Min fru har en fästman (1937)

Jag hade väldigt stora förväntningar på den här klassiska komedin och dessa överträffades med råge! Cary Grant och Irene Dunne spelar ett gift par som misstänker att den andre är otrogen och därför bestämmer de sig för att skiljas. Men de har 60 dar på sig innan skilssmässan går igenom och när de båda träffar nya kärleksintressen så börjar de inse att de kanske trots allt är de som i själva verket borde vara ihop och inte de nya kandidaterna.

Detta leder till en av de charmigaste, roligaste, mest välskrivna och välspelade komedier som jag någonsin har sett. McCareys regi är lysande och han håller ett riktigt högt tempo samtidigt som han låter Grant och Dunne spela ut hela sitt register, de är elektriska och har en fantastisk personkemi som smittar av sig. Grant gör kanske sitt livs roll och visar vilken otrolig utstrålning, talang och tajming han hade. Men allra bäst är ändå Irene Dunne. Fullkomligt genial genom hela filmen. Otroligt charmig och en komisk talang av Guds nåde! Ralph Bellamy är också störtskön i en biroll. Paret har även en hund, Mr. Smith, som är bland det charmigaste och roligaste man har sett. Hunden borde fått en birolls Oscar.

Ja denna helt magiska pärla lägger sig bland de fem bästa komedier som jag någonsin har sett. Den har verkligen allt som en komedi ska ha. Charm, humor, glädje, lysande skådisar, fantastiskt manus och regi! Att den har 75 år på nacken visar bara hur bra komedin en gång i tiden var, långt före Adam Sandlers kiss och bajs humor. 30-talet var verkligen en guldålder för komedin, förutom denna så kom även It Happened One Night (1934) och Duck Soup (1933) som är två andra milstolpar i genren.

Filmen får en solklar och välförtjänt femma i betyg!

Se denna pärla och få er ett gott skratt!