Öster om Eden 1955

Året är 1917 och bonden Adam Trask (Raymond Massey) lever med sina söner Cal (Dean) och Aron (Richard Davalos) i Salinas Valley, en av de mest produktiva jordbruksregionerna i Kalifornien. Cal ser sig som familjens svarta får och avundas den uppmärksamhet den mer stabile Aron, förlovad med den vackra sjuksköterskan Abra (Julie Harris). Cal letar upp den påstått döda modern i familjen och river upp både gamla och nya sår, allt medan första världskriget uppenbarar sig.

Blott 24-åriga Dean fick, efter diverse TV- och statistroller, sin första huvudroll i Elia Kazans filmatisering av John Steinbecks roman och han levererade med bravur. Det är i efterhand svårt att se proffs som Marlon Brando och Paul Newman, båda påtänkta för rollen, framför sig när Dean med sin slagkraftiga utstrålning så galant personifierar den manliga avundsjukan och sårbarheten.

Trots att filmen utspelas i början av 1900-talet och är gjord på 1955 (notera de kanske inte helt tidsenliga frisyrerna) så finns här fortfarande ett relevant tema de flesta kan relatera till. Stormiga och förtryckta känslor, hat-och-kärlek-förhållanden, obesvarad kärlek och svidande avundsjuka. Speciellt de dysfunktionella relationerna mellan huvudkaraktären och hans far respektive bror gör extra ont att se, eller Cals självdestruktiva beteende och hans egen referens till själv som "någon dålig".

Det finns även sidohistorier med politiska kommentarer, som den rasism faderns tyska vän får utstå när Tyskland förklaras som krigets skurkar (paralleller till muslimer och den elfte september...) eller hur kapitalismen påverkar beslut av både den rättskaffens fadern och frustrerade modern, som övergett familjen för ett liv som affärskvinna (bordellmamma).

Det är intressanta aspekter filmen igenom. Den enda som egentligen känns en aning omodern och svårsmält är romantiska hjältinnan Abra, som slits mellan helyllelivet som lycklig fästmö och begäran efter den "farliga" Cal. Man saknar en bakgrund till karaktären och hennes utveckling känns mer som en kvinnostereotyp än någon trovärdig människa. Harris hetsiga spel kom dessutom mer till sin rätt i rysarklassikern "Det spökar på Hill House". Även en del överdramatisk dialog och pompös musik känns daterad.

"Öster om Eden" går troligen inte hem hos alla, speciellt inte hos yngre publik obekant med regissören Kazans speciella berättarteknik. Men det är fortfarande en ytterst sevärd klassiker, en stark berättelse och ett påtagligt bevis på vad som gjorde James Dean till den stjärna och legend han är.