper som för honom till det antika Kina. Där pågår orättfärdigt förtyck utövat av en onde härskare. Ingen guldstjärna ges om du gissade att staven är avgörande för att rätt sida av kriget vinner. Det visar sig snart skurken Jade Lord har förvandlat den legendariske krigaren The Monkey King till sten och att staven är det enda som kan häva förbannelsen och rädda dagen – om Jason nu når fram till målet.

Jet Li slog igenom som munk – här repriserar han sin roll när han ikläder sig rollen som ”den tyste munken” – en av tre hjälpredor som ödet försett Jason med. De andra två är Jackie Chan i formen av Lu Yuan (en spejsad gudom) och hämndsökande unga kvinnan Golden Sparrow (Yifei Liu). Hjältarna möter motstånd i form av den tungt mascaraförsedde Collin Chou (trots sminket blek som överskurk) och den vithåriga demonkvinnan Ni Chang (Bingbing Li). Historien verkar sikta på att para komiken i en ignorant amerikans möte med österländsk mystik (”Big Trouble in Little China” är fortfarande ohotad) med koreograferad kung fu action a la ”Hero” utan att lyckas med någondera. Det verkar regissören kompensera genom en väldigt extensiv användning av datoranimerade effekter, a la plastig superhjältefilm (Ni Chang är t.o.m. misstänkt lik Jessica Alba).

Att man betrott Rob ”Stuart Little” Minkoff med regiuppdraget är symptomatiskt för graden av allvar den här filmen kan betraktas med. Från koncept till utförande är ”The Forbidden Kingdom” omöjlig att ta på allvar utifrån ett cineastiskt perspektiv. Filmen är en illa dold ursäkt för att sammanföra megakampsportstjärnorna Jackie Chan och Jet Li.

Som en fieldtrip i ett ohämmat nördigt djupdyk i martial-arts fanboydom ger filmen visserligen en omedelbar referensfix för målgruppen med tjogtals omsusade kampsportsgestalter in action (vissa välkända från mytologin, andra från tidigare filmatiseringar och serier). Men har man åtminstone bråkdelen av ett genuint intresse för kinesisk mytologi och gott filmiskt hantverk är det plågsamt att se dessa mytomspunna gestalter kastas bort i ett virrvarr av toaletthumor och stapplande fortune cookiefloskler på bruten engelska. Plågsamt för att det är ett vanhelgande av traditioner, österländsk mystik och fantasifulla men respektfulla uttolkningar som Ang Lees ”Crouching Tiger, Hidden Dragon”. Men också plågsamt för att man slösar bort genuin talang – då avses slagsmålsfärdigheter – på en klichétyngd sörja som inte är värd besväret.

Några ljuspunkter finns i den ganska fina scenografin. Ni Changs vithåriga demonessas hårexcersis är dessutom rätt kul oss för som kan vår Marvel (Medusa ringde, hon vill ha sin signatur tillbaka!) Annars är det tveksamt om ens kampsportsnördarnas smaklökar blir tillgodosedda. Det mesta lider av brist på originalitet och mest blåslagen blir den österländska mytologin.

Den förväntade urladdningen mellan Chan och Li äger rum sent i filmen och är inte så explosiv som man kunnat förvänta sig. Kanske håller de gamla hjältarnas konster inte längre för högt uppskruvade förväntningar. Hursomhelst kan det hela sammanfattas med ”Too little, too late”.

ONÖDIGT VETANDE Detta är första gången som de två legenderna Jackie Chan och Jet Li är med i en och samma film.