Morran & Tobias - Som en skänk från ovan (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Långfilmsversion av den SVT:s hutlöst populära humorserie "Morran & Tobias". Vi får följa Morran och hennes son Tobias, två väldigt speciella människor, och deras urspårade vardag. Efter en incident med en luftballongsbrännare råkar de bränna ned det hus som varit deras hem i 34 år. Med en utbränd husvagn på släp fylld med sotigt bohag går flytten till det nya hem som de tilldelats av kommunen.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MORRAN & TOBIAS - SOM EN SKäNK FRåN OVAN

Överdrivet, urspårat - och inte särskilt roligt
Morran och Tobias, två av de bästa karaktärerna Sverige någonsin fått fram, debuterar på vita duken, men tyvärr rinner en stor del av seriens charm ner i en aldrig sinande ström av alltför överdrivna stunts och långsökta skämt. "Som en skänk från ovan" är en stor besvikelse.
Jag ser mig själv som ett stort fan av Johan Rheborgs och Robert Gustafssons karaktärer Morran och Tobias, men efter att ha sett "Som en skänk från ovan" blir det tydligt att konceptet tyvärr inte håller för en långfilm. Åtminstone inte i den här formen. 

Det största problemet ligger i att de två huvudkaraktärerna plötsligt blivit ganska svåra att känna igen. I jakten på att utveckla sig har de istället råkat gå över gränsen och bli till parodier på sig själva. Mer Morran åt folket! Extra allt! Spare no expense! Allt är mer överdrivet. Allt ska spåra ur. Inget blir särskilt roligt.

Det börjar med att huset brinner ner. Morran och Tobias tvingas än en gång flytta, till ytterligare ett slitet kommunbekostat hus, och vi får återigen se en lastbil komma och dumpa grejer på tomten. Mycket av det som spelas upp är smått modifierade upprepningar av saker vi redan skrattat åt i serien, så om du missade Tobias tvångsmässiga internetköp, eller Morrans gnälliga "Vill haaaa!" när det begav sig, så får du en ny chans nu. 

Överlag är handlingen, eller snarare bristen på en sådan, ett problem för mig. Det vi bjuds på här är en radda sketcher som kanske inte hör ihop så där väldans mycket, och i serieform funkar det bra, men utbrett över en långfilm blir det tyvärr inte alls lika kul. Snarare rätt tröttsamt.

Om det är något som filmen kan sägas handla om så är det en uppgörelse med det förflutna. Morrans bortgångne make, den förskräcklige Åke, återkommer än en gång i små flashbacks, och Tobias jakt på en fadersgestalt är definitivt ett av huvudspåren, men handlingen tar en stabil plats i baksätet till förmån för mer stök, kladd, och äggskal i omeletten. 

Jag undrar om Rheborg och Gustafsson verkligen är 100% på det klara med exakt varför så många ändå tagit Morran och Tobias till sina hjärtan. Det handlar ju om igenkänning. Vi har alla träffat en Morran. Vi har alla sett en Tobias. Det är i detaljerna det roliga kommer fram, inte i de grandiosa överdrifterna som den här filmen är sprängfylld av. Jag hade velat se något mer nedtonat, för det är inte kul att se hur Morran flyger genom luften efter att ha blivit träffad av en vattenstråle, eller att se duon krascha med ett flygplan. Det är för överdrivet, och för overkligt. Det blir en för stor distans mellan mig och dem.

Jag tyckte att en av den briljanta seriens allra största styrkor var hur den berättade sin historia genom små, små, detaljer som bara nämndes i förbifarten, och hur resten bestod av ett "normalt" liv. Visst, Tobias körde lite crossmotorcykel i vardagsrummet då och då, men han var aldrig en sadist som med flit sände elchocker in i Morran. Det gör han här i en utdragen scen.

Jag ville verkligen gilla "Morran & Tobias - Som en skänk från ovan", och jag gick in med en positiv känsla och goda förhoppningar, men det kändes ganska snabbt att något var fel. Det skavde liksom. Vi skrattade inte därinne i biomörkret, för vi kunde inte relatera till det som hände på skärmen. Det här var inte en karaktärsstudie av två människor på samhällets kant, som serien, utan snarare en rätt osympatisk kavalkad av cirkuskonster och stunts. 

Så var ska Morran och Tobias ta vägen nu? En till säsong av serien? Ett nytt försök på bio? Eller en för tidig pensionering? Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag röstar nästan på det sistnämnda. Jag känner mig plötsligt mätt. 

