Rädda menige Ryan (1998)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Historien, som ses genom ögonen på en grupp amerikanska soldater, börjar med andra världskrigets historiska invasion, D-dagen, för att sedan förflytta sig bortom stranden när männen ger sig in på ett farligt specialuppdrag. Kapten John Miller (Tom Hanks) måste leda sina män bakom fiendens linjer för att hitta menige James Ryan, vars tre bröder dödats i strid. Med oddsen emot sig ifrågasätter männen sina order. Varför ska åtta män riskera livet för att rädda en man? Omgivna av krigets brutala verklighet söker var och en sitt eget svar - och styrkan att vinna över en osäker framtid med heder anständighet och mod.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: RäDDA MENIGE RYAN

War, what is it good for?
Det hade varit mer än lämpligt att visa textremsan "Varning för känsliga tittare" innan "Rädda menige Ryan". För de som är känsliga för starkt material bör verkligen tänka igen innan de väljer att se denna brutalt verklighetstrogna film.

Det börjar med en omtumlande krigsscen där vi får bevittna landstigningen av Normandie, Omaha Beach, den 6:e juni 1944 (Dagen D). Här sprängs kroppar i luften, blod sprutar överallt och kulor flyger i alla möjliga riktningar. För att inte nämna alla inre organ som strömmar ut ur skadade soldaters kroppar. Kaos är det rätta ordet för att beskriva denna inledningsscen på 30 minuter (!) som är en av de mest realistiska krigsscenerna i filmhistorien. Det är en minst sagt imponerande skildring av hur det är att vara i krig och den skapar en gastkramande stämning som sitter kvar hela filmen igenom.

”Rädda menige Ryan” berättar historien om en grupp soldater med Kapten John Miller (Tom Hanks) i spetsen som skickas på ett uppdrag att rädda menige James Francis Ryan. Ryans tre bröder har alla dött i strid, och för att lindra hans mors sorg lovar armén att föra honom hem till USA i säkerhet.

Det bästa med ”Rädda menige Ryan” är att den skildrar krigets fasor mycket realistiskt. Filmen gör att man känner sig äcklad, uppskärrad, och till och med ledsen. Det är inte en actionfilm som lämpar sig till fredagsmyset. Krigsscenerna är väldigt obehagliga och allt annat än mysiga. Realistiskt är också kamratskapen som bildas mellan våra soldater. Här får vi följa åtta olika personligheter som alla har olika åsikter på kriget, varandra och uppdraget. Det är fängslande att se vänskapen mellan dem att växa.

Ett av dem största problemen i filmen ligger i att det tar för långt tid för handlingen att ta fart. Öppningsscenen är välgjord och extremt nervkittlande, men alldeles för utdragen. Det finns flera klipp som vi hade klarat oss utan. Att endast se på soldater som dör i en halvtimme har trots allt ett begränsat underhållningsvärde. Som publik behöver man ett visst djup att engagera sig i. Men det är trots allt bara en fråga om smak. För vissa är en halvtimme precis som det ska vara, för andra, inkluderande mig själv, är det för långt.

Jag stör mig också på den pretentiösa patriotismen som ligger och lurar i filmens början och slut. I slutändan blir det för mycket flaggviftande och svulstig, kräkframkallande bakrundsmusik för att jag ska kunna ta filmen på allvar.

Personligen kan jag erkänna att jag inte blev lika berörd av filmen som jag vet att många andra blivit. Men soldaternas sorgliga öden väcker empati. Efter att jag sett ”Rädda menige Ryan” har jag en bättre uppfattning om hur det är att vara i krig. Det är brutalt, blodigt och fullkomligt meningslöst.

