Sökarna (1993)

2.2
Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Jocke, Gurra, Andy och Ray är ett gäng värstingar som hänger runt i Stockholms innerstad. När Jocke åker in i fängelse träffar han knarkdealaren Tony och en tungt kriminell bana tar sin början. Få filmer har delat upp svenska folket i två läger liknande denna våldsamma skildring av Stockholms ungdomsliv. Med sina många omtalade oneliners från alla osannolika men verklighetsbaserade rollfigurer, är detta ett actiondrama som på alla sätt hånar uttrycket "lagom är bäst".
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info
MovieZine-recension saknas, maila oss så lägger vi till titeln till önskelistan.
En svensk kalkon av oöverträffad dignitet
Det finns vissa svenska kalkoner som det är synd om, som man vill trösta (ex. "Kalabaliken i Bender"), eller så gulliga att man vill ge dem en klapp på kinden (ex. "G"). Men "Sökarna" vill man bara örfila, bryskt ta i fjäderdräkten och kasta ut i trappen. Det är ett svulstigt, cyniskt fågelskrälle som konstant proppas med så mycket härsken fyllning att det till slut spricker i en dusch av dynga och uselhet. Just därför, så är det så rätt åt det, att det går fullständigt åt skogen. Sensmoralen köper jag inte alls, filmen vill så desperat vara det tuffaste och häftigaste bad-ass som går i ett par skor, och så här 20 år efteråt kan man nog konstatera att "Snabba Cash" lyckades bli allt som "Sökarna" ville vara. Det syns ju att det finns en budget, en energi och bitvis kompetent tekniskt hantverk... men jag gapar av stumhet, alternativt gapskrattar åt dramaturgins uppblåsta klyschor och storyns fullständiga huvudlöshet. Hade man ens ett färdigt manus när man började inspelningen? Storyn: ett gäng på fyra ”värstingar” på gymnasiet misshandlar och rånar sig genom Stockholm, när de inte tränar kampsport, vill säga. Huvudpersonen Jocke (Liam Norberg) åker dit och hamnar i fängelse där han möter den äldre, stenhårde Tony (Thorsten Flinck). När de muckar drar Tony in Jocke och delar av hans gamla garde in i allt värre och hårdare kriminalitet, inkl. det obligatoriska droganvändandet. Det finns till att börja med knappt en enda trovärdig miljö. Stockholm är som i en annan satirisk framtidsdimension, så jag kan undra om det verkligen var realism man var ute efter. I majoriteten av de nattfilmade utescenerna blåser från ingenstans underbelyst dimma in från en rökmaskin. Allt är filmat i grälla, bjärta färger, med billiga ljudeffekter vid smockorna, mestadels till ett otajmat musikval i de snabba klippen som sabbar varje möjlighet till spänning... och en personregi och repliker som ger fullskaligt, hysteriskt överspel av erfarna aktörer på rad: Örjan Rambergs smygrunkande, elevtafsande studierektor, P.G. Hyléns sadistiska gängledare med järnspiksförklädd hand som håller orgieparty i ett slakteri (?) med en flådd kanin (?!) över axeln, Fredrik Olssons slemmiga nattklubbsägare/miss topless-tävlingsledare ... Trumfad av Flincks psykopatiskt motbjudande kåkfarare som borde toppa listan över vidrigaste bad-guys i svensk filmhistoria. Norberg själv var ju som kanske bekant, ingen skådis. Han besitter visserligen en vildsint urkraft men att se honom försöka vara känslig vid dödsfall eller svartsjuk mot sin tjej är plågsamt. Det finns en viss skadenjutning i allt detta men det utmattar och irriterar mer än det underhåller, som det kan göra på kalkoners vis. Norbergs plötsligt påstådda droghelvete skildras med bokstavliga demoner och djävlar i en källare. En religionslärare som är gay görs till en sminkad, löjlig bög. Norberg flashar med sina vapen framför spegeln á la De Niro i ”Taxi Driver”. Kärlekshistorien med trovärdighet NOLL involverar en kvinnlig huvudkaraktär som är så illa skriven att hon likt alla övriga i denna urbana gödselstack, så gott som förtjänar sitt öde pga ren urbota dumhet. Allt är faktiskt som en väldigt barnförbjuden ”G” på många sätt. Det manglas för övrigt på i 190 med alla karaktärer, inklusive en ung, nerknarkad och tjoande Jonas Karlsson utan att jag för ett ögonblick bryr mig om de dör eller inte. Var man inte halvvägs övertygad om att detta är en kalkon av ganska oöverträffad dignitet i Sverige, så blir man det av det avslutande låtcitatet av Prince, som med tungt allvar hävdar att inget barn föds ont. Med valfri karaktärs ordförråd från denna röra, vågar jag säga: Herre jävlars skithelvete, vilken satans dålig film.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Onge
Såg på Viaplay igår. Rejäl ungdomsklassiker för mig från 1993. Tyvärr är bildkvaliten fruktansvärt dålig, typ VHS. Borde gå att fixa bättre idag om negativen finns kvar?
Dialogen kanske inte ska vara rolig men det levereras så att den blir rolig fastän det är svordomar och hot om våld eller död.
Många skådisar som gick vidare till bra karriärer, Jonas Karlsson och Jockes syster och hennes kompis är ju Frida Hallgren och Rebecka Hemse.
När Ramberg som studierektor kallar en elev för horunge. Plugga igen dajmkrysset på Porr-Bengt, han är luuuugn sa jag.
Sexig syrra du har - vad sa du?! Sätt på na om du vill, bättre än den där jävla Jocke. Finns så många klassiker!
2+/5 (5/10)
jesper_98
hu kollar man på filmen funkar ej
eliten
Håller med!
Så dålig så att den blir rolig!
3/5
Visa fler (8)

Veckans populära filmer

Visa fler