Se upp för Jönssonligan 2020

Komedi Gangster
Sverige
122 MIN
Svenska
Finska
Se upp för Jönssonligan poster

Synopsis

Efter en misslyckad kupp hamnar Charles Ingvar "Sickan" Jönsson i fängelse. När han släpps ut har kumpanerna i Jönssonligan blivit hederliga och Sickan får fortsätta på egen hand. Brottsförmedlaren Anita ger honom ett simpelt inbrott som uppdrag, men det hela visar sig vara mycket vara större än Sickan tror. Nu behöver han sina gamla medbrottslingar för att genomföra den svåraste kuppen i ligans historia.
Ditt betyg
1.7 av 78 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

18 december 2020 | 00:00

Småkul men knappast lysande, Sickan

Vår älskade Jönssonliga har rebootats ännu en gång och en del är sig likt, en del är nytt inklusive charmiga huvudrollsinnehavare. Men en otydlig målgrupp gör att resultatet mest blir småkul som bäst.
Få filmer och karaktärer är så ikoniska – och älskade - inom svensk komedi som Jönssonligan. Barn som vuxna har följt den klantiga tjuvtrion genom mängder av olika äventyr och ledaren Sickan med vänner har dynamitsprängt sig in i våra hjärtan. Det är Tomas Alfredson och de andra skaparna bakom nya ”Se upp för Jönssonligan” väl medvetna om – och det är också deras stora problem.
 
Som med alla reboots och nyinspelningar är det en riskabel balansgång att tillfredsställa de stränga fansen och presentera rollfigurerna för en ny, ung publik. Vi vill känna igen oss och låta karaktärsdragen gå i arv till de som tar över men samtidigt behövs nya idéer – vad är meningen med att kopiera originalen rakt av? Det är ett klurigt pussel som vissa lyckas med, andra inte alls. Här går det… sådär.
 
Bland de saker man lyckas bäst är castingen av huvudpersonerna. Henrik Dorsin är tveklöst gängets mest bekanta ansikte och axlar Gösta Ekmans klassiska ledare Sickan med smort självförtroende. Anders Johansson, David Sundin och Hedda Stiernstedt är möjligen inte lika etablerade skådespelare men bidrar med charmiga personligheter till Vanheden, Harry och Doris respektive.
 
Ett av de största problemen är att man inte riktigt vet vad man ska göra med ligan. Med undantag för Sickan spenderar resten av gänget mestadels tid på annat håll under upptågen. Praktiskt taget är de mest aktiva under början och slutet, som är även är filmens bästa delar. Mycket av handlingen går, liksom flera av de gamla filmerna, ut på att ligan splittras och återförenas när de inser att det går bäst tillsammans. Inget fel med det generellt men i en nästan två timmar lång film innebär det lite väl mycket väntan…
 
Ett annat problem är manuset med en onödigt tillkrånglad story om en planerad stöld av en sten som tillhör en kungakrona som kan innebära att Finland blir en monarki för att… ja, man tappade mig relativt tidigt. Man introducerar ett gäng tämligen ointressanta skurkar och sidointriger som gör längtan efter Wall-Enberg och Biffen alltmer påtaglig. Å ena sidan verkar man vilja göra en cool, modern kupprulle – å andra sidan är det familjevänlig slapstick av den nostalgiska typen. Det blir sällan mer än småkul.
 
Det är dessutom lite oklart vilken som är målgruppen och därav blir resultatet lite av en jaha-upplevelse. Där den förra rebooten ”Den perfekta stöten” hade en mer tydlig inriktning på modern thriller-genre så verkar man vela mer här. Det är synd för med tanke på den nya Jönssonligans skådespelare så finns här potential för en kul franchise. De kommer aldrig ersätta originalen men det kan fortfarande bli roligt.
 
Kanske bör man rikta fokus mer på vad som gjort de gamla filmerna så populära – fyndiga kupper, rolig rekvisita, dråplig situationshumor och mer kvalitetstid med ligan själva. Här får de inte riktigt chansen att etablera sig. Åtminstone får man chansen att se Dramaten-skådespelare som Lena Olin och Reine Brynolfsson spela klantiga skurkarna Anita och Televinken – synd bara att de försvinner ur historien innan vi lär känna dem.
 
| 18 december 2020 00:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (15)
1
ha ha det här var nog sämsta Jönssonligan filmen jag sett!! det är jätte svårt att göra film efter Gösta Ekman bortgång........
Läs mer
1
Sämsta Jönssonligan-filmen jag sett med råge, ska bara ta och se om resterande innan jag rangordnar dem. Hur fan tänkte de? Jag vet att Tomas Alfredsson är en skicklig regissör, vilket gör mig extra besviken. Karaktärerna är ju bara så fel. Ankan och David Sundin hade kunnat byta plats, det hade varit ett bra första steg. Ankan hade kunnat köra sin flummiga, sköna stil han har i Bäst i Test samt knäcka några bira och sprängt nånting så hade vi haft en fullgod Dynamit-Harry. David hade kunnat använda sina sociala färdigheter för att ta sig förbi några vakter och vi hade haft en bra Vanheden. Sedan ska ungarba bort, vad har de här att göra? Extremt bleka karaktärer överlag, jag kan inte fatta hur bleka de är. Slutet var blekt också. Minst sagt. Den klassiskla titelmelodin kunde de inte heller använda på rätt sätt, hade de bara spelat upp original-versionen som den är hade jag fått gåshud. Det hade räckt så. Vad är det här? Har de ens sett originalfilmerna? Inte för att de var några mästerverk, men nog finns de anledningar till att de är minnesvärda. Om jag bortsett från att "Jönssonligan" är med i titeln hade det möjligtvis kommit undan med ett medelmåttigt betyg, men "heja Baj(s)et" blev droppen. Dra åt helskotta med den här skiten. Gör om, gör rätt. Återuppliva rebooten från 2015, den tog till vara på varje karaktärs styrka och var dessutom en mycket bra film, även om den gick sin egen väg - på ett bra sätt. Ännu ett bevis på att kritiker har dålig smak, såg att någon dåre påstod att den här var bäst i filmserien. Ska det vara på det här viset kan de lika gärna lägga ner.
Läs mer
1
Jag gick in med noll förväntningar och blev ändå besviken... Hur kan någon ha tyckt att de här va en bra idé? Vem är filmen för? Folk som inte sätt Jönssonligan eller folk som gillar Jönssonligan? För de som inte sätt tidigare filmer så finns de noll karaktärsutveckling eller ens karaktärer... De fanns inte en scen där jag kände att det var Vanheden, Harry eller Doris jag såg. ”Men de är en nytolkning” kanske folk säger då, men varför göra en nytolkning när inget av de gamla finns kvar? De ända som kändes lite Jönssonligan var självaste Charles Ingvar Jönsson han själv, Henrik Dorsin, men utan resten utav ensemblemet så blir det bara ”Se upp för Sickan”... Storyn var både onödigt komplicerad och extremt korkad på samma gång, men även om de går att se bort från vissa saker som filmen gjorde fel så gjorde den fortfarande det största sne steget en film kan göra... den är extremt tråkig. På sin höjd så log jag 5 gånger under hela filmens gång och resten av tiden spenderade jag med att undra när filmen skulle komma igång och svaret är aldrig. Kan vi snälla låta Jönssonligan-filmerna vara nu och hitta på något eget, tack.
Läs mer
Visa fler