Pieces of a Woman 2020

Inledningsscenen är en av årets mest oförglömliga. Paret Martha och Sean väntar sitt första barn. De har inrett barnkammaren, skaffat den familjevänliga bilen och valt barnmorskan som ska hjälpa vid hemmafödseln. Värkarna börjar. Vattnet går. Barnmorskan har fått förhinder men skickar en ersättare. Marthas oro stiger i takt med smärtorna, Sean försöker behålla lugnet för bådas skull. En lång obruten tagning låter tittarna uppleva hela känslospektrat ihop med de blivande föräldrarna i realtid.

Men vi som tittar vet något som inte de vet. Kalla det en ond föraning. Kalla det att vi känner till premissen för filmen. Vi som ser ”Pieces of a Woman” har antagligen redan hört att den inte ska handla om den lyckliga familjen på tre. Den ska handla om de två som blev kvar, med en tom barnsäng och en tung sorg att bära. Den vetskapen gör den inledande halvtimmen ännu svårare att se och uthärda.

En grå höst sveper in. Sedan lägger sig vintersnön över Boston. Under ett halvårs tid får vi vara en fluga på väggen hos paret som kämpar med att hålla ihop vardagen och återfå fotfästet. Hur håller man ihop relationen när så mycket outtalade känslor förgiftar luften?

I periferin börjar en rättsskandal att utveckla sig. Barnmorskan Eva står åtalad för flera fall av tjänstefel. En parallell handling där sorg möter frågan om skuld - vem bar egentligen ansvaret för tragedin? Möjligen ett onödigt sidospår som inte riktigt passar ihop med resten, men det är inget som stör mig under filmens gång.

Handlingen fokuserar främst på Martha, makalöst spelad av Vanessa Kirby i en prestation som borde ge henne en plats bland filmvärldens största. Inte för att förringa andras insatser. Shia LaBeouf glider obesvärat in i sin roll som den rätt oglamoröse men kärleksfulle maken. Ellen Burstyn är strålande som matriarken som tror att hon menar väl, men trampar på ömma tår. Sarah Snook och Molly Parker förstärker en fin ensemble med mänskliga roller, där ingen tillåts bli en platt klyscha.

Ungerske regissören Kornél Mundruczó och hans manusförfattare Kata Wéber ("Destination Europa", "Revolten") vann Guldjejonet i Venedig med sin första engelskspråkiga film.

Mundruczós magiska touch är hur han får alla ner till minsta biroll att agera äkta, avslappnat och realistiskt. Även när det talas om helt vardagliga saker så vill jag inte slita blicken från skärmen för att inte missa en betydande blick eller en skiftning i tonläget. För att elefanten i rummet är ständigt nära.

Stämningen är tryckt, så man knappt kan andas i vissa scener. "Pieces of a Woman" är en film som känns i hela kroppen, men ändå inte tung att se. Den är nästan småmysig, i brist på bättre ord, för att man fattar tycke för karaktärerna. Även när de gör fel val och sätter krokben för sig själva. Och det blir aldrig riktigt lika nervigt igen efter den där starka prologen, men ack så fängslande tack vare magnetiskt skådespeleri. Om du gillade "Marriage Story" är detta filmen för dig.

"Pieces of a Woman" är ett dämpat och lugnt drama, som bara exploderar ibland och när man minst anar det, men berör lika starkt även i de ordlösa scenerna.