Sebbe (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Sebbe är 15 år och nästan man. Han bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång. Sebbe gör sitt bästa. Han slår aldrig tillbaka. Han älskar sin mamma för att han inte kan annat. Han säger inte emot. Han förlåter när hon sviker. Han vill vara stark. Men hon är svag. Och allt blir svart.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SEBBE

En rak höger i hjärtat
Det känns oväntat intressant när svenske Babak Najafi med självsäker regi tar upp ämnen som fattigdom, utanförskap och våld. Teman som känns aningen främmande i vårt trygghetsknarkande Sverige. Men utan kladdig moralism eller överdriven entusiasm levererar en av våra nya talanger en rak höger i hjärtat.

Grå diskbänksrealism är en genre som hört till britternas jaktmarker med Shane Meadows och Ken Loach i förgrunden. Grått, deprimerande och möjligtvis lite så där halvtråkigt som en vardag kan bli. Regissören Babak Najafi har med sin långfilmsdebut "Sebbe" sannerligen låtit sig inspireras men även satt sin egen prägel på en historia som utan överdrift berör.

Historien kretsar kring Sebastian som spelas av en lika oerfaren som fantastisk Sebastian Hiort af Ornäs. 15 år bor han tillsammans med sin mamma (Eva Melander) i en trång lägenhet i en anonym förort. Han försöker men ibland blir det för mycket. När de tuffa killarna mobbas och slåss, när mamma inte orkar och när ensamheten gör sig påmind.

Det serveras en finkänslig blandning av svårmod och oskuld och det är väl främst det som gör "Sebbe" till en så slagkraftig film. Inte bara är den relevant meningsfull utan även tankeväckande spekulativ. Vad får egentligen människor att gå över gränsen? Vad finns bakom ilskan, våldet och tidningsrubrikerna? Najafi manövrerar enkelt bort från det överdrivna. Visst kan det bitvis kännas rent miserabelt men förankringen i en knivskarp dialog och en ensembles känsloladdade genomförande, skänker en i svensk film saknad realism. Det här känns äkta hela vägen.

Att det tagit fem år att utveckla en film som "Sebbe" är inget som går obemärkt förbi. Miljöerna är tungt grådaskiga med orädda scener som prövar sig fram. Här kommer Najafis erfarenhet med dokumentärer väl till pass och han tycks ha både eftertanken och talangen att sköta sig ända upp till toppen - hjärna och hjärta med andra ord. Exempelvis känns detaljen med att döpa karaktärerna efter de riktiga skådespelarna, allt för att skapa en så realistisk reaktion som möjligt, smått genial.

Även Eva Melander imponerar sig till ett omnämnande. Hon som med en råkraft avskalad allt teatralt illustrerar en mamma som inte räcker till med allt vad det innebär. Sammantaget en filmisk energi som fångar sin betraktare och även när kameraljuset slocknar inte släpper taget. Det här emotionell mörbultning när den är som obehagligast och som motsats till de så kallade kassasuccéer svensk filmindustri ägnat sig åt den senaste tiden är det en riktig pärla.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Gomer Pyle
Ett starkt och mörkt drama av Najafi.
sjoegraes
Tung film som med långsamt tempo och avskalade miljöer kommer väldigt tätt inpå och känns väldigt realistisk. Bra regi och skådespeleri och snyggt foto. En film som inte lämnar en oberörd. Svag fyra!
Lebowski
Välgjort och bra spel av Sebbe, men, vad jag börjar avsky dessa diskbänksrealism-svarta och nedgångsspiralsgående filmer utan ljusglimtar. Jag mår illa av dem, och inte på en konstruktivt nivå. Jag vill bara lite smått hänga mig efter att ha sett denna typ av filmer. Så, innan mitt omdöme blir för mörkt... detta är en välspelad film som lyckas med det den försöker, och för dig som inte känner till avigsidorna av vårt samhälle, här har du!... men jag vill själv inte vara med på sådana här resor mer.
Visa fler (15)

Veckans populära filmer

Visa fler