The Amityville Horror 2005

2000-talet är på väg att vattna ur rysar-genren igen. Samma faktum inträffade i slutet av 80-talet och skräckfilmen var chockerande blodfattig till Wes Craven introducerade en ny våg av ironiskt smarta thrillers. Men som alltid i Hollywood så efterapades Cravens "Scream" till en sådan grad att vi nästan fick fila på en ny gravsten, innan någon kom på idén att återvinna populära japanska spökhistorier.

"Huset som Gud glömde" var en av dessa "baserade på en sann historia"- skräckisar som drog en sjukt stor publik till biograferna 1979. Den verklighetsbaserade historien har dock visat sig vara en tokbluff, då de verkliga personerna så sent som 1995 erkände att allt var ett spel for gallerierna. Det tråkiga med "The Amityville Horror" är att denna falska utsägelse är det minsta problemet.

Historien om huset som lyckas uppmuntra en familjefar till att mörda sin familj, är inget annat än skrattretande och framför allt kriminellt förutsägbar. Filmen verkar ha arbetat utifrån en mall bestående av de flesta klichéerna. Det ekar i korridorerna, droppar blod lite varstans och musiken skriker på de väntade ställena. Avsaknaden av minnesvärda scener (den usla "Ring 2" hade åtminstone badkarsscenen att skryta med) och något som helst engagemang från filmmakarna säger sitt.

Men är denna nygjorda version bättre än originalet? Svaret är: vem bryr sig när resultatet är så här dåligt. Detta är snarare ”filmen som Gud glömde” och det ska han i så fall vara glad för.