Mitt liv som Zucchini (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Zucchini heter egentligen Ikaros, men hans mamma har alltid kallat honom Zucchini. När hon dör är smeknamnet hon gett honom det enda han har kvar av henne. Han är säker på att han är ensam i världen – tills han lär känna sina nya vänner på barnhemmet. Simon, Ahmed, Jujube, Alice och Béatrice har alla sina berättelser och de är lika hjärtskärande som ömsinta. Och så är det en flicka, Camille… När man är 10 år finns det så mycket att upptäcka – som hur det är att ha kompisar, bli kär och vem vet, kanske till och med vara lycklig.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
4.0 av 1 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MITT LIV SOM ZUCCHINI

Hjärta, smärta och magnifik stopmotion
Barnfilmer kommer och går men få lyckas både beröra och roa på samma gång som den här fransk-schweiziska pärlan. Och bara den vackra stopmotion-animeringen är värd biljettpriset.
Det är synd om unga Ikaros, eller Zucchini som han kallas av sin mamma. Han behandlas illa av sin ensamstående moder och när hon under tragiska omständigheter avlider hamnar han på ett barnhem - utan familj, utan vänner och utan hopp. Låter lagom upplyftande?

Men snart lär Zucchini känna sina nya kamrater en efter en och lär sig om allas olika men lika sorgliga bakgrunder och anledningar till att de hamnat där de är. Bristen på närvarande eller kärleksfulla föräldrar stärker vänskapsbanden, speciellt mellan Zucchini och den nya flickan Camille.

Barnfilm är klurigt. Samtidigt som story och dialog bör hållas relativt simpla så får man inte fördumma de unga tittarna. Alltför många barnfilmer dränks i glada färger, roliga figurer och tröttsamma historier om prinsessor och knäppa djur. Det är därför denna lilla pärla är en sådan befrielse.

Sällan har en film för och om barn vågat utmana tittarnas känslor och perspektiv på tunga men viktiga ämnen som ensamhet, döden och vuxna som sviker. Det är mycket hjärta och smärta men inte utan förlösande humor och inte minst en påtaglig värme.

Det är dessutom trovärdigt. Inget av barnen är någon endimensionell karikatyr - alla har sin egen personlighet och historia. De vuxna - både de snälla och de elaka - förblir bakgrundsfigurer och vi får berättelsen ur barnens perspektiv, likt “E.T.” och andra klassiker.

Vad som - bara nästan - distraherar oss från historien är den magnifika stopmotion-animeringen. Fantastiska färger, karaktärsdrag och detaljer. Det är inte för intet filmen anmälts som Schweiz officiella Oscarsbidrag för Bästa utländska film.

Ska man klaga på något så är det möjligen den något påklistrade romansen mellan våra två hjältar (pojkar och flickor kan omöjligen vara enbart vänner i filmens värld) samt några, få övertydliga grepp (som att fula ner och förlöjliga en mer osympatisk rollfigurs utseende).

Men det är detaljer i marginalen som problemfritt går att överse. “Mitt liv som Zucchini” är en av årets starkaste barnfilmer som lyckas vara både vacker, gripande, eftertänksam och underhållande samtidigt.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Veckans populära filmer

Visa fler