Role Models 2008

Danny och Wheeler är två kollegor och vänner som säljer energidryck i Los Angeles. Wheeler (Scott) är nöjd med sin tillvaro medan Danny (Rudd) blivit alltmer irriterad och bitter med åren, växt sig negativ till det mesta och de flesta. Ett olycksfall, för att uttrycka det snällt, under arbetet leder för de båda till 150 timmars samhällstjänst; de ska agera så kallade storebröder för två ungdomar. Ömsesidig respekt och problemfrihet är inte ord man väljer för att beskriva den begynnande relationen.

Det blir naturligtvis bättre ju längre filmen pågår, och det vågar jag säga utan att tro mig avslöja för mycket, för i sin uppbyggnad är "Role Models" en klassisk relationskomedi. Att det är de här skådespelarna, den här regissören, gör också att man (åtminstone jag) förväntar sig en viss typ av grabbig komedi. Och det får man, fast den här gången finns en balans som annars saknas. En ovanlig fingertoppskänsla. Det är tramsigt, men aldrig för mycket. Här finns fula ord, snuskiga skämt och en hel del humor under bältet, fast inte till överdrift. Det är en sedelärande historia om män som umgås med barn och alla lär sig någonting fint av varanda, utan att vi behöver utsättas för en pinsamt jobbig känslopjuckscen mot slutet som verkar vara en naturlag i komedier som denna. Istället får vi en fantastisk slutfajt. Jag lovar, fantastisk.

Jag var erkänt tveksam till Seann William Scott när han först dök upp på marknaden men problemet har visat sig inte vara brist på talang, utan brist på att blanda sig i rätt projekt. För när sådana dyker upp, som "Role Models", visar han prov på ytterst kontrollerad komisk tajming. Jag finner mig hoppas på att samarbetet med Rudd ska leda till medverkan i Judd Apatow-komedier, antagligen skulle han passa utmärkt som en fast del av det gänget. Paul Rudd är redan en av mina favoriter i nyss nämnda gruppering, och han gör ett likvärdigt skitbra jobb under David Wains regi. Rudd är en mysig man som är lätt att tycka om, även när han är bitter. Jane Lynch ("The 40 Year Old Virgin", "Boston Legal") äger varje stund av varje scen hon medverkar i.

Och fröken Banks, då, som var en viktig del av mitt inledande intresse? Jodå, trots sin tyvärr begränsade insats är hennes härliga närvaro uppskattat.

"Role Models" mottogs med många goda ord i sitt hemland medan den här har flugit in under radarn, vad jag kan se helt utan biopremiär. Det är synd på en rolig, varm och annorlunda fast ändå helt vanlig relationskomedi med ett urval av riktigt bra musik. Jag hoppas den finner ett långt och vackert liv på plastskiveformaten.