Synd på så rara ärtor.
EN SKRATTFEST SOM GER OSS EN STUDIE TEKNIKEN ATT FÖRSÖKA ATT ANDAS MELLAN SKRATTEN.
Nu har äntligen långfilmsversionen av succéhumorserien "Morran & Tobias" haft premiär och jag har med höga förväntningar varit och sett filmen på bio. Vad jag tyckte ska jag nu med denna filmrecension berätta. Men först ska jag berätta lite kort om handlingen. Efter en incident med en luftballongsbrännare råkar Morran (Johan Rheborg) och hennes son Tobias (Robert Gustafsson), två lite udda karaktärer på samhällets skuggsida, bränna ned det hus som varit deras hem i 34 år. Med en utbränd husvagn på släp fylld med sotigt bohag går flytten till det nya hem som de tilldelats av kommunen. Samtidigt som Morran ser chansen att ge henne och Tobias en möjlighet att starta om på nytt, så har Tobias mängder av kreativa idéer om hur han ska förbättra huset - med allt från högtryckstvätt till kulspruta. Men det är något med det nya hemmet som känns bekant, och genom en rad slumpartade händelser tvingas den skeva duon en gång för alla ta itu med det förflutna. Jag brukar inte lyssna så mycket till vad filmrecensenter säger om filmer. Ibland läser jag inte sådana ens innan jag ser en film. Men i det här fallet gjorde jag faktiskt det och det var inga fina betyg från någon filmkritiker. Då ska man bilda sig en egen uppfattning tycker jag. Det är precis vad jag har gjort med den här roliga filmen. Det är en chanstagning att göra film av en humorserie som har funkat bäst i korta webbavsnitt som sedan förlängts för att funka i televisionen. Är man en filmrecensent på en tidning eller något liknande så tvingas man tänka inom vissa normer som vi privatpersoner inte behöver bry oss om. För att en film ska godkännas av en recensent ska dess story ha ett visst djup och ha något viktigt att berätta. Det tycker inte jag att behövs i det här fallet. Vi som är beundrare av den 4 avsnittslånga tv-serien förväntar oss en förlängning av tv-serien där det bjuds på skratt efter skratt. Det är precis vad vi får i filmen "Morran & Tobias - Som en skänk från ovan". Det behövs ingen djuplodande bakgrundshistoria för att vi ska få skratta och det finns en tragisk historia i grund och botten. De båda tragiska karaktärerna och deras dysfunktionella mor och son relation räcker gott och väl att bygga en film på. För oss som känner till bakgrunden som ger tyngd åt serien så räcker bara den lilla detaljen för att göra humorn mer nyanserad av en svag svärta. Det låg nämligen till så att Robert Gustafsson och Johan Rheborg (forna kollegor i Kilinggänget) som inte har arbetat ihop på många år ville göra det igen. Det var Robert som drog upp det hela. Därefter så har Robert sett en massa gamla nergångna hus som det trots allt ser ut som att det bor någon i. Idén kläcktes i Roberts huvud att de måste utforska vilken typ av människor som lever i sådana hus. På den vägen började spånandet som sedan gav upphov till karaktärerna Morran och Tobias. Så började det alltså. Man behöver därför inte så mycket djuplodande dramatik för att få skratta. Det räcker med hederlig gammal igenkänningshumor. Sådan finns i relationen mellan huvudkaraktärerna. Vill man se ångest kan man titta på vår nya 200 kr sedel eller gräva upp Ingmar Bergman som porträtteras på sedlarna istället för den mer karismatiska och skäggiga mannen Gustav Vasa Mr. Vasa var kanske kungen över skägg och stilbildande frisyrer. Ingmar Bergman var istället kungen över det pretentiösa och ångestladdade som tydligen alla filmkritiker tvingas att älska. Men då kan de ju välja att se en sådan film och inte hacka på denna skrattfest som levererar just det biopubliken är ute efter. Till och med den mer bisarra humorn om hur de lever i det där rucklet till hus blir ibland igenkänning. Inte för mig personligen. Jag lever inte med mögelsvampar i källaren som man kan få idéer om att koka soppa av. Jag fyller inte heller mitt hem med fisk som ligger och ruttnar. Men det är ändå teman som brukar vara underlag för en del humor som jag använder mig av i min egna Facebookstatusar. Så humorn gick hem och jag älskade filmen i sin helhet. Vi som älskade tv-serien kommer därför alltid att älska långfilmen. Johan Rheborg som för ovanlighetens skull stjäl rampljuset ifrån Robert Gustafsson kommer alltid att vara lika underhållande och bra på att utdela oneliners då han är karaktären Morran. Och Robert funkar bra som motparten som slänger ut sarkastiska kommentarer till sin överviktiga mor. Karaktären Tobias beroende av att beställa kopiöst dyra saker på nätet för att sedan skövla hela huset är också underhållande. Rheborg och Gustafsson kompletterar varandra väldigt bra och man ser gärna mer av dessa karaktärer. Jag har inget ont att säga om denna film. Den funkar som en förlängning av tv-serien i sitt långfilmsformat. En kul bonus vi får bevittna är en duett då Morran och Tobias sjunger en låt som Mauro Scocco har specialskrivit för filmen. Samt är det kul att Robert Aschberg dyker upp i en liten roll. Jag kan starkt rekommendera denna skrattfest för er som gillar två tragiska personer bråkar sig igenom större delen av historien men ändå har en form av fin hatkärlek till varandra och en liten fördjupning blir det förstås kring karaktärernas bakgrund som det nosades lite på i tv-serien. Men framför allt så är filmen "Morran & Tobias - Som en skänk från ovan"en studie i tekniken att kunna lära sig att andas mellan skratten. Skratten blir nämligen långa och återkommande. Jag fick vad jag förväntade mig och är nöjd. En stark humortrea av fem möjliga får filmen i betyg av mig.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
naDah
Jag undrar om det är något fel på mig som inte alls känner vare sig nån Morra eller nån Tobias.  Förstår inte alls grejen.
NilsL
Det måste vara fel på mig.  Jag tyckte att första timmen var hur rolig som helst.  Jag satt i stolen och bokstavligt talat tjöt :p 

Så jag håller definitivt inte med recensenten här. Tragiskt på sina ställen, absolut!  Men inget som sänker filmen.
grungemelvin Svar på NilsL för
Håller med vi var många som garvade i salongen, då har man lyckats. 👌🏼
Berkanrb
Fantastisk film för fansen! Skruvat med ett tempo i 120! Dock blir det rätt tröttsamt efter en stund, för mycket hittills trots det annorlunda och hjärtskärande slutet av filmen.
Visa fler (1)

Veckans populära filmer

Visa fler