Page One: Inside The New York Times 2011
Synopsis
Filmen utspelar sig i stormens öga, eller, beroende på hur man ser det, på nyhetsrapporteringens mest heliga mark, aldrig tidigare har någon filmare fått obegränsad tillgång till New York Times nyhetsredaktion under ett helt år.
Regissören Andrew Rossi är tidigare känd för sitt arbete med kritikerfavoriten "Control Room", som skildrade Al Jazeeras Irakrapportering. "Page One" var i tävlan vid Sundance Filmfestival 2011.
Info
Stundtals fascinerande om tidningsindustrin
I och med Internets sakta men stadiga övertagande av nyhetsrapporteringen dalade behovet av tidningar och flera etablerade tidsskrifter gick en efter en i graven. Siktet lades på New York Times, en amerikansk dagstidning som grundades redan 1851. Många antog att även de sjöng på sista versen, och trots att man fick dra ner på verksamheten höll de sig kvar på marknaden. I ett år har dokumentärfilmaren Andrew Rossi följt tidningen, deras medarbetare och verksamhet.
Det är en högst relevant film om kampen mellan Internet och den klassiska tidskriften om vem som lyckas leverera bäst och färskast nyheter snabbast. Bloggare, twittrare och Wikileaks egen Julian Assange överskuggar Times med kvicka inlägg på nätet som ofta innebär journalistikfria videoklipp eller bilder, vilket resulterar i att flera av dem faktiskt anställs eller börjar samarbeta på redaktionen.
Det är kul att jämföra med fiktiva Hollywood-filmer som ”Press-stopp”, ”State of Play”, klassikern ”Det ligger i blodet” och superhjältefilmer som ”Stålmannen” och ”Spider-Man” där nyhetsredaktioner skildras med viss överdriven dramatik. Visst finns här en särskild nerv och intensitet men mest en normal, Svensson-lugn arbetsplats med vissa irritationsmoment kollegor emellan och en briserande kris av svett-i-pannan-typ.
De ansvariga redaktörerna på Times påpekar hela tiden stolt över hur de segrande överlever krisen, medan medarbetare på golvet tårfyllt och bittert tar farväl när man måste minska på arbetskraften. Samtidigt finns skandalen kring en journalist som rapporterat med felaktig information i tidigare sammanhang och vars snedsteg svärtat tidningens rykte. Det blir en del debatter och fejder med föraktande och sammanbitna ansiktsuttryck.
"Page One" är en fantastisk film främst för de insatta i journalistik, speciellt amerikansk sådan. Man får en rejäl inblick i journalistikens och medias påverkan i det amerikanska samhället och dess politik. Det är hårda regler som gäller, överleva eller låta sig besegras. Det är kompetenta och ofta intressanta personer i branschen, som den oförglömligt egensinnige journalisten David Carr, som intervjuas och bjuder in på en lyxtitt i verksamheten.
Samtidigt berättas – och informeras – det ofta för någon som är insatt i ämnet. Det blir stundtals ett oupphörligt pratande och droppande av siffror och namn som inte säger särskilt mycket. Liksom andra amerikanska dokumentärer kan det även vara svårt att hänga med i namnen på mediakändisar från USA om man inte har koll.
Regissören Rossi kan sitt ämne och ger trots allt en intressant och ofta fascinerande insyn i USA:s krisande tidningsvärld som mycket väl kan leda till en Oscarsnominering.
