Small Things Like These 2024

Historien är fylld med intressanta och fullkomligt hemska händelser. Många av dessa utgör stoff för riktiga höjdare till filmer. Magdalenahemmen är precis ett sånt fenomen, som bland annat skildrats i det utmärkta dramat ”Philomena”. I Magdalenahemmen på Irland låste katolska kyrkan in syndiga kvinnor, d.v.s. kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet, uppfattades som allmänt lösaktiga, eller upproriska.

 

Filmer som fokuserar på traumatiska händelser som dessa, brukar ofta fokusera på människor i direkt anslutning till fenomenet. När Tim Mielants gör film om de irländska institutionerna, väljer han att berätta historien ur ett helt annat perspektiv.

 

Cillian Murphy spelar Bill Furlong, en helt vanlig hårt arbetande familjefar. Bill bor tillsammans med sin fru och fem döttrar i en liten by i 80-talets Irland. Julen är en hektisk period för Bill, som är kolhandlare och levererar sina varor till hela byn, inte minst till kyrkans stora komplex som huserar ett Magdalenahem, men även den bästa grundskolan i närheten.

 

När Bill åker med sina återkommande leveranser till kyrkans verksamheter, börjar han få större inblick i vad som pågår där. Han ser unga flickor titta på honom med bedjande blickar och det blir allt tydligare att något hemskt pågår där. Ska han göra något åt verksamheten och riskera kyrkans vrede, eller ska han fortsätta leva som vanligt?

 

Bill är inte bara en karaktär som står helt utanför de centrala händelserna i berättelsen, han är också en mycket tystlåten karaktär. Det gör att reaktionerna på det han upplever mest tar sig uttryck i dystra miner och närbilder på Cillian Murphys ledsamma uppsyn.

 

Ibland känns det som att Mielants sett ”Oppenheimer” och bestämt sig för att bygga en hel film baserat på när titelkaraktären inser implikationerna av sitt verk. Murphy har en sällsynt förmåga att se speciellt upprörd och ångestfylld ut, vilket är något han nyttjar under hela filmen.

 

Problemet är att det inte är särskilt underhållande att se en introvert karaktär plågat reflektera kring ett problem. Det finns en intressant poäng i att skildra en händelse genom ett samhälles passiva svar på händelsen, men det krävs ett större fokus på flera karaktärer. Man behöver kunna känna hur samhället aktivt vänder ögonen från händelsen i fråga, hur de väljer att ignorera vad som pågår i byns mitt.

 

Det mesta av filmens dialog kan summeras med att Bills fru frågar hur han mår, han har varit speciellt tystlåten på sistone. Bill svarar att det inte är något att oroa sig över och sen återgår han till att se plågad ut (något som Murphy visserligen lyckas väldigt bra med).

 

Stunderna då man faktiskt får en inblick i Magdalenahemmen är däremot riktigt fängslande. Tyvärr fungerar dessa scener mest som ett smakprov för vad filmen hade kunnat vara om de bara fokuserade på personerna som faktiskt upplevde hemskheterna istället.

 

”Small Things Like These” är en otroligt långsam film, med brist på fängslande karaktärer, som hade mått bra av att skifta fokus mot berättelsens centrala händelser.