Snabba cash (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Baserad på Jens Lapidus succéroman: Johan "JW" Westlund lever dubbelliv som stekare på de hetaste inneställena på Stureplan. När han förälskar sig i överklasstjejen Sophie lockas han in en värld av organiserad brottslighet. Jorge gör en osannolik rymning från fängelset och är på flykt från både polisen och den jugoslaviska maffian. Mrado - brutal indrivare inom den jugoslaviska maffian är i konflikt med bossen Radovan. Han får i uppdrag att hitta Jorge, men tvingas samtidigt ta hand om sin 5-åriga dotter.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SNABBA CASH

Skickligt berättad gangstersaga
Daniél Espinosas version av en av landets populäraste kriminalromaner gör det mesta rätt: bra casting, vackert filmad och med en tät puls rakt igenom. Trots det blir summan mindre än beståndsdelarna.

Först en bekännelse, jag är en av de få svenskar som inte har läst Jens Lapidus storsäljande genombrottsroman Snabba Cash. Med det i åtanke, hur står sig Daniél Espinosas filmbearbetning av boken på egen hand? Riktigt bra, visar det sig. Espinosa har gjort en nervig och tät thriller som engagerar från första till sista stund. Men det går det inte att skaka av sig känslan av att något visst saknas.

JW (Joel Kinnaman) studerar på Handels, hänger med rika Stureplansbrats på fritiden, klär sig flådigt och rör sig på de rätta krogarna. Man skulle kunna tro att han är en vanlig Djursholmskille, men han kommer från Norrland, bor i en sunkig studentlya och kör svarttaxi för att få pengar till sitt nöjesliv. Han möter Jorge (Matias Padin) en kriminell förortskille som är på flykt från rättvisan och har en stor knarkdeal på gång i Tyskland. Samtidigt får vi följa Mrado (Dragomir Mrsic), en serbisk torped som tvingas ta hand om sin unga dotter och vill avsluta sin kriminella karriär för hennes skull.

Även om Kinnamans karaktär är filmens huvudsakliga fokus får vi följa de här tre trasiga personerna i skuggan av den uppgörelse som ska ge dem alla snabba cash. Det är inga svartvita karaktärer, alla tre har sina mörka och ljusa sidor. Den sympatiske JW blir förälskad i Sophie (Lisa Henni) men kan inte motstå frestelsen att tjäna enkla pengar. Jorge bryr sig om sin gravida syster men tappar humöret i explosiva utbrott som går ut över hans vänner. Mrado älskar sin dotter men vet inte riktigt hur han ska hantera henne och det våldsamma liv han valt. De tre huvudrollsinnehavarna gör alla bra ifrån sig, Kinnaman är perfekt som den vilsne JW, Varela balanserar hela tiden mellan sympati och oberäknelighet och Dragomir Mrsic är lysande som den forne mördaren som äntligen hittat något att leva för.

Dialogen är sällsynt vass och lämnar samtida kriminalfilmer som Beck och Wallander i kölvattnet. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle säga det men Lapidus och Espinosas skildring av Stockholms undre värld känns både rå och äkta. Därför är det synd att berättelsen inte riktigt lever upp till samma nivå. Filmens avslutande akt är visserligen spännande men när trådarna tvinnas ihop resulterar det mest i en axelryckning och inte det emotionella klimax man väntar sig. Synd på så rara ärter.

Men trots ovanstående reservation är det inte svårt att rekommendera "Snabba Cash". Det är en rappt berättad gangstersaga som utstrålar kvalité ned i minsta del. Det här är betydligt mycket bättre än alla de dussinproduktioner om trötta poliser som vi har matats med de senaste tio åren och om inte annat så bör filmen bli Joel Kinnamans definitiva genombrott.

Senaste kommentarer
AntonKane
Ett riktigt bottennapp. Otroligt oengagerande story,  och ganska lamt skådespeleri, känns som om filmens främsta mål är att kännas så där Amerikanskt häftig men det hela blir så extremt intetsägande och lyckas inte ge mig någonting. 1/5.
Film
Oväntat bra då jag hade rätt låga förväntningar men filmen var bra berättad, stabilt skådespel och bra dialoger. Stabil 4a
Filmrullen
Jag tycker det är en duglig svensk film. Skådespeleriet är storslaget, speciellt hos Joel Kinnaman och Matias Varela. Jag tyckte nästan att jag såg vissa likheter mellan den här och "Gudfadern", och skulle nästan våga kalla den Sveriges motsvarighet till den filmen. Kinnaman förtjänade sin Guldbagge, men jag är lite skeptisk vid valet av Guldbagge i kategorin Bästa foto, för vid något tillfälle hade jag en liten men ändå alltför stöddig tanke, att jag skulle kunna fota bättre. Jag ska nog inte säga så mycket mer om det. jag kan inte mycket om sånt och vet inte fullt hur svårt det är.

Det är nog ändå en stor film för att vara svensk. Duglig, fint skådespel som sagt, bra story, och godkänt manus... vad mer krävs för en stabil trea.
Visa fler (78)

Relaterade filmer