The 5th Wave (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
16-åriga Cassie Sullivan försöker att överleva i en värld som ödelagts av vågorna efter en utomjordisk invasion, som har reducerat befolkningen och skickat mänskligheten tillbaka till stenåldern. Baserad på den populära bokserien.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE 5TH WAVE

Undermålig undergångshistoria
I vågen av dystopiska och post-apokalyptiska ungdomsbok-adaptioner surfar ”The 5th Wave” in i hopp om att ingen lägger märke till dess skavanker. En filmupplevelse som sköljer över sin publik som en plötslig kväljning och för oss till den mänskliga undergångens rand, där allt förfaller - utom de perfekta frisyrerna.
Cassie (Chloë Grace Moretz) var en helt vanlig high school-girl next door som gick runt på fester med sina helt vanliga kärleksbekymmer när undergången plötsligt kom till hennes småstad i Ohio i form av ett massivt svävande rymdskepp, som hämtat/stulet från "District 9". Först liksom bara hängde det där, men snart svepte fyra vågor av bibliska plågor över jorden i form av strömlöshet, flodvågor, sjukdomar och en markinvasion som utrotar större delen av jordens befolkning, allt detta får vi berättat för oss i ett litet öppnande montage. Tillbaka till Cassie som är kvar i Ohio, redo för den femte vågen av mänsklig undergång och på något sätt lyckats bevara frisyren fläckfri, likt den hunkige Evan som räddar hennes liv, lyckats behålla en perfekt tredagars skäggstubb. 

Ytlig kritik kan tyckas, jag hade velat skriva mer om deras karaktärer men jag har inte så mycket mer att gå på då filmen inte bemödar sig med att berätta vilka de är. Cassie, Evan och Ben som utgör filmens centrala generiska kärlekstriangel av överlevande förblir lika tomma skal som de mänskliga kroppar som rymdvarelserna tagit över, ett snålt knep för att göra sci-fi med utomjordingar utan att betala för specialeffekter, eller ens för skådespelare som har förmågan att gestalta skillnaden. 

Snart står det klart att mänsklighetens öde vilar på våra tonårshjältars späda axlar och det talas med stora ord om allt det fina i världen som är värt att kämpa för, utan att vi förstår vad, exakt som åsyftas. Trots sin våldsamma premiss med utomjordingar, undergång och barnsoldater lyckas ”The 5th Wave” aldrig förmedla någon känsla av fara eller överhängande hot, vilket kan tyckas lite märkligt med tanke på att ondskefulla rymdvarelser bokstavligt talat hänger över dem konstant i ett gigantiskt elakt rymdskepp. Det är en bedrift om något.

Trots att jag är fullt medveten om att jag själv, i egenskap av icke-tonårstjej, inte är en del av huvudmålgruppen för denna sortens spektakel så kan jag inte låta bli att tycka det är skamligt hur en så viktig biopublik-grupp frekvent matas med så taffliga och snåla produktioner som tänjer ut sina hjärnlösa, kärlekslösa manus till tomma koncept för potentiellt lukrativa generiska ungdomstriologier, icke-filmer uppblåsta av falska löften från det enda som fått kosta pengar - marknadsföringen. 

Well, ”it’s show-biz - not show art”, som en gammal Hollywood-legend har sagt. Men det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra. Ungdomsfilmerna kommer alltid ha sina arketypiska karaktärer och förutsägbara romanser, det hör till charmen med genren men de kan fortfarande, trots rymdvarelser och hunken Alex Roes stora överspel, bottna i något som är sant. 

Under en intervju jag gjorde med Theo James, skådespelaren bakom Divergent-seriens motsvarande hunk ”Four”, höll Oxford-sonen en lång utläggning kring varför post-apokalyptiska framtidsscenarier dominerar stort som spelplats så för dagens populära ungdomsfilmer. Han betonade hur ungdomar idag medvetetet, eller undermedvetet tvingas bära på funderingar kring klimatet och planetens framtid i en helt annan utsträckning än deras föräldrageneration behövt. Och att det därför, bortom lockelserna från dramatiska fantasivärldar och specialeffekter finns en stark dragningskraft till historier som behandlar framtiden och vad som kommer hända med dem och deras barn eller barnbarn. Jag som suttit som ett plågat frågetecken framför ändlösa installationer av filmserier som ”Maze Runner” och ”Insurgent” kunde efteråt se med något mer förlåtande ögon på tonåringar-som-räddar-världen-genren. 

Men ”The 5th Wave” ägnar knappt en minut av sin speltid åt att genuint engagera sig i någon sorts verklig oro som sin unga publik kan tänkas bära, vare sig kring kärlek eller planetens framtid. Istället förkläds ett snålt producerat, svagt skrivet, formlöst tvåtimmars pilotavsnitt av en billig tv-serie till något som ska likna en fristående spelfilm som sköljer över sin publik som en plötslig kväljning. Jag kan omöjligt förstå varför man har ett så fördummande tilltal när man riktar film mot tonårstjejer? Varför produktionen nöjt sig med minsta möjliga ansträngning. Chloë Grace Moretz ska ha beröm för att hon är det mest levande inslaget i denna underligt undermåliga undergångshistoria. 

”Can we survive the 5th wave?” frågar taglinen på postern, och det är en högst rimlig frågeställning. För min del hade undergången gärna fått skölja bort alla spår av denna sortens publikföraktande plastproduktion, men eftersom att två uppföljare i bokserien är i görningen så blir min vågade gissning att detta bara är första vågen.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Onge
Värdelös 1/5
AvAndy
Haha tvär-usel skitfilm. skrattretande flera gånger.  löjlig plojfilm. 1/5
5012
Synd att filmen inte blev som det blev eftersom boken var väldig bra!
Visa fler (2)

Veckans populära filmer

Visa fler