Lights Out (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
När Rebecca växte upp var hon aldrig riktigt säker på vad som var verkligt och inte då lamporna släckts. När hon flyttade hemifrån trodde hon att hon lämnat rädslan bakom sig. Hennes lillebror Martin upplever dock samma oförklarliga och hemska saker som tärde på hennes psyke som liten. Ett skrämmande väsen, som har en mystisk sammankoppling med hennes mamma, har återkommit. Men denna gång närmar sig Rebecca sanningen och det finns ingen tvekan om att alla deras liv är i fara… när lamporna släcks.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: LIGHTS OUT

Traditionell, effektiv spökhistoria
Många såg - och skrämdes halvt ihjäl - av David F. Sandbergs kortfilm ”Lights Out”. Nu har den blivit Hollywood-film och även om här finns en del klyschor så är det en effektiv, välspelad rysare som kommer långt som med att berättas likt en spökhistoria över lägerelden.
Det är svårt, om än inte omöjligt, att göra skräckfilm som känns fräsch. Det mesta har gjorts, och även det som gjorts har omarbetats och återgjorts till leda. ”Lights Out”, baserad på kortfilmen av samma regissör, bygger på den klassiska rädslan av vad som lurar i mörkret när ljuset släcks. Även om vi sett det förut (inte minst i den bedrövliga ”Darkness Falls”) så lyckas långfilmsdebuterande David F. Sandberg vinna publiken genom att berätta historien på rätt sätt.

Upplägget är enkelt: en otäck, hotfull figur dyker upp lite varsom i skuggorna och verkar dessutom kunna få lampor och andra ljuskällor att slockna så att illdåd kan utföras. Unga Rebecca (Teresa Palmer), med ett bokstavligen ärrat förflutet inser att både hon, lillebrodern (Gabriel Bateman) och deras knäppa, medicinerade mamma (Maria Bello) är i fara.

Sakta vävs vi in i en tämligen traditionell rysare tillika familjedrama som ekar både den relativt färska ”Mama” samt ”The Ring” och alla de asiatiska skräckfilmer med långhåriga spökkvinnor. Oförutsägbart är det knappast men där filmen inte helt undviker klyschorna så levereras den likt en hederlig, gammal spökhistoria över lägerelden.

Gott om atmosfär och stämning varvas med effektiva skrämseleffekter som kanske inte må lämna spår i form av mardrömmar men definitivt ger naglarna en rejält omgång under resan. Den kusliga antagonisten blir aningen anonym, med sin välbekanta bakgrund komplett med mentalsjukhus och mystiska hudsjukdomar, men så fort lamporna börjar fladdra och den läbbiga silhuetten anas i skuggorna så kommer man på sig själv med att skruva sig av obehag i biostolen.

En annan tillgång är de sympatiska karaktärerna och de begåvade skådespelarna. Palmer ser fortfarande mer ut som en hejarklacksledare än den svartrockare hon här ska föreställa, men det gör inget när hon ger oss en skräckfilmshjältinna med både hjärta och skinn på näsan. Bello är som gjord för rollen som pillerknaprande psykomorsa medan Bateman (”Annabelle”) och Alexander DiPersia lyckas med konststycket att inte vara irriterande stereotyper som utsatt barn respektive hjältinnans lite för perfekta pojkvän.

I slutändan avslutas filmen med lite av ett antiklimax snarare än det BANG man ofta förväntar sig av den här typen av filmen. Å andra sidan är det skönt att slippa det tröttsamma, blinkande upplägget för en uppföljare (även om just en sådan är på väg). "Lights Out” är möjligen ingen blivande klassiker i genren men samtidigt inget som den utger sig för att vara. Som en spökhistoria med syftet att ge lite skrämselhicka kammar den hem många poäng, och dessutom en ovanligt välspelad och snygg sådan.
Senaste kommentarer
Onge
Inte så skrämmande då Diana för snabbt blir alldeles för tydlig. Det var dock