Smekmånaden 2003

Ett beslut som familjen motvilligt får acceptera, då de inte finner Tom vara en värdig partner åt Sarah. Men Sarah och Tom älskar varandra och tänker inte låta någon förstöra detta. De åker till Europa på sin smekmånad - och upptäcker att det finns andra saker som kan koma i vägen för deras perfekta äktenskap. Bland annat det faktum att de faktiskt inte känner varandra så väl som de trodde…

Redan på planet börjar problemen drabba dem, då de bestämmer sig för att joina 10000-metersklubben, och fastnar med foten i toastolen i det alltför trånga toalettutrymmet. Bilen de får var inte alls den rymliga kombi de beställde utan en pytteliten gul sak, och hotellets elsystem går upp i rök då Tom kopplar in en sexleksak för laddning. Som om inte de räckte, skickar Sarahs familj Peter efter dem för att ytterligare försöka förstöra deras förhållande.

Mitt i alla dessa "olyckshändelser" upptäcker Sarah och Tom sidor hos varann de inte visste om. Och frågan är om deras kärlek är tillräckligt stark för att överleva alla dessa motgångar?

Det finns till en början en skön personkemi mellan Ashton Kutcher och Brittany Murphy, och några få skämt är riktigt lyckade. Men för det mesta är filmen trist och något förutsägbar, och manusförfattarna verkar lida av väldig fantasibrist, för genom stora delar av filmen är det enda som drabbar huvudkaraktärerna att de slår och skadar sig på olika sätt. Till slut blir det rätt tröttsamt. En annan sak är att det är svårt att förstå hur dessa två egentligen föll för varandra. De träffas i början av filmen, man får inte ens se när de flyttar ihop eller träffar varandras föräldrar första gången, knappt ens när de gifter sig, och efter 10-15 minuter är de redan på planet på väg mot Europa. Det hade varit kul att se lite mer av deras liv före det. Varför gifte de sig så tidigt? Vad tycker deras föräldrar om deras partners? Och för fan, man märker ju att de inte passar ihop för fem öre ju längre filmen går.

Men det är inte det viktigaste. Filmen känns ojämn, den börjar som nånting som hade kunnat bli en rolig situationskomedi men av någon anledning kommer Peter in i handlingen och "Smekmånaden" byter riktning och blir ett svartsjukedrama där karaktärerna får fullt upp att försöka snacka sig ur diverse missförstånd och när det inte hjälper, kasta saker på varann. Komedier vinner ofta mycket på att ha med igenkänningsmoment, men jag tvivlar på att nån känner igen sig här, då folk för det första sällan brukar gifta sig så pass unga, och för det andra, när man väl gör det så tror jag man är mognare och känner sin partner bättre än vad Sarah och Tom gör.