Postal (2007)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den unge Dude är redo att göra nästan vad som helst för att komma bort ifrån hålan han växte upp i, efter att han hittat sin fru i sängen med en annan man. Han söker hjälp från sin morbror, Dave, som är ledare för en kult av storbröstade, lättklädda damer. Tillsammans planerar de en kupp för att få tag på ett stort parti med dyra dockor. Tillfälligtvis är Osama bin Laden ute efter samma sak men av helt andra anledningar.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: POSTAL

Uwe tappar bollen
I skrivande stund har en kvarts miljon människor skrivit på uppropet som syftar till att få Uwe Boll att sluta göra film. Ändå fortsätter karln att spotta ur sig den ena filmen efter den andra. Är "Postal" en nagel i ögat på kritikerna eller ytterligare en spik i kistan för hans karriär?

Man kan anklaga Uwe Boll för en hel del saker: han har gjort några av 2000-talets absolut sämsta filmer, lider möjligtvis av storhetsvansinne och har ett minst sagt problematiskt förhållande med kritiker. Men om det är något den tyske b-filmsregissören kan är det att finansiera sina egna filmer och att marknadsföra dem på sitt eget specialla sätt. Det kanske inte låter som mycket men i själva verket är det två viktiga delar i filmhantverket som den gode Boll har lärt sig bemästra. Och där, tillsammans med synnerligen den mot filmindustrin synnerligen generösa tyska skattelagstiftningen, hittar vi skälet till att han fortsätter att göra film, trots att en kvarts miljon människor försöker få honom att sluta. Nu är han här igen med ännu en film som bygger på ett lika bortglömt som uruselt datorspel: "Postal".

Det ska sägas att öppningsscenen faktiskt är lite smårolig: två arabiska terrorister diskuterar antalet jungfruer som väntar dem i paradiset och inser att de räknat fel. Missförstånd följer. Men en rolig scen är en klen tröst i sammanhanget, för Boll visar snabbt varför han är känd som en modern version av Ed Woods med den ena makalöst dåligt ihopsatta scenen efter den andra. Boll driver med islamiska terrorister, bikinibrudar, dvärgar, handikappade, George W. Bush och så vidare i en parad av tungfotad komik.

Det finns skuggan av en story i botten av den här röran till film, men den är så menlös att det är bättre för oss alla om jag inte ordar mer om den. I centrum står i alla fall en loser utan namn (som spelas av den träige Zack Ward) och hans försök att få ihop lite pengar och skrapa ihop åtminstone en gnutta värdighet. Vid sin sida har han sin hippiefarbror Dave (spelad av Dennis Hopper-klonen Dave Foley) och ett antal mer eller mindre frivilliga sidekicks.

Och så var det ju det här med underhållningsvåldet. Förlagan var som sagt ett av datorspelens enfant terrible med dess urskiljningslösa blodbad och barnsliga provokationer. Filmversionen delar samma fäbless för slumpmässigt dödande, här blir tanter, barn och handikappade ihjälskjutna i drivor för sakens skull, men det är så uppenbart överdrivet att det aldrig blir vare sig stötande eller underhållande.

Men visst, "Postal" är faktiskt gjord med gott humör. Och när en lederhosen-försedd Uwe Boll själv kliver in i sin film bara för att bli groteskt nedmejad är det befriande självironiskt. Tyvärr räcker det inte på långa vägar för att väga upp det amatörmässiga manuset och den närmast svindlande pubertala humor som aldrig lockar till skratt. Nej, Uwe Boll har gjort det han är bra på ännu en gång: en urkass film som folk snackar om. Man kan tycka vad man vill om det, men är det ändå inte lite imponerande?

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
eliten
Minns när jag för första gången fick lov av mamma att prova spelet postal! Jag lirade konstant och var helt sold på spelet!.

Kan verkligen inte säga detsamma om detta rå kassa film! Det ända som var roligt att se var när fettot i husvagnen blev påsatt!

1/5
Stocken (ej sexuellt relaterat)
Rolig emellanåt men inte mer än det
Visa fler (10)

Veckans populära filmer

Visa fler