Lola Versus (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En komedi som följer en snart 30-årig kvinna som just har dumpats av sin fästman, en kort tid innan bröllopet.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: LOLA VERSUS

En film att se igen
#TFF - Tribeca Film Festival 2012 - En skön film om kärlek som känns äkta och varken faller i facket av tjejfilm eller bromance-komedi. "Lola Versus" kan bli detta års indie-favorit likt "500 Days of Summer" år 2009.

I försöken att sälja in "Lola Versus" till en större publik har man inte kunnat använda sig av "Skaparna till..." eller "Producenterna bakom..." eftersom parallellerna inte leder till några tillräckligt stora filmer att gemene man har hört talas om dem. Istället har man dragit till med: Studion som gav er "500 Days of Summer"'. Man skulle kunna opponera sig, om det inte vore för att jämförelsen är värdig.

"500 Days of Summer" slog igenom som en humoristisk film om kärlek som var så långt ifrån en typisk rom-com man kan tänka sig. Här fanns något äkta som vi inte är vana vid att se i genren. Den tilltalade en mer intellektuell indie-publik samtidigt som den var underhållande nog för att ta sig an mainstream-fåran.

Innan jag ens hört den något långsökta jämförelsen hade "Lola Versus" lett mig till liknande iaktagelser. Det var länge sedan jag såg en film som så klockrent beskriver hur det känns att bli dumpad. Humorsvängarna tas kanske ut något mer här än i "500 Days..." och det vemodiga som kändes som en sten i bröstet har det taggats ner på. Men det äkta lyser framför allt igenom för att dumparen, Luke (Joel Kinnaman) inte utmålas som den idiot, skitstövel eller psykopat som så ofta är fallet när romantiska komedier ska förklara varför hjältinnan borde gå vidare och leta efter något bättre. Nej, filmen igenom framstår han som en sympatisk kille som bara gav vika för kalla-fötterna-syndromet.

Lola (Greta Gerwig - "Damsels in Distress", "Greenberg") och Luke (Kinnaman) har varit ett par i åtta år. Lyckliga och runt 30-årsstrecket känns inget naturligare än att de borde gifta sig. Men bara veckor innan bröllopet ska äga rum kommer Luke på andra tankar.

Lola, som inte varit singel på väldigt länge, måste skrapa upp sig från golvet där hon hamnar - bokstavligen - och hitta sin väg igen. Med hjälp av vännerna, den snälla Henry (Hamish Linklater - Fantastic Four) och rakt-på-sak Alice (Zoe Lister Jones - som också skrivit det utmärkta manuset ihop med regissören Daryl Wein), försöker hon acceptera sin nya postition och ta sig an vardagen med allt vad det innebär för en New Yorkare, varav en av de värsta grejerna förstås är att flytta från Lukes underbara "hyresreglerade" loftlägenhet.

Wein och Lister Jones har tidigare gjort riktiga indie-rullen "Breaking Upwards" ihop. Även den filmad i New York-miljö med välskrivet manus och sköna repliker. Men med "Lola Versus" tar de ett par steg från det alternativa och kommer att kunna välkomnas av den mer allmänne biobesökaren.

Hur stor "Lola Versus" kommer att bli beror på hur vida den kommer att släppas på bio. På Tribeca Film Festival fick den ett varmt mottagande och får den bara en chans kommer den absolut kunna bli detta års indie-älskling. Om det händer är åtminstone en sak klar - Joel Kinnamans USA-karriär kommer få en ordentlig skjuts framåt. Trots rollen som den som lämnar Lola i ett mycket oschysst läge så lyckas han framstå som den perfekta killen - något Alice kommer på när hon försöker räkna upp alla hans fel för att få Lola på bättre humör, men slutar tvärt med kommentaren "Det här är bara för deprimerande". Och om man lägger till amerikanernas förkärlek för långa, rågblonda nordiska män - Alexander Skarsgård, någon? - så har han sin framtid i drömfabriken som i en liten ask.

Men egentligen är det förstås Greta Gerwig som stjäl showen. Varenda person som har blivit lämnad av någon man verkligen älskar kommer att känna igen sig - och även få lov att skratta åt - det svarta hål hon hamnar i. Lister Jones är som en kulspruta när det gäller vassa repliker och är en av de bästa gestaltningarna av "komiska bästa vännen" jag sett på mycket länge.

Man kan också nämna Lolas föräldrar som utmärkt spelas av Bill Pullman och Debra Winger, men jag vill istället lyfta fram en annan karaktär - New York. Många filmer spelas in i den här staden, men i "Lola Versus" får man ta del av och lära känna olika platser på ett väldigt framträdande sätt utan att det tar över. Här finns Tompkins Square Park, Times Square (som förstås hånas av våra indie-karaktärer) och de klassiska "Russian & Turkish Baths" i East Village dit Lola går för att verkligen få utlopp för den så viktiga "tycka synd om sig själv"-känslan.

"Lola Versus" är inte bara en film att se, utan en film att se igen.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Eric Kurzydlo
Jag förväntade mig mer av den här. Visst finns det några roliga bitar, fast i det stora hela är det inte mer än en medelmåttig film. 2/5
David Brent
Kul att Debra Winger är tillbaka. Trodde nästan att hon lagt av.

Veckans populära filmer

Visa fler