Michael Clayton (2007)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Klockan är 3 på morgonen, det snöar på Manhattan och inne i en av skyskraporna brinner fortfarande flitens lampa inne på en framgångsrik och välrenommerad advokatbyrå. Här råder febril aktivitet. I en fängelsecell i Milwaukee berättar den framstående advokaten Arthur Edens exakt vad det var som fick honom att ta av sig alla kläder under pågående domstolsförhandling och förklara sin kärlek till en 19-årig flicka som är närvarande i rätten. På en liten landsväg kör Michael Clayton (George Clooney) in sin bil till vägkanten för att stanna och ta lite frisk luft. När han går iväg från bilen exploderar den plötsligt. Vad är det som förbinder dessa tre situationer? Michael Clayton. Han tillhör byrån Kenner, Bach and Leeden, men han är inte advokat. Det är han som hanterar skumraskaffärerna, det som man till varje pris vill dölja. Det är till Clayton man ringer om man varit inblandad i en smitningsolycka och inte vill att det ska komma ut, det är honom VD:n kontaktar då hans hustru råkat i slagsmål med sin senaste unge älskare. Nu har Clayton kallats in för att bringa ordning i den röra Arthur Eden ställt till med, men redan i ett tidigt skede märker han att det ligger mycket mer bakom mannens beteende än överansträngning och utbrändhet. Något mörkt och ondskefullt lurar i hjärtat av den här fina världen, och för första gången någonsin bestämmer sig Clayton för att gräva djupare i härvan istället för att försöka dölja den.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MICHAEL CLAYTON

Karaktärerna fängslar men historien sviker

Michael Clayton (George Clooney) är en så kallad ”fixer” på en respekterad advokatbyrå i New York. När en klient har ett problem, när något har hänt som inte får hända, då slår man Michael Clayton en pling. Han är tyst och effektiv, och det är no questions asked. Allt detta fungerar oerhört bra för alla parter, tills ett rättsfall vänder upp och ner på allas liv, och framförallt Michael Claytons, som börjar kämpa för att hålla hjärtat slående.

Gillar man att luta sig tillbaka och njuta av bra dialog och ett bra levererande av detta, är ”Michael Clayton” en film att lägga på minnet. Här briljerar de flesta av de tunga huvudkaraktärerna, och man kan tänka sig att både den ena och den andra Oscarsnomineringen hänger i luften; framförallt när det kommer till Tom Wilkinsons manodepressiva advokat, och Tilda Swintons prestationsnervösa karriärkvinna. Det är även just i personporträtten där ”Michael Clayton” fungerar som allra bäst, och är engagerande.

Regissören Tony Gilroy kan sina karaktärsfördjupningar, och vet hur man får fiktion att kännas levande. Det är skönt att då och då kunna se en film som klampar runt i realism, där det är oviktigt att peka ut en ”bad guy” eller ”good guy”, vilket på många sätt även är omöjligt i Michael Claytons fall. Tyvärr måste jag medge, att filmens handling inte lever upp till samma höga nivå. Det kan vara många orsaker. Ibland känns det som att filmen försöker vara för smart för sitt eget bästa, och nästan beter sig som en hund som jagar sin svans. Alla försök till spänning med tidshopp och bilbomber känns onödiga, och det är synd att inte Gilroy försöker väva in karaktärerna mer i storyn, än att låta en thrillerhandling falla över dem. Men ibland känns det även som att Gilroy kanske är just lite för kär i sina rollfigurer, och att han möjligtvis ger sina karaktärer, framförallt Clayton, lite för stort spelrum.

Ärligt talat hade jag väntat mig en story med mera gåshudsmoment, som i till exempel filmer som ”Traffic” eller ”Insider”; men det river aldrig riktigt till. Ibland överväger jag att välja sida: bry mig om karaktärerna, eller bry mig om bilbomberna, och det känns på ett sätt som ett betyg i sig.

Trots de fenomenala skådespelarkonstellationerna saknar ”Michael Clayton” kornet på den där riktigt bra historien. Den fungerar, och den fungerar framförallt bättre än det mesta på bio just nu, men det är ändå inte riktigt glödhett. ”Michael Clayton” lever på sina skådespelare, och Tony Gilroys känsla för personregi. Nu är det bara historien han ska få en extra spinn på. Jag står länge och velar mot 3,5, men det får bli något mildare. Jag hoppas, och tror, att jag i framtiden kan sätta ett högre betyg på en Tony Gilroy-film. Det känns verkligen inom räckhåll.

Ville Gideon Sörman Skribent
Senaste kommentarer
Kevin E
Kan hålla med lite om det Moviemaster och Phip säger, tycker filmen är ganska händelsefattig (behöver inte vara negativt) och ointressant, det finns liksom ingen glöd. Dock tar den sig sista halvtimmen och man man känner sig aningen tillfredsställd när filmen till slut är över ändå.  Svag trea från mig.
Phip
Jag ger den en stark 2/5, tyvärr så saknar berättelsen det där extra som gör att det kunde ha blivit en riktigt bra film. Ibland är den spännande och den har definitivt underhållningsvärde men som sagt den har inte det där speciella.
Moviemaster
Oj oj vilken besvikelse. Den var helt okej, men jag hade förväntat mig mycket mer. Storyn känns ganska slapp och slö. 2/5
Visa fler (4)

Veckans populära filmer

Visa fler