Ta pengarna och stick! 1971

Många Woody Allen-filmer har vi serverats genom åren, den ena bättre än den andra. Och allt som oftast skriver han manus, regisserar och spelar huvudrollen själv. Som i snart aktuella "Förälskad i Rom".

Spola tillbaks 43 år, till 1969. Komikern och skådespelaren, blott 33 år gammal, har skrivit flera manus och syns flitigt i tv-sketcher. Men, frustrerad över hur filmen "Hej pussycat" inte alls blev som han hade tänkt sig, ställer han sig bakom kameran för att själv filma sitt senaste verk "Ta pengarna och stick". Långt ifrån hans mest kända film, men likväl en milstolpe. Inte kunde Allen, eller någon annan, ana att det skulle bli startskottet på en karriär som snart pågått i ett halvt sekel. Och än visar han inga tecken på att ha tröttnat.

Som titeln antyder handlar det här om en komedi med crimeinslag. Allen spelar Virgil, en misslyckad tönt som försöker finna sin plats i livet. Hans lilla musikaliska intresse rinner ut i sanden, men snart upptäcker han vad han är någorlunda bra på: rån och stölder. "Bra" kan förstås diskuteras men det är ett yrke som med lite god vilja och tålamod kan ge pengar, så Virgil ger inte upp i första taget. Trots att sammandrabbningarna med lagens långa arm blir fler och fler.

"Ta pengarna och stick" blandar spelfilm med dokumentärkänsla, där Virgils föräldrar (i lösnäsor, på grund av skammen), flickvän och andra bekanta intervjuas. Det är ett grepp som Allen kom att använda fler gånger under sin karriär, men ännu mer fascinerad blir jag av att se hur många andra, för regissören så typiska, ingredienser som hittas redan här. Hans oneliners givetvis, det kärleksfulla käbblandet mellan honom och tjejen som skulle utvecklas i många relationsdramer längre fram, den tafatta huvudpersonen inspirerad av honom själv som också återkom i många senare verk.

Men Allen har mognat med åren, på gott och ont. Framför allt är humorn extra tillskruvad och bisarr i Woodys tidigaste filmer. Inte sällan kommer man att tänka på "Nakna pistolen" eller till och med "Family Guy", till exempel i scenen där en felstavad lapp på banken ("I am holding a gub at you") får oväntade konsekvenser.

Woody Allen är kort och gott lysande i sin regidebut, som inte bara är filmhistoriskt intressant och ett måste för alla som någon gång de senaste 43 åren upptäckt och blivit kära i Woody Allen. Det är också en tokrolig komedi som håller förvånansvärt väl än idag. Se "Ta pengarna och stick", och se ett geni födas.