Ong bak 2 2008

Unge Tiang hade en tuff uppväxt. Hans föräldrar mördades och själv blev han bortförd av slavhandlare. Livet blir en jakt på hämnd och en jakt på att bli den fulländande krigaren, och det blir väldigt tråkigt att skåda.

Utöver att spela huvudrollen, regisserar här Tony Jaa för första gången, och det märks på sämsta möjliga vis. Det är tydligt att han vill göra någonting stort, episkt, någonting som ska leva länge, och det är tydligt att han inte har vad som krävs för att leverera. Han har inte ens vad som krävs för att förmedla vad han vill säga med det här, jag satt långa stunder och kände mig förvirrad, och önskade att det skulle ta slut. Istället möts jag av mer och fler återkommande underligheter.

Det finns till exempel inget subtilt med filmen, överdrivna uttryck och uppspärrade ögon till förbannelse. Jaa har också en förkärlek för att zooma in på ansikten, ofta upptas hela duken av en människas ansikte med övertydlig min. Det är som en parodi. Det finns inte en chans att ta det seriöst.

Till det kommer en usel dialog (jag vägrar tro att den svenska översättaren ensam bär ansvaret), ett hoppande till och från flashback, som är väldigt dåligt klippt och gör det knepigt att hänga med hela tiden. Det är en väldigt amatörmässig skapelse, hantverk av en kvalitet man väntar sig på nivåer med väldigt mycket mindre budget än "Ong Bak 2".

Slagsmålsscenerna är undantaget, de är snygga och jag gillade skarpt. Tyvärr är de för det första alldeles för få, och för de andra är de omgärdade av långa, alldeles för långa, scener bestående av långtråkiga pretantioner i slow-motion. Det finns så mycket som hade kunnat klippas bort, eller ökats upp i hastighet, utan att någonting gått förlorat. Inklusive en sådan där lång slagsmålsscen, perfekt passande som avslut, och som ändå efterföljs av ännu en. Jag började misstänka att det var en Peter Jackson-film jag snubblat in på.

Jag tänker inte säga att slagsmålen gör "Ong Bak 2" sevärd, för så är det inte, däremot räddar de filmen från bottenbetyget. Kråkdamen gillade jag också, överlag fanns det några element med övernaturliga drag (väldigt tunna sådana) som faktiskt tilltalade mig.

Det, och att ninjas dyker upp. Om en film har ninjas med, ger det automatiskt extrapoäng. Okej, jag är inte hundra procent säker på att de var ninjas, men om de ser ut som sådana räcker det gott nog för mig.