Prinsessan Mononoke (1997)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Prins Ashitaka lever med hans folk i en liten by i det feodala Japan. En dag blir byn attackerad av en demon som Ashitaka lyckas fälla. Under striden skadas han av demonen och får veta att såret sakta men säkert kommer att förvandla honom till en demon. För bybornas bästa bestäms det att Ashitaka ska utvisas från byn tills han kan finna ett botemedel.
Visa hela synopsis

ALTERNATIV SAKNAS

ALTERNATIV SAKNAS

Betyg
Läs recension
3.8 av 645 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: PRINSESSAN MONONOKE

Animerad genialitet
Regissören Hayao Miyazakis smått legendariska epos ”Princess Mononoke” andas mäktig stämning redan från första bildrutan. Det känns befriat nyskapande och sina år till trots kan den vara en frisk fläkt bland dagens massproducerade animeringar.

En natt lösgör sig en stor skugga ur mörkret som med röda ögon och omättat hat attackerar byn. Efteråt är inget sig likt. Vår hjälte Ashitaka är dödligt sårad och i sökandet efter en bot och räddning från den ondska som hemsöker välden, ger han sig ut i en okänd värld. Den värld som hans trygga hem vänt ryggen men som nu tycks vara deras enda räddning. 

Att reducera handlingen i ”Princess Mononoke” till en kort synopsis är som att göra sushi av en val. Parallellen är fruktansvärd och egentligen inte ens ett försök till simpelt rasskämt utan bara lika befängd som den föregående tanken.

Det här är matiné av det mer grandiosa slaget. De komplextyngda animerade filmer vi har idag försöker febrilt prestera ikapp för att imponera på en allt mer krävande barnmassa. En som tuggar sönder koncepten snabbare än popcorn och glömmer de lika snabbt som sitt senaste sockerrus. ”Princess Mononoke” minner om en tid då agendan sattes av visionära filmskapare med tanke och eftertanke. Här finns mer att hämta än de smått platoniska one liners filmbolagen pk-kryddar sina verk med. Det är möjligen lätt att avfärda argumentationen med att barn av sin tid älskar just sin egen tid men det här är mer än bara nostalgi, det är helt enkelt ren insikt. 

Ett av de viktigaste elementen i ”Princess Mononoke” är musiken. Komponerad av Joe Hisaishi liknar den knappast någon melodi som ackompanjerar första bästa Disney-animation. Visst sjungs det men inte i bemärkelsen musikal. Tillvägagångssättet är moget och påkostat och minner mer om en spelfilm. Med tretton år på nacken håller sig Miyazakis verk väl i klass med dagens klassiker som ”Sagan om Ringen”, ”Fantasia”, ”Willow”, ”Harry Potter” med flera. Och att avfärda ett av 90-talets viktigaste animerade verk som en barnfilm är ett ignorant misstag. 

För blodigt brutalt för de allra minsta kan den kanske erbjuda underhållning för de något äldre men det är antagligen hos en småvuxen publik som ”Princess Mononoke” hittar sin riktiga målgrupp. Den som kan ta till sig det mångbottnade budskap som behandlar allt från hat och kärlek, till miljöförstöring och krig. 

Miyazakis skapelser låter sig inte begränsas av regler och normer utan tycks skapade ur ren och pur genialitet. Det är vackert, eggande och fantastiskt fängslande att träda in i en sann konstnärs värld. Färger, former och ljud i en samklang som med sin mystik frammanar en tät anda. Att beskriva en känsla är inte det enklaste men med flummigheten så när kondenserad är det just så nära man kommer. En känsla av det pittoreskt exotiska som gör barn av den vuxnaste av oss. 

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Hedda89
Jag är ganska säker på att det ligger en hel del okunnighet av anime bakom mitt omdöme av den här filmen. Jag kan helt enkelt inte kalla den vare sig briljant eller mästerlig. Spirited Away är enligt mitt tycke helt klart är att föredra som också belönats med en välförtjänt Oscar. Det är tveklöst imponerande att Hayao Miyazaki har tecknat filmen helt för hand (totalt 144 000 bilder) men var det verkligen nödvändigt med så utdragen speltid?
AntonKane
Håller dessvärre den här som en av Miyazakis svagare filmer, handlingen är inte på något sätt nyskapande utan känns egentligen ganska ofräsch, det hela rädas dock upp på ett tidigt stadium, med Miyazakis speciella och vackra animation, med även ett bra ljud och bra röstskådespelare. Vi kan dock finna intressantare karaktärer och mer frågeställningar i exempelvis "Porco ross", vi kan hitta mer budskap i "Nausicaä", och mer nyskapande i "Spirited away".
Blaster
Var mycket bättre med Japanskt tal. En helt annan upplevelse.
Visa fler (35)

Veckans populära filmer

Visa fler