Odd Thomas 2013

Tänk om den lille pojken som såg döda människor i "Sjätte sinnet" växte upp och blev actionhjälte? Det är väl ungefär hur man kan sammanfatta den här röran, signerad Stephen Sommers ("G.I. Joe", "Van Helsing") efter en roman av Dean R. Koontz. Ni hör ju redan där - det är ungefär som om Michael Bay skulle försöka filma en Stephen King-historia.

Nåväl, fullt uselt är det inte riktigt. Till filmens fördel så spelar begåvade Anton Yelchin huvudrollen. Han känns nog igen av de flesta från de nya "Star Trek"-filmerna samt "Terminator Salvation" men har även gett prov på talang i smalare filmer som "Like Crazy" och "The Beaver". Här spelar han den typ av tonårshjälte han gjorde i "Fright Night", sådär lagom sympatisk men smånördig.

Hans titelkaraktär är en småstadskock med förmågan att se spöken som inte kan kommunicera men ger Odd Thomas ledtrådar om vem som är skyldiga till deras öden. Vår hjälte kan även se s.k. "bodacher", datoranimerade varelser som flockas kring död som flugor till hästskit. När dessa börjar dyka upp i mängder så inser O.T. att något hemskt är på G och att han måste använda sina förmågor för att lösa fallet.

Problemet här är en film som tar sig själv på för alldeles stort allvar. Det finns utrymme för humor men med alla monster, spöken, parallella världar, digitala effekter och andra fantasytypiska element så blir det helt enkelt för tramsigt. Dialogen är dessutom pajig, karaktärerna platta och twistarna förutsägbara. Det är inte lika illa som "R.I.P.D." men dess direkt-på-DVD-öde i Sverige är förståeligt.

Men underhållande är det ändå. Här finns några härligt saftiga äckeleffekter (min förkärlek till 1980-talsskräck får utlopp i en "Creepshow"-inspirerad sekvens) och några skönt udda detaljer, som det i sammanhanget underliga användningen av countrymusik. Yelchin gör sitt bästa och Willem Dafoes närvaro piggar alltid upp.

Även om det är en snabbt glömd film så går den an. Tyvärr har man den dåliga smaken att åka snålskjuts på "Ghost" i en tam upplösning. Och Addison Timlin ("Californication") som huvudkaraktärens flickvän är kanske den värsta typen av "snygg skådespelerska med ett enda ansiktsuttryck". Det är farligt nära kalkongränsen och förhoppningar om en "Odd Thomas 2" lyser med sin frånvaro.