Singin' in the Rain (1952)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
1927 - ljudfilmen slår igenom. Don Lockwood är stumfilmsstjärna i Hollywood. Oftast spelar han mot den blonda divan Lina Lamont . På väg till en fest i Beverly Hills får han skjuts av Kathy Selden, som inte är imponerad av filmbranschen. På festen träffas de på nytt och det visar sig att Kathy är dansös i kvällens show. Hon försvinner dock spårlöst från festen, men Don kan inte glömma bort henne.

Nästa film måste, enligt order från filmbolagschefen, bli en talfilm, då det anses vara framtiden. Under inspelningen visar det sig att Kathy är statist i samma film, och Don och Kathy blir ett par. Problemet med filmen är bara att Lina Lamont pratar med bräkande New York-accent, som inte går ihop med hennes fagra utseende. Dons partner Cosmo Brown föreslår att filmen ska bli en musikal och att Kathy dubbar Lamonts röst för att rädda den och samtidigt göra Selden till stjärna. Men Lamont anar vad som är på gång och försöker stoppa deras planer.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SINGIN' IN THE RAIN

En magisk feelgoodfilm
Kungen av musikalfilmer ger oss lika mycket glädje nu sextio år senare, som den gjorde 1952 när den kom. Det här är en äkta feelgoodfilm med klassiska dans- och sångnummer, som har skrivit in sig i filmhistorien.

Filmen utspelar sig i Hollywood, där huvudpersonen Don Lockwood är en känd filmstjärna, som oftast spelar mot divan Lina Lamont.  Men hans hjärta är fortfarande i musiken och dansen och han tar varje chans till en svängom tillsammans med polaren Cosmo Brown. Självklart dyker en tjej upp, kavata Kathy som är den första kvinnan som vågar dissa Don. Han faller som en fura och gör allt för att få träffa henne igen.

"Singin' in the Rain" är meta på hög nivå, för den egentliga huvudpersonen är filmindustrin i Hollywood. Med varm och stundtals dråplig humor får vi följa med tillbaka till 1927 och den dramatiska övergången från stumfilm till ljudfilm. Berömmelsens pris med skvallertidningar, falska rykten och galna beundrare fanns med redan då.  Men det handlar också om finkultur mot populärkultur, där Kathys teaterintresse står för det första och Dons kärleksmatinéer för det senare.

Huvudpersonerna vänder sig ibland direkt mot kameran, till oss, som för att påminna om att vi inte är bortglömda. Vi får också ta del av dessa fantastiska dansnummer, som ibland slängs in i huvudberättelsens handling och ibland är en del av filmen "The Dancing Cavalier" som de spelar in. Här finns dansscener som är tio minuter långa och då blir handlingen definitivt sekundär.

Huvudpersonerna, och framför allt Gene Kelly, levererar som de dansproffs och storstjärnor de är. Kameravinklar används för att visa fram dansen så snyggt som möjligt och det går inte att låta bli att imponeras av den skicklighet de använder när de dansar jazz, step, charleston och balett. De tar oss verkligen med på en färgglad resa där vartenda klädesplagg och den genomtänkta scenografin är som grädde på moset.

Det råder ingen tvekan om att musiken är viktig. Att filmen skulle heta "Singin' in the Rain" och att den skulle innehålla ett sångnummer med samma titel, bestämdes innan det ens fanns någon handling. Titelsången, som skrevs redan på tjugotalet, har återanvänts ett antal gånger, bland annat under den brutala våldtäktsscenen i "A Clockwork Orange", men även i Hitchcocks "North by Northwest".

Ska man tro "Singin' in the Rain" går allt att säga med en sång, det sägs till och med bättre med sång och dans. Alla borde unna sig att se den här filmen flera gånger om året, eller kanske varje gång man är lite nere för ett bättre och mer magiskt glädjepiller finns inte.

Senaste kommentarer
Phip
Har velat se den här länge och den har ju funnits på de flesta listor över tidernas bästa filmer så idag var det dags att göra slag i saken. 
Blev väldigt överraskad och trodde inte att jag skulle gilla den så mycket som jag gjorde. Detta är verkligen en magisk film ända ut i fingertopparna och charmig som bara den. 
Härliga och klassiska dans och sångnummer som är precis i min smak, när Gene Kelly dansar i regnet måste ju vara den mest klassiska dansscenen på film någonsin. Gene Kelly får också ett stort fett plus för han är helt underbar i den här filmen!

Angående diskussionen nedan om musikaler så måste jag tillägga att jag själv inte är ett stort fan av just musikaler men den här var riktigt härlig och väldigt feelgood, skulle väl säga att det är den bästa musikalen som jag har sett. Men just med musikaler så känns det som att musik & sång måste passa smaken som man har annars kan det bli tråkigt. Nåja, kan inte rekommendera den här nog!
Rrobin
Jag är inte ett stort fan av musikaler men denna klassiker är helt klart en stark trea för mig. Tog ett tag innan jag såg den men är nöjd över att jag gjorde det. Humorn är underbar och låtarna är fantastiska. Insåg också att detta måste varit en enorm inspirationskälla för The Artist. Den har precis samma utlägg som första delen av denna filmen. Dvs, problem med att film ska gå över till talfilm. :)
Användare borttagen
En underbar film musiken dansen skådespelet ett riktigt mästerverk såg filmen "Sing in the rain" den 2013-09-19 90-års jubileum Skandia-Teatern Drottninggatan 82 Mästerverk underbart att se filmen och återuppleva 30-tals stil och elegants... filmen är mycket se värd...
Visa fler (16)

Veckans populära filmer

Visa fler