Only Lovers Left Alive (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En vampyrkärlekshistoria där musikern Adam (Tom Hiddleston) återförenas med sin älskarinna Eve (Tilda Swinton) efter att ha tröttnat på mänsklighetens begränsningar. Deras romans har pågått under århundraden, men sätts nu på prov av Eves okontrollerbara lillasyster (Mia Wasikowska).
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ONLY LOVERS LEFT ALIVE

Vampyrberättelse med många tänkvärda lager
New York Film Festival 2013 - En kärlekshistoria som går till historien, vass humor mitt i en mörk och sofistikerad omgivning, samhällskritik framförd ur ett flera hundraårigt perspektiv... När Jim Jarmusch väljer att göra vampyrfilm räcker det förstås inte med bara det ena eller det andra, utan det är är lager på lager av tänkvärda teman som behandlas här – på regissörens egna fyndiga sätt förstås.

Jim Jarmusch ("Ghost Dog", "Broken Flowers") har alltid valt att gå sin egen väg. Så det är föga förvånande att när han nu väljer att göra en vampyrfilm, är det inte av den sorten vi är mest vana att se. Å andra sidan har biopubliken vid det här laget uppfostrats till att inte förvänta sig att filmer om dessa blodtörstande varelser följer genrereglerna, något som framför allt "Låt den rätte komma in" bidrog till.

"Only Lovers Left Alive" kunde inte vara mer annorlunda än den svenska Blackeberg-berättelsen. Medan den sistnämnda hade ett tungt och delvis hjärtskärande tema, är det framför allt absurd men smart humor som gör Jarmusch film speciell. Och ändå finns likheter. Det handlar nämligen även här mer om vampyrers praktiska vardagsproblem och svårighet att få näring så det räcker, än om hur de är skoningslösa mördarmaskiner. Gemensamt är också att i fokus finns en kärlekshistoria som trotsar det mesta.

Vi får stifta bekantskap med Adam (Tom Hiddleston från "Thor") och Eve (Tilda Swinton, "Vi måste prata om Kevin"). Adam är en genialisk och aningen snobbig musiker i Detroit som maniskt håller sig borta från rampljuset och som egentligen inte har kontakt med någon annan än hans assistent Ian. Eve befinner sig i magiska Tangier där hon besöker favoritcaféet för att träffa vännen Marlowe (John Hurt, "Melancholia") mitt i natten. Resten av tiden spenderar hon med sina många böcker.

Det mest speciella med Adam och Eves förhållande är inte att de befinner sig så långt ifrån varandra, utan att de har varit ett par i många hundra år. Det låter romantiskt, vilket det också är. Men alla som har varit i någon längre relation känner säkert igen sig i att när man känner någon så väl att man kan avsluta deras meningar åt dem, så kan det leda till lika mycket intimitet som irritation.

Något som ytterligare komplicerar parets vardag är att det är lätt att känna en tröstlöshet när man ser vart världen är på väg, speciellt när man kan sätta det i ett perspektiv på en så där 500 år. Speciellt Adam kan inte låta bli att se ner på omvärlden och alla zombies - dvs vi vanliga människor - som meningslöst vandrar omkring utan mål.

Att det dessutom har blivit svårare att hitta blod gör att vampyrparets överlevnad faktiskt är rent utsagt hotad. Det är ju inte lika lätt som det var på "den gamla goda tiden" då pest och svält härjade, och man kunde göra sig av med lik bland resten av alla döingar i floden. Sedan finns nu även risken att blodet är orent med tanke på vad skit folk stoppar i sig. Det är med andra ord inte lätt att vara blodsugare.

Det är ett intressant och roligt grepp - att utgå från två vampyrers perspektiv för att diskutera och kritisera världen vi lever i samtidigt som begreppet "att älska någon för evigt" får en helt ny innebörd.

Jarmusch är förstås inte den som missar tillfället att ge vampyrerna några nya särdrag som han har hittat på själv. Bland annat har de nästan djuriska frisyrer, något som står som en stark kontrast till deras sofistikerade klädstil och sätt att föra sig på. De framstår som intelligenta, talangfulla och belevade personer som har rest jorden runt många varv - dock enbart med nattflyg. Apropå klädstil så har den amerikanske regissören och manusförfattaren också valt att ge dem stiliga skinnhandskar som ytterligare ett udda kännetecken. Jag gissar att alla Twilight-hatare inte kommer att ha lika mycket kritik mot denna nyhet som de hade mot vampyrernas lika oförklarliga förmåga att glittra i tonårssagan.

Enbart filmad nattetid och i relativt få och slutna miljöer skulle man kunna säga att det inte är särskilt mycket som händer, men "Only Lovers Left Alive" ger aldrig någon känsla av att gå på tomgång. Man inser dock hur stilren tonen varit när helt plötsligt Eves aningen vårdslösa yngre syster Ava (Mia Wasikowska, "The Kids Are All Right") från plastiga och ytliga Los Angeles kastas in i mixen. Det rör minst sagt upp känslor och tar handlingen in på en oväntad bana.

Det hela är snyggt, annorlunda och smart utfört, och med rätt dos humor infinner sig en lätthet som är välkommen för att väga upp allt det mörka i de nattsvarta kulisserna.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
ozjeppe
Förtrollande, förhäxande och ultra-cool variant på vampyrgenren. Blandar en typ av Rock 'n Roll-myt med undergångsromantik, och det är bara att suga i sig. Av den anledningen är det lika mycket en musikmässig som bildmässigt härlig upplevelse. Och vilka fantastiska huvudkaraktärer (plus rollprestationer) - om tempot är något för lugnt emellanåt, så är det en njutning att bara vara i deras sällskap! Klar 4/5.
Anders Falun
Nu förtiden är det sällan en film håller för mina förväntningar men Jim Jarmusch senaste Only Lovers left alive gör det men ändå inte riktigt. Paradox ja visst och ganska komplext att försöka förklara men det som fungerar mycket väl är det poetiska modus som väver fram historien om de båda älskande vampyrerna. Varandras kontraster , svart - vit. De båda är belevade stilla iakttagande.  Men det som förbryllar mig är Jarmusch besynnerliga behov av att kritisera modernitet ( den postmoderna ) så övertydligt i flera scener att han bryter den stillsamma poesin.  En sublim upplevelse spricker ofta om man får det skrivet på nästippen. Själ kontra det själlösa ja visst men lämna det till åskådaren OCH våga lita på att vi förstår eller i alla falla skapar en egen tolkning av verket . Hiddleston / Swinton spelar skjortan av sina samtida kollegor och Tilda , ja hon kan spela vem som , hur som , när som ....
Visa fler (3)

Veckans populära filmer

Visa fler