Ännu ett modernt mästerverk av Spielberg
Efter succén med Schindler's List bestämde sig Spielberg att göra ännu en film om skräcken från andra världskriget, men den här gången från amerikanernas perspektiv. Vem kan glömma de första 30 minuterna och allt blod som spills under så kort tid? Vem kan glömma skådisarna, speciellt Tom Hanks som kapten Miller? Vem kan glömma föreställningen hur krig påverkar soldaterna själva när de inte krigar? Det är inte mycket att säga om den här filmen för utom att Steven Spielberg, som är en av de största filmregissörerna genom tiderna, har överträffat sig själv ännu en gång med Rädda menige Ryan. Han är utan tvekan värd sin Oscar. En av de bästa aspekterna med filmen är förstås hur brutalt realistisk den är. De första 30 minuterna med invasionen av Normandie är svåra att se för känsliga tittare, men kan inte förneka hur välgjord den är. Scenen njuter man inte av om man är en actionjunkie som gillar att folk dödas. Det är nästan otillåtet att gilla det på det sättet. Men det är tillåtet att gilla scenen och uppskatta den för dess kvalitet. Handlingen efter det kan vara långdragen, men det måste den vara, så att publiken kan återhämta sig från den intensiva och långa invasionsscenen. Istället får karaktärerna byggas upp och låta publiken veta vad som händer. Lite småprat mellan soldaterna från kapten Millers trupp som vandrar för att hitta menige James Ryan gör gott, och dessutom gräver man ytterligare i frågan om det är värt att sätta flera människoliv på spel för att kunna rädda ett. När filmen går fram får vi se när några av truppen dödas och hur själva kriget påverkar soldaterna själva, speciellt kapten Miller med sin skakande högerhand. Filmens klimax är enastående, när Matt Damons menige Ryan måste lova Miller att förtjäna uppoffringen som Millers män gjort för Ryan. Vi ser hur detta har stannat i Ryans minnen och medvetna även i nutid då han besöker minneskyrkogården i Normandie som en gammal man. Bakgrundsmusiken kanske inte är lika elegant och melankolisk som Schindler's List, men den är fortfarande lika känsloladdad och sätter tonen perfekt för filmens tema för scener utan några eldstrider. Signaturmelodin "Hymn to the Fallen" är vacker, episk, elegant, melankolisk och berättar att man inte ska glömma de personer som mist sitt liv under andra världskriget. Den spelas t.o.m. på militärparader runt om i världen. Briljanta skådespelare, brutal realism, känsloladdad tema, resonabelt budskap och episk bakgrundsmusik är ingredienserna till ett modernt mästerverk av Spielberg som är en av de största krigsfilmerna i modern tid. Och som definitivt blev snuvad på Bästa film för 1998!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
EricLemon
Löjligt att bara ge den här filmen en trea i betyg, att klaga på att den är för patriotiskt är onödigt. Det är ju alldeles självklart att den är det, tror du inte dem var det på riktigt under andra världskriget?
En solklar femma får denna från mig.
EricLemon Svar på EricLemon för
Allt finns med, personligheten, klippningen, filmandet och framförallt är kvalitén i krigsscenerna helt fantastiskt.
Mer realistiskt har jag aldrig sett i någon annan krigsfilm.
Kalis
Riktigt bra krigsfilm den är nästan lika bra som Band of Brothers. 4/5
17676-0
Ska jag sänka denna till en trea eller inte ?
Första halvtimmen är ju väldigt tekniskt välgjord, intensiv och sjukt imponerande, men resten av filmen vet jag inte om jag tyckte var lika bra, handlingen är ju ganska enkel och ointressant och tempot är lite väl långsamt, visst det går att berätta en väldigt enkel handling på ett väldigt bra sett som i Hitta Nemo t,ex men här blev jag inte så jätte engagerad efter ett tag.
Sen blev jag tyvärr inte så berörd som jag hade förväntat mig att jag skulle bli heller.
Men, men om det låter som att jag inte gillar filmen så är det absolut inte sant. Hanks är ju som alltid ett nöje att se och scenen när man får veta mer om hans bakgrund är sjukt gripande och även hela filmen i sig är det, bara inte lika mycket som jag hade hoppats på.
Väldigt bra recension kan jag tillägga som gav väldigt bra och förståeliga motivationer till betyget.
Visa fler (81)

Veckans populära filmer

Visa fler