Lilla spöket Laban - världens snällaste spöke 2008

Spöket Laban har i olika format varit en del av svensk kultur sedan 60-talet. Böcker, serier och de senaste åren - film. Ännu en gång är Inger och Lasse Sandbergs rädda tecknade spöke tillbaka på biograferna. Med sin tredje film har lilla spöket Laban blivit något av en följetong i Sverige. En dold liten folkhemssuccé. För även om man kan hitta Laban i närmsta leksaksbutik och Happy Meal är han fortfarande ett litet knippe barndomsnostalgi. Även för dagens barn. Och det är lätt att förstå varför.

”Det är höst på slottet Gomorronsol”... med de välkända orden inleds en saga som trollbinder de flesta barn. Och även en del vuxna. Det känns igen. Det är mysigt. Framförallt är det roligt. Sex historier som precis som tidigare berättas med säker röst för att inte säga hand. För här kan man formligen känna hur bladen vänds i en historiebok som är exemplarisk när det kommer till tecknat. Från retsugna moln, busiga fingermålningar och såklart smarriga chokladbollar.

Det är fritt från mjäkande barnsligheter i ”Lilla Spöket Laban – världens snällaste spöke”. Man gör sig varken till eller för utan lägger sig helt enkelt på barnens nivå redan från början. Man vågar ta dem på allvar. Mycket tack vare Maria Lundqvists otroliga berättarkonst. Det låter allvarligt men är så otroligt lekfullt det möjligen kan bli.

På så sätt är Laban inte bara ett fascinerande stycke filmhistoria utan också ett imponerande koncept. En folkhemsrelik som går hem även idag i en nästan orörd och välbevarad form. Därav den fina genuiteten. Här hittas skratt, rädsla, klurigheter och ska man egentligen anmärka på något är det de 40 minutrarna som gärna kunde fått utökas till en timme – minst. Barn idag är inte ovana vid långfilmer. Tvärtom. Mer lite besviket snopna när en så fantastisk saga tar sitt slut. Vi vill såklart ha mer.

”Lilla Spöket Laban – världens snällaste spöke” är inte bara ett fint stycke svensk barnfilm. I allra högsta grad är det ett nödvändigt andningshål bland all denna kulturinvasion från väst. Där svensk och också asiatisk tecknad barnfilm står hand i hand i ett försök att skapa en möjligtvis onödig men desto bättre mångfald. Där Disney med all sin finansiella makt och sina tiotal blockbusterfilmer hit och dit, inte kan konkurrera med det simpla och enkelt charmiga med Laban. När nu hösten inte bara drar över slottet Gomorronsol utan också oss svenskar i vårt avlånga land är ett spöke den perfekta kompisen i mörkret.