Resident Evil: Welcome to Raccoon City 2021

Det finns en del filmer som lämnar stora avtryck hos tittaren, som vägrar lämna ens inre tankar under flera veckor, månader eller till och med år. "Resident Evil: Welcome to Raccoon City" är inte en sån film, utan jag hoppas och tror att den kommer vara bortglömd ganska snart.

 

Filmen är ännu ett försök att filmatisera den populära spelserien "Resident Evil", efter den långvariga men avslutade filmserien av Paul W.S Anderson med Milla Jovovich i huvudrollen. "Welcome to Raccoon City" följer ganska noggrant handlingen i det första och andra spelet, där den titulära staden som nyligen var hem åt läkemedelsföretaget Umbrella Corporation blir ödelagd av ett zombievirus i slutet av 90-talet.

 

Handlingen följer främst Claire Redfield (Kayla Scodelario, känd från "Maze Runner"-filmerna) som återvänder till sin hemstad där hennes bror Chris (Robbie Amell) jobbar som polis, efter att hon fått information om att allt inte verkar stå rätt till. Det andra fokuset är den nyblivna polisen Leon S. Kennedy (Avan Jogia), som följer händelseförloppet från polisstationen. Deras öden sammanförs ganska snabbt, tillsammans med Chris och hans polisstyrka, som leder dem till den ikoniska herrgården Spencer Mansion från det första spelet. 

 

Många platser, händelser och monster känns igen från spelen, men det är en klen tröst när berättandet, fotot, skådespeleriet och effekterna är så pass mediokra. Jag börjar på något sätt förstå varför filmen aldrig gick upp på de svenska biograferna, då den på många sätt platsar bättre i realådan på valfri stormarknad. Ett stort problem är att det känns som två filmer i en, då de som sagt bakat ihop handlingen från spelen "Resident Evil" och "Resident Evil 2" i en film på under två timmar. På den tiden hinner jag inte lära känna de många karaktärerna och deras motiv tillräckligt för att jag ska bry mig, på samma sätt som handlingen känns framstressad. Skurken Albert Wesker, som spelas av "The Umbrella Academy"-skådisen Tom Hopper, är till exempel skriven så att vi ska känna någon form av empati för honom, vilket filmen inte lyckas med.

 

Det ska sägas att det inte är en fullkomligt fruktansvärd film, utan det är skapligt kul att se scener troget återskapade från spelen och en del actionscener underhåller på en lagom nivå. Det finns till exempel en scen som snyggt efterliknar det första mötet med en odöd i spelet väldigt väl, men det är bara det att presentationen är undermålig på nästan alla övriga fronter, från inte särskilt träffsäker humor till föråldrad datorgrafik.

 

Skulle filmen inte haft namnet "Resident Evil" hade den troligtvis varit bortglömd vid det här laget. Efter en ganska trogen men tråkig tolkning av spelet slutar filmen med ett oerhört underväldigande klimax, samt en antydan om att fler filmer är på gång - vilket jag har svårt att tro att det finns någon efterfrågan för. "Resident Evil"-spelen har aldrig påstått sig vara några dramaturgiska mästerverk, utan lånar i själva verket mycket från skräck- och b-filmer, men den här gången översattes det inte särskilt bra till film.