Min så kallade pappa 2014
Drama Komedi
Sverige
127 MIN
Svenska
Min så kallade pappa poster
Synopsis
Gravida Malin (Vera Vitali) har ingenstans att bo när hennes pojkvän Frank (Sverrir Gudnason) gör slut. Som sista utväg söker hon upp sin pappa Martin (Michael Nyqvist) trots att de aldrig har träffas. Han visar sig vara är en arrogant och självupptagen skådespelare. Men innan Malin hinner berätta vem hon är drabbas Martin av en stroke.

När han vaknar upp så minns han inte vem han är – än mindre att han aldrig har träffat sin dotter. Malin ser då sin chans att göra om honom till den pappa hon alltid saknat. 
Ditt betyg
2.8 av 198 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
Info
Originaltitel
Min så kallade pappa
Biopremiär
DVD-premiär
2 februari 2015
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Walt Disney Pictures
Ålder
11 år
Längd
Recensent
1 september 2014 | 19:30

Tänkvärt drama om föräldraskap

Michael Nyqvist och fyndet Vera Vitali fullkomligt lyser i Ulf Malmros nya, ett tänkvärt drama om föräldraskap och pappaansvar. Tyvärr drar en del brister ner intrycket och resultatet är ojämnt om än sevärt.

En handling kan betyda så lite - eller så mycket - för en film. Upplägget är att en kvinna lurar i sin skitstövel till pappa, som fått minnesförlust efter en hjärnblödning, att han är egentligen är en snäll mysgubbe. Låter farligt nära ett försök att kombinera "Tjejen som föll överbord" och "Rain Man" men lyckligtvis siktar regissören Ulf Malmros in sig mer på dramat än någon genant situationskomedi.

Dessutom kommer filmen långt med sina begåvade huvudrollsinnehavare, den bekanta Michael Nyqvist men inte minst fyndet Vera Vitali (som av händelse setts i både "Monica Z" och "Cornelis"). Den senare underspelar fint sin gravida, hunsade lågstadielärare Malin med subtila ansiktsuttryck utan att göra henne till en trött stereotyp. Hennes förmåga att förmedla både glädje, sorg och ilska utan stora dramatiska gester är fantastisk.

Nyqvist visar upp en ny, spännande sida när hans misslyckade buskisskådespelare med Dramaten-drömmar vaknar upp på nytt och agerar likt ett bortskämt barn. Han har perfekt komisk tajming och stjäl varje scen han är med i, vare sig han låtsas buga till applåder vid ett sjukhusfönster eller när han svänger loss till en läcker indieballad. (Repliken "Jag är konstnärlig va? Jag kände det när jag dansade" är en av årets bästa.)

Men till skillnad från många av Malmros tidigare filmer så står här mörkret och dramat i centrum. Här finns tänkvärda poänger kring föräldraskap, pappaansvar, identitetskriser och modet att stå upp för sig själv. Vitali och Nyqvists kemi såväl som samspel fungerar galant. Malmros tar som vanligt inga alltför enkla utvägar när han här utforskar och spräcker hål på frågan kring kärnfamilj.

Dessvärre finns här en del brister som sänker intrycket. Filmen är aningen för lång och flera sekvenser och karaktärer känns överflödiga. Nyqvists rollfigur är nästan en karbonkopia på Kjell Bergqvist i Malmros "Bröllopsfotografen" med möjligen något extra lager. Och exet till Malin tillika pappan till hennes barn, spelad av Sverrir Gudnason, är en sådan rutten douchebag att han nästan blir en karikatyr.

Och apropå trovärdighet så blir några sjukhusscener oavsiktligt (?) komiska när en eftersökt sjuksköterska ständigt dyker upp vid exakt tillfällen medan en läkares "expertutlåtanden" låter som om han slagit upp konsekvenser av hjärnblödning på Google. Malmros-veteranen Lotta Tejle är dock typiskt klockren i sin cameoroll som nonchalant arbetsterapeut. Det lyckade väger upp det mindre lyckade, och resultatet är ojämnt.

På det stora hela är "Min så kallade pappa" en sevärd och välspelad film som saknar den förlösande humor vi vanligtvis finner i Malmros .filmer, på gott och ont. Vi slipper en fånig dussinkomedi (vilket vi visserligen aldrig skulle förvänta oss av Malmros) men vi får samtidigt ett drama som inte fungerar hela vägen och därmed aldrig riktigt griper tag, trots begåvade skådespelare.
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Tycker själva filmiden var kul, den att en försummad dotter får chansen att skapa en helt ny bild av sin pappa. Dessutom känns det som att detta är ett viktigt ämne att avhandla, hur ett barn ska förhålla sej som vuxen till en förälder som varit frånvarande eller allmänt usel. Dock tycker jag inte filmen riktigt håller hela vägen i trovärdighet och tempo. Däremot är Vera Vitali, i rollen som dottern, lysande rakt igenom. Så om inte annat är filmen sevärd tack vare hennes medverkan.
Läs mer