Nosferatu (1922)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Nosferatu är den första filmatiseringen av Bram Stokers Dracula och handlar således om en törstig greves framfart. Greve Orlock, som han heter här, får besök på slottet av en mäklare som säljer honom en fastighet i Bremen. Orlock reser till sitt nya hem på ett skepp som anländer med död besättning och med honom kommer döden till staden.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: NOSFERATU

Ett nostalgiskt stycke filmhistoria
Det tar nog emot för många att se en föråldrad, svartvit stumfilm men Max Schrecks kusliga vampyr i F.W. Murnaus milstolpe till rysare är fortfarande värd en titt.

Det går inte att understryka längtan till gammeldags vampyrfilmer när man ser filmer som "Twilight". Längtan tillbaka till de fula, ruggiga, smygande varelserna som lömskt stryker omkring i mörkret i jakten på blod. Innan högt aktade skådespelare som Gary Oldman, Christopher Lee och t.o.m. Bela Lugosi anammade huggtänderna så fanns en särskilt minnesvärd filmvampyr, det sanna originalet - Max Schreck i "Nosferatu".

Tyske regissören F.W. Murnau byggde den svartvita stumfilmen på Bram Stokers klassiska roman "Dracula" men i brist på rättigheter så ändrade han titeln och detaljer, som den numera ikoniska regeln kring att solljus dödar vampyrer (något som faktiskt härstammar från denna film). Stokers änka stämde ändå och kopior och negativ av filmen förstördes - lyckligtvis dök den så småningom upp i andra länder.

Teateraktören Schreck blev legendarisk som greve Orlok, långfilmens första vampyr, och en av de kusligaste - att hans riktiga utseende är okänt och rykten om att han var en riktig vampyr (något som porträtterades i "Shadow of the Vampire", en intressant jämförelsefilm, där han spelades av Willem Dafoe) gör det ännu läskigare. Det faktum att han enbart syns i totala nio minuter i den visserligen relativt korta filmen förtydligar det kraftiga intrycket.

Hans snåla speltid till trots så är det Schreck som är filmens höjdpunkt. De stirriga ögonen, spetsiga öronen, bleka och stela ansiktet, kloliknande händerna och den beniga, hukande kroppen skapar en ohygglig varelse som vilar någonstans mellan en ond människa och ett motbjudande monster. Hans långsamma rörelser och krypande skugga är en garanti för kalla kårar.

Det är av naturliga skäl inte helt lätt att ta till sig en nästan 100 år gammal, svartvit stumfilm. Bristen på ljud i kombination av den stundtals påfrestande orgelmusiken kan lätt gå en på nerverna. Överspel tillsammans med stora, dramatiska gester för att inte nämna den ryckiga bilden (filmad i solljus!) är aningen svårsmälta. Det är mer ett nostalgiskt stycke filmhistoria än någon större underhållning.

Men man imponeras fortfarande av både en obehaglig stämning och läckra, konstnärliga detaljer. Som den köttätande växten som äter en fluga eller när greven dyker upp som ett transparent spöke (en häftig effekt på den tiden) bredvid sin kista. För att inte nämna alla klassiska scener, som de upprörda gästerna på den lokala krogen eller hjältinnans psykiska länk till sin fästman. Den berömda scenen där vampyren dyker upp i hjältens sovrum är på en mardrömsnivå som få skräckfilmer idag kan nå upp till. En milstolpe varje vampyrälskare och filmintresserad bör offra en timme för.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Cinemannen
Hallå!
"Nosferatu" är den första! Bör respekteras som den milstolpe den är... Förresten, Bela Lugosi hade aldrig huggtänder i sina filmer. :)
David Brent
En stilbildare med en del fantastiska scener som bildat skola för genren och fotot och musiken gillade jag verkligen. Schreck är perfekt men något saknas för det riktigt höga betyget. Kan väl vara att jag inte fann den särskilt spännande och lite småseg mellan varven. Stark trea får den iaf.
Marcus
Vanligtvis gillar jag inte stumfilmer alls, brukar oftast stänga av efter 15-20 minuter för jag inte gillar det helt enkelt. Vet inte hur många jag har försökt se men stängt av. Den här blir min blott andra stumfilm som jag faktiskt gillar. Filmen lyckades suga in (höhö) även mig. Väldigt creepy! Max Schreck är ju väldigt kuslig och sminket var bra. Tycker även att musiken var riktigt bra och stämningsfull. Annars brukar musiken vara otroligt irriterande i stumfilmer tycker jag.

Riktigt kul. Det är den här och Buster Keatons "The General" som har funkat för mig när det gäller stumfilm. Den här är nog faktiskt favoriten av de två. En stark trea.
Visa fler (1)

Veckans populära filmer

Visa fler