Nightmare Alley 2021

Drama Thriller Mysterium
USA
150 MIN
Engelska
Nightmare Alley poster

Synopsis

En ambitiös tivoliarbetare med talang för att manipulera människor med endast några väl valda ord, inleder ett förhållande med en kvinnlig psykiatriker som visar sig vara ännu farligare än vad han själv är. Remake av filmen från 1947.
Ditt betyg
3.2 av 72 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Alexander Kardelo

21 januari 2022 | 15:00

Läcker noir-thriller saknar det lilla extra

Guillermo del Toro är tillbaka med en läcker lurendrejar-thriller med stjärnensemble i noirljus. Karln vet hur man fångar publiken med en fascinerande historia, men denna är tyvärr lite för lång och förutsägbar för att bli sådär riktigt vass.
Vår mystiske antihjälte dumpar ett lik, bränner ned ett hus och tar bussen till världens ände, där en nedgången, kringresande cirkus erbjuder jobb och fristad.

Den tystlåtne men ambitiöse Stanley Carlisle (Bradley Cooper) blir lika förfärad som fascinerad av den brokiga ensemblen på tivolit, som drivs av en hal Willem Dafoe. Vi befinner oss i slutet av 1930-talet någonstans i Amerika, radion varnar för krig, och folk betalar glatt för att låta sig distraheras av viga akrobater, övermänskligt starka män, eller kvinnor med en spindelkropp. Mycket är bluff och båg förstås, men för 25 cent kan man få glömma vardagen för en stund.

Cirkusen är ett mikrokosmos av fascinerande, oförutsägbara typer. Stan får jobb som allt-i-allo och börjar bekanta sig med sina nya kollegor, speciellt nyfiken på spådamens Zeenas (Toni Collette) och hennes nedsupne make Petes (David Strathairn) hemliga tricks. Med hjälp av dolda kodord får de publiken att tro att de kan läsa tankar. Stan upptäcker att även han har en viss talang för bedragarkonsten, och vill lära sig allt.

”Nightmare Alley” är som två filmer i en. Två väldigt distinkta akter som skildrar en bedragares uppgång och fall. Efter en timme inser man att den första halvan bara var uppvärmning för den riktiga storyn.

I andra halvan av filmen har två år passerat, och vi förflyttas från gyttjan till glamouren. Stan har lämnat cirkusen med den rara ”elektriska flickan” Molly (Rooney Mara) som sin flickvän och assistent, och finslipar deras egna framgångsrika mentalist-akt, designad för att förtrolla rika damer och herrar på tjusiga hotellbarer i Chicago.

Här kliver Cate Blanchett in och inger filmen en annan energi. Psykiatrikern Lilith (Cate Blanchett) är en elegant men iskall donna, som utmanar parets framgångar och lyckas linda Stan runt sitt lillfinger. Det blir början på en farlig allians, ett dubbelspel och ett triangeldrama - och här börjar ”Nightmare Alley” äntligen skruva upp spänningen. Lilith har koll på mäktiga män och deras hemligheter, och Stan planerar att blåsa dem på pengar. Vad skulle kunna gå fel?

Bradley Coopers rollfigur balanserar i en moralisk gråzon, allt mer förblindad av sin makt och sina ambitioner, övertygad om att han ger människor hopp och tröst när han erbjuder "kontakt med andra sidan". Ett löfte om försoning med de döda - kanske något som han själv sökt efter? Minnen ur det förflutna återvänder gång på gång med nya ledtrådar till vad som plågat Stan i det förflutna. Cooper har den där ruffa stilen som passar karaktären, och förvandlingen till en skicklig gentlemanna-bedragare är också trovärdig. Men det hade nog varit mer spännande att se Leonardo DiCaprio, som först var aktuell för rollen. Han har en bredd och karisma som Cooper saknar.

Regissören Guillermo del Toro vurmar för freaks, för det makabra och för mörka kärlekssagor. Om ”Crimson Peak” var en homage till gotisk skräck från förr så är ”Nightmare Alley” en noir-thriller laddad med mystik och atmosfär. Men låt inte titeln lura dig, här finns inga skräckelement eller övernaturlig fantasy, så som i ”The Shape of Water”. Om man inte räknar demoner ur det förflutna förstås, och hur de döda kan fortsätta att hemsöka en - bildligt talat, såklart.

Denna nyinspelning av William Lindsay Greshams roman, tidigare filmad som ”Mardrömsgränden”, är en fröjd för ögat där fotot, scenografin och alla fina skådespelare som tar plats i den, får den att kännas som en riktigt lyxig produktion. Huvudattraktionen är förstås Blanchett; med ett ansikte som skapt för noir-filmens dramatiska ljussättning och en sofistikerad framtoning som döljer en manipulativ femme fatale. Likt Spielbergs ”West Side Story” är filmen en hyllning till en svunnen era och ett försök att ta ett stycke Hollywood-historia in i modern tid. "Nightmare Alley" är en otroligt snygg film! Man önskar enbart att historien i sig var lika fokuserad och vass. Och mitt enda bekymmer är hur förutsägbar den är.

Om du introducerar ett vapen i första akten, så måste det avfyras innan slutet. Den principen, kallad Tjechovs pistol, känner alla dramatiker till, och den är inte heller obekant för publiken. Guillermo del Toro plockar inte bara fram pistolen, han lägger fram alla sina ess på bordet innan han tänkt använda dem. Det gör att många av vändningarna och överraskningarna i ”Nightmare Alley” blir uppenbara långt i förväg för varje tittare med en hjärncell intakt.

Inte alla överraskningar, tack och lov. Och det är inte heller en historia som står och faller med sina twistar. Som varje god berättare besitter del Toro den där unika förmågan att trollbinda sin publik. Han är en mästare på att fånga vår uppmärksamhet och han brer på ordentligt - lite som showartisterna i filmen, vars jobb det är att övertyga åskådarna att de just bevittnat världens åttonde underverk. När finalen närmar sig skruvar regissören upp spänningen till en brutal nivå, och jag känner hur ångesten kryper sig på. Men filmen flörtar bara med det udda och skruvade, det farliga och spännande och förbjudna; utan att helhjärtat hänge sig åt det.
| 21 januari 2022 15:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
Det är en mycket snygg och välputsad film, men riktigt spännande blev det aldrig. Jag gillade verkligen alla skådespelare, men tyvärr fick de ingen riktig utdelning för sina kunskaper. Till och med Bradley Coopers karaktär kändes tvådimensionell och ganska tråkig. Kate Blanchett är nog den enda som glimmar till även om den elaka svekfulla och kyliga kvinnan är en dussinkaraktär i noir-filmer. Dessutom är filmen minst en timme för lång. Men det vackra fotot och hyfsat spännande story i karnevaltema pressar upp betydet till en 3/5.
Läs mer
4
Den originelle och Oscarsbelönade regissören Guillermo del Toro har nu gjort en ny film som heter “Nightmare Alley”. Den har jag nu sett och ska med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling. En ambitiös karnevalsanställd (Bradley Cooper) med talang för att manipulera människor med endast några väl valda ord inleder ett förhållande med en kvinnlig psykiatriker (Cate Blanchett) som visar sig vara ännu farligare än vad han är. Efter den vackra fantasy och skräckinspirerade historien “The Shape of Water” som blev en mästerligt bra film så har intresset ifrån min sida varit stort kring vad som skulle bli regissören Guillermo del Toros nästa projekt. När han nu kommer med en långfilm på bioduken så flörtar han lite med "film noir" genren genom att göra en slags nyversion av filmen “Mardrömsgränden” ifrån 1947. Den filmen har inte jag sett eftersom inte jag tittar på så gammal film. Men efter vad jag har förstått så är grundhistorien i den filmen densamma. Vi får följa en bedragares uppgång och fall då han lurar omgivningen genom att vara en mentalist som kan läsa tankar och samt har förmågan att låta sin omgivning prata med sina döda anhöriga. Guillermo del Toro har bara försökt göra historien modernare, men behållit "film noir" stilen i kläder och i en 1930-tals stämning där samhället är rädda inför annalkande världskrig och därmed kan betala vad som helst för en liten verklighetsflykt. Detta trots att de kanske förstår att det mesta är lurendrejeri och bluff. “A Star Is Born” stjärnan Bradley Cooper är den vi får följa som huvudpersonen i den här filmen. “Nightmare Alley” är uppbyggd i två akter. Först får man följa karaktärens uppgång då han med ett brokigt förflutet med mord som ingredienser tar bussen till ödemarken för att söka jobb och börja ett nytt liv. Han hittar ett kringresande cirkussällskap där han snabbt finner mentalismens bedragarkonst då han får stifta bekantskap med ett par (Toni Collette och David Strathairn) som är en del av teatersällskapet. Bedragaren Stanton Carlisle fattar tycke för deras konst att via kodord lyckas lura folk att tro att de får kontakt med avlidna familjemedlemmar för att kunna göra upp med sitt förflutna. Han upptäcker att han själv har en talang för denna bedragarkonst. Han finner kärleken hos en ung kvinna som har sin egen akt på cirkusen som går ut på att hon låter elektricitet strömma igenom hennes kropp. Stanton Carlisle lyckas charma henne, De lämnar cirkusen för att köra en egen mentalistakt där Stanton Carlisles nyvunna kärlek får agera assistent och hänger med honom då han försöker lura av rika personer deras pengar. I filmens andra akt som innehåller deras nya liv utanför cirkusen möter Stanton Carlisle en kvinna spelad av Cate Blanchett som lindar honom runt sitt finger. Kvinnan är psykiater och ger honom en ingång till personer som verkligen har ett mörkt förflutet som inte ger dem ro. Men hon visar sig ha andra avsikter än partnerskap. Det är grundupplägget för den film vi får bevittna. Personligen har jag alltid haft en förkärlek till filmer i cirkusmiljö om ett kringresande cirkussällskap. Det är något speciellt med den familjära gruppdynamik dessa kringresande teatersällskap bildar med varandra. Och miljön blir ofta visuellt spännande för ögat. I många fall kombineras dessa ingredienser med det övernaturliga. TV-serien “Carnivale” var det som väckte mitt intresse för historier i den miljön. Där var det övernaturliga det som färgade historien. En slags kamp mellan övernaturliga mörka och ljusa krafter. Samt fanns gruppdynamiken där hos den kringresande cirkusfamiljen. I filmen “Nighmare Alley” får vi inget av det övernaturliga. Vi får följa bluffen kring det hela istället och hur man kan göra sig en karriär på att folk köper allt i ångest och skräckfyllda tider. Den stjärnspäckade castingen gör filmen ännu mer intressant. Bradley Cooper är bra på att spela en tystlåten outsider som sedan blir populär och omtyckt till den gränsen att de flesta helt köper de lögner som han sedan använder som yrkesverktyg. Willem Dafoe, Toni Collette, Ron Perlman och Rooney Mara som ingår i cirkussällskapet passar verkligen in i en Guillermo del Toro skapad värld. Willem Dafoe som har en typ av ledarroll i cirkusfamiljen gör ett färgstarkt porträtt av en bedragare som inte har några skrupler. Ronney Mara är vacker att titta på och talangfull i rollen som kärleksintresset och assistenten till filmens huvudkaraktär. Färgstarkast är Cate Blanchett som den listiga kvinna som kan vara den lömskaste bedragaren av dem alla. Jag är inte så bevandrad i “film noir” genren. Men jag gillar den stämning som Guillermo del Toro har byggt upp. Sammanfattningsvis så är kanske titeln lite missvisande. Mardrömslik är förvisso stämningen. Men skräckinfluenser uteblir. Det är mer en bedragarhistioria utsmyckad i lurendrejeri om det övernaturliga. Jag blev väldigt nöjd med det man fick i filmen “Nightmare Alley”. Guillermo del Toro trollbinder återigen med den vackra värld han har skapat och skådisarna använder sina verktyg på bästa möjliga sätt för att göra historien intressant. Så mitt betyg till filmen “Nightmare Alley” är en fyra av fem möjliga.
Läs mer
4
Är ett stort del Toro- fan och blev inte besviken. Första filmen på länge som lyckades trollbinda mig från första stund fram till det något tvivelaktiga slutet. Bradley Cooper är strålande i huvudrollen, tvivlar på att diCaprio hade lyckats bättre. För alla som liksom jag älskar shape of water o Pans labyrint.
Läs mer