Punisher: The War Zone 2008

Frank Castle (Ray Stevenson) aka. "The Punisher" är en fd. FBI-agent som likt Jodie Foster i "The Brave One" bestämt sig för att rensa New Yorks gator från slödder efter att gangsters haft ihjäl hans familj. Upplägget är enkelt, ungefär 1 procent av filmens speltid spenderas på bakgrundshistoria, dvs samma mängd tid som det tar för Stevenson att yttra alla sina repliker i filmen. Resten är, redan från start ren hylsaction där storyn är sekundär. Det kanske är måndag i Punishers New York, han vaknar i sin tunnelbanetunnelslya, går till jobbet i svart stridsmundering och crashar en italiensk gangstermiddag för att hänga sig knäveck i en kristallkrona och låta varenda middagsgäst äta bly. Njurar slits ut, någon får huvudet uppsprängt och en annan ett stolsben genom ögat.

Värst är det kanske för ärkeskurken "Jigsaw" (Dominic West) hamnar i en glaskross och kommer upp med en tvättäkta Leatherface-nuna. vilket givetvis gör honom ännu mer sugen på att bestraffa "Bestraffaren". Man kan inte annat än att sugas in i tv-spelsapati och låta våldskarusellen söva ens hjärnceller med ambitiöst blodstänk. Det funkar hyfsat ända tills Castle råkar ha ihjäl en FBI-agent som jobbar undercover, och likt Castle själv hade en familj, han försöker då gottgöra genom att pyssla om den lilla dottern och utveckla en liten romans med agentens änka som verkar helt med på noterna. Ska man skratta eller gråta?

Ray Stevenson, mest känd för rollen som Titus Pullo i HBO serien "Rome", spelar den tungt beväpnade Frank Castle utan att någonsin röra på smilbanden eller bjuda på lättande punchlines, vilket gör att både skurkbossen "Jigsaw" (En Dominic West som fumlar med sin skrattretande italienska brytning och säkert längtar tillbaka till "The Wire") och hans Parkour-studsande irländska rastafariunderhuggare skulle kännas mindre hotfulla att möta i en mörk gränd, vilket i och för sig säger mest om hur lamt Castles motstånd är.

Trots att Lexi Alexanders förra film, "Green Street Hooligans" på ett väldigt ytligt sätt romantiserade kring Londons firmaslagsmål, så  gav den Eliah Wood och publiken en ny känsla av brödraskap och lyckades framför allt förmedlade adrenalinet i ett riktigt knytnävsslagsmål, något som Alexander torde vara expert på då hon är en fd. världsmästare i både karate och kickboxing. Med "The Punisher" förmedlar hon - exploderande huvuden till trots, lika mycket adrenalin som en cricketmatch och slutresultatet känns mest som att sitta bredvid när någon annan spelar GTA. Årets Punisher-reboot är ett praktexempel på att Marvels aktade sigill inte alltid är någon kvalitetsstämpel i filmhyllan.