Melancholia 3 Rum (2004)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Dokumentär om Tjetjenienkriget och de barn som offras i dess namn, både på en militärakademi,  i ett flyktingläger och i en krigshärjad stad.
Visa hela synopsis

ALTERNATIV SAKNAS

ALTERNATIV SAKNAS

Betyg
Läs recension
1.0 av 1 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MELANCHOLIA 3 RUM

Om Tjetjenien-kriget och dess följder

Den finländska dokumentärfilmaren Pirjo Honkasalo har gjort denna dystra dokumentär om Tjetjenienkrigets följder för främst barn. I ordboken står följande synonymer för ordet melankoli: dysterhet, pessimism, nedstämdhet. Det är tyvärr en berättigande titel för denna film. Filmen är uppdelad i tre delar som visar krigets inverkan på tre olika ställen. Det är geografiskt skilda delar, framför allt mellan den första och de två påföljande delarna men alla påverkas på sitt sätt. Den första delen visar hur unga 10-12-åriga pojkar på en militärförläggning utbildas till kadetter. Den hårda och tuffa utbildningen med höga krav på ordning och disciplin verkar ibland för hård för så unga pojkar men för de flesta som kommer från taskiga familjeförhållanden och tuffa miljöer är det här den enda chansen att få en utbildning, varma måltider och tak över huvudet. Redan vid så tidig ålder får de lära sig skjuta och dö för sitt fosterland. Har de otur pågår kriget i Tjetjenien kanske också om några år och då får de åka dit och försvara landet mot terrorister och förrädare. Det är förresten så motståndarna porträtteras från ryskt håll, för i de efterföljande delarna får man följa enkla anständiga människor som i skuggan av kriget försöker få livet att gå ihop.

I den andra delen får man möta barnen i Tjetjenien. Det är eländigt, det är sorgligt och det är obehagligt så man mår illa. Misären är vardag och ständigt närvarande. Många har inte ens mat för dagen och saknar rinnande vatten, elektricitet och tillgång till mediciner. Söderskjutna hus är en vanlig syn i miljön. De flesta träden i staden är döda och herrelösa hundar driver runt. Barnen leker mest med att skjuta på varandra med sina leksakspistoler och låtsasvapen; har man växt upp i ett krigsdrabbat miljö formas man automatiskt till en del av det samhället.

I den tredje delen möter man en frivillig kvinna som i ett samhälle några kilometer ifrån det krigsdrabbade Grozny tar hand om de föräldralösa barnen och ser till att de klarar sig för dagen. Möjligheterna är minimala och behoven enorma. Det tragiska är att även barn drabbas så hårt av krig: antingen har många mist en eller båda sina föräldrar, de kanske har kommit bort från varandra och inte setts på flera år eller t o m att barnen, både pojkar och flickor utnyttjats sexuellt av ryska soldater. Krig är tragiskt. Det är fel, det är fult och det gör ont.

Filmen visar också hur de krigsdrabbade människorna trots alla svårigheter, begränsningar och vardagsproblem ändå försöker leva ett värdigt liv och fullfölja sina religiösa förpliktelser, med bl a dop och moskébesök.

Den första delen i filmen känns mest intressant och engagerande och den som mest berör. De andra efterföljande delarna är både kortare och mörkare. Antagligen pga olika svårigheter har det också varit svårare att få bra bilder i de två delarna. Honkasalo har ändå varit modig som gjort den här dokumentären om krigsdrabbade barn och det ska hon ha beröm för. I Sverige som tack och lov inte varit i krig i snart 200 år är det kanske svårt att föreställa sig krigets fasoner men det är tyvärr sant i en del andra länder; i Afrika, i Latinamerika, mellanöstern och Tjetjenien.

Per Ganbar Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!

Veckans populära filmer

Visa fler