Sound of Music (1965)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Maria hade velat bli nunna men ändrade sig och blev skickad till en sjökapten, von Trapp, för att ta hand om hans sju barn. Han är änkling sedan flera år och flera guvernanter har kommit och gått.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SOUND OF MUSIC

Tidlös charm-rulle
"Sound of Music" tar med oss på en resa i sångens och dansens tecken i 30-talets Österrike, strax innan andra världskrigets utbrott.

Maria är en blivande nunna men passar inte riktigt in i klosterlivet. Hon sjunger och dansar utan lov - men kan inte hjälpa det. Abedissan väljer att skicka iväg henne för att arbeta som barnflicka till sju barn hos von Trapp, en diktatorisk sjökapten och änkling sedan många år tillbaka. När hon kommer dit får hon ett kyligt mottagande både från sjökaptenen och de sju barnen, men det förändras gradvis...

Första mötet med familjen Trapp är något utöver det vanliga. Maria bemöts kyligt av pappan, som både påpekar hur fult hon klär sig och hur många andra som varit i huset innan henne, men som flydde. Sen tar han fram visselpipan varpå hårt drillade barn som på led marscherar ned för den otroligt stora trappan på kommando liknar mer ett militärläger än en familj. Omänsklig barnuppfostran skulle man kunna kalla det. Men Maria ser inga problem, bara möjligheter.

Filmen är paketerad i ett sött och gulligt format, men själva budskapet är inte alltid lika rart. Kärlek är det centrala (som tenderar att ha kristna undertoner) och även det antinazistiska budskapet.
Sjökaptenen som till en början tagit avstånd från Maria, börjar allt mer att mjukna och gilla henne. Men innan de båda hinner uttrycka sin kärlek för varandra (och för sig själva) tas Maria tillbaka till klostret, för vad som kan tolkas som en "kontroll", både över henne och hennes sexualitet. Väl där inser hon vad hon saknat i sitt liv. För att kunna fortsätta sitt liv med familjen måste kärleken välsignas - bara då är relationen godkänd.

Vi har von Trapp som säger att han avskyr nazismen men som själv försöker forma sina små avkomlingar till hårda, perfekta små skapelser. Som en diktator styr han hushållet. Men när Maria lyckas skapa en harmonisk tillvara verkar de blir hennes "order" som barnen följer - fast genom dans och sång. De finner sig i olika former av auktoriteter utan att ifrågasätta.

Julie Andrews är mycket övertygande i sin prestation och man kan nästan inte rå för att trollbindas av hennes naiva men otroligt glädjerika personlighet. Första scenen när hos står uppe bland de stolta, vackra bergen är klassisk, men ack så hänförande!

Filmen vann fem Oscars 1966: bästa film, bästa regi, bästa ljud, bästa klippning och bästa originalmusik. Framförallt priset för bästa originalmusik är väl förtjänt, då många låtstycken fortfarande refereras och sjungs till.

Musikaler är inte allas kopp te, men när det kommer till "Sound of Music" borde många ge den en chans. Förutom sång och dans så levererar filmen komisk ådra som pulserar under ytan. Det kan vara mimiken hos skådepelarna, en rörelse eller ett ord som får en att dra på smilbanden. Trots tunga delar finns det en brytning som gör att det absurda blir lättare att smälta.

Senaste kommentarer
Ghibli
Alltid svårt med klassiker som denna. Men slår till med en femma. Gemytlig och på många sätt helt klockren. Julie Andrews, sångerna och Richard Haydn är några av komponenterna till betyget.
Kalis
Riktigt härlig film. 4/5
Stocken (ej sexuellt relaterat)
Så jävla grymt! Funderade lite över att ge den en femma, men man ska ju inte fundera över att ge en film en femma, man ska veta det, som min gammelmörfar en gång sa!
Visa fler (3)

Veckans populära filmer

Visa fler