Shame (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
New York-bon Brandon är en stilig kontorsslav i trettioårsåldern som är beroende av sex. Han förför utan större ansträngning nya kvinnor dagligen och konsumerar enorma mängder porr; såväl hemma som under arbetstid. En dag överraskas han när yngre systern Sissy dyker upp i hans lägenhet, då hon inte har någonstans att bo. Systerns närvaro ställer hans liv på ända och vi förstår att syskonen bär på tragiska barndomsminnen som grundat deras självdestruktiva beteende.

För regin står britten Steve McQueen, som debuterade med "Hunger" 2008. Huvudrollen som Brandon spelas av Michael Fassbender ("Inglorious Basterds"), som belönades med priset för bästa skådespelare vid filmfestivalen i Venedig 2011. I rollen som hans syster ser vi Carey Mulligan ("Drive").
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SHAME

Så blottande, så närgånget
Med en närgångenhet och ett blottande av sällan skådat slag tar sig "Shame" an sexmissbruket som beroende. Om någon fått för sig att förminska allvaret av åkomman råder det här inga tvivel om hur skamligt och rent av förgörande det är, något som inte hade känts så äkta som det gör utan de enorma insatser som Fassbender och Mulligan står för – några av de starkaste för dem båda hittills.

Vid första anblicken verkar Brandon (Michael Fassbender, "X-Men: First Class", "Jane Eyre") vara en man som har koll på läget. Han ser bra ut, klär sig snyggt, har ett välbetalt jobb och bor i en, med New York mått mätt, fin lägenhet. Han är dessutom cool och smart och verkar kunna charma vilken kvinna som helst.

Men skenet bedrar. För trots att många män säkert skulle önska att de hade de gåvor som gör honom oemotståndlig, så är det för honom själv en ren förbannelse. Och för varje erövring han gör hatar han sig själv mer och mer.

Omvärlden håller han helst på avstånd så att ingen ska kunna ta en ordentlig titt under ytan. Han undviker förhållanden som varar mer än ett par månader, eller ens ett par dejter och den enda han verkar hänga med socialt är hans chef som mest blir full och patetisk när de går ut ihop och är den sista som skulle lägga märke till att det är något som inte stämmer.

Men det dolda livet ställs på sin spets för Brandon när helt plötsligt systern Cissy (Carey Mulligan, "Never Let Me Go", "An Education") dyker upp i hans lägenhet och tillfälligt flyttar in. Nu finns det någon där hemma som ser och hör - och ifrågasätter.

Förutom vår huvudkaraktärs sexberoende handlar "Shame" annars framför allt om relationen syskonen emellan. Britten Steve McQueen som tidigare har gjort "Hunger" - också den med Fassbender - målar mästerligt fram en tuff uppväxt som de två delar utan att egentligen säga ett ord om vad som hände. Resultatet är i alla fall två trasiga själar som bara har varandra när det verkligen kommer till kritan.

Regissörens mål var att göra något om just sexmissbruk, ett beroende som han tycker inte tas på tillräckligt allvar. Kanske är det för att de allra flesta skulle beskriva en man som får ligga hur mycket han vill som framgångsrik och lyckad. Många skulle nog till och med vara avundsjuka. Men i den här skildringen finns ingen försköning av "sjukdomen" utan den framställs verkligen som det skamligaste och smutsigaste man kan tänka sig.

McQueens nakna och närgångna bildspråk hjälper till. För publiken döljs ingenting och därför ser vi verkligen vem Brandon är. Bättre rollprestation än Fassbenders hade man inte ens kunnat drömma om och Mulligan matchar honom helt och visar på en helt ny råare sida än vad vi sett henne i förrut.

Kanske är det just för att en mans svaghet blottas så totalt för oss som "Shame" hamnar i kategorin av filmer som är tunga att titta på. Den är obekväm och obehaglig.  Tonen sätts redan från början med en tystnad som är direkt tryckande och det är inte förrän flera minuter in när första repliken sägs som man kommer ihåg att andas igen.

Samma jobbiga stämning fortsätter hela filmen igenom. Många scener är plågsamt utdragna och spelar på alla våra strängar. Än värre blir det nästan vid de tillfällen då det lättas upp en smula och man får för sig att Brandon är på väg att komma över sina demoner, bara för att trilla dit igen i scenen efter.

För det här är långt ifrån en glättig Hollywoodrulle där huvudkaraktären åker in på något skönt behandlingshem i ett par veckor för att sedan börja ett nytt liv. Nej, i "Shame" känns det äkta från början till slut - och det är en verklighet som är tuff att ta till sig.

Senaste kommentarer
Hedda89
Ja, ett mästerverk. Filmen förmedlar skickligt det ironiska i en sexmissbrukares svårighet för närhet.  Lägg märke till regin/bildspråket hur  lite ögonkontakt kameran har för att istället zooma in kroppsdelar.  Skådespelarinsatserna är fenomenala. Jag älskar allting med denna film.

Dock behöver jag kommentera skribentens recension ovan eftersom vi har tolkat filmen på olika sätt. Det är inte tydligt för mig
att huvudkaraktären hatar sig själv mer och mer för varje erövring. Jag tolkar erövringarna som hans försök att undkomma sig själv. En tillfällig lindring, ett balsam mot självhatet. Men det fungerar förstås bara tillfälligt varför de tilltar när ångesten dundrar på. Sen tror jag inte heller att det är systerns ifrågasättande som är det besvärliga. Snarare  hur hon är en konstant påminnelse om var han kommer ifrån, med allt vad det innebär, som han vill undfly. Snaran dras åt, mer balsam behövs. Jag  tror inte att det är just att huvudpersonen är en manlig karaktär som höjer filmen till skyarna. Inte heller är det en film som handlar om svaghet.. Snarare om mänskliga försök att utplåna inre obehag vilket bara stärker den negativa spiralen av destruktivitet. Det är det allmängiltiga obehaget som vi känner igen som gör att vi kan relatera till filmen på ett sätt som når vårt innersta.

Briljant och otroligt sevärd.
DonnieD
Fassbender...... Stört imponerande. Borde vunnit en Oscar för denna rollen. 4/5
magiul
Filmen känns nästan "svensk" i sin lågmäldhet och realism. Även om den utspelar sig i New York så skulle platsen kunnat vara vilken större stad som helst i världen. Ju längre filmen går, desto djupare kommer vi in i huvudkaraktärens menlösa vardag och filmen eskalerar elegant på alla plan utan att lämna närvarokänslan. Filmen kunde gått ännu djupare in på hans problem i mina ögon och vi får veta väldigt lite om syskonen och deras bakgrund. I övrigt bara lovord. 4/5.
Visa fler (67)

Veckans populära filmer

Visa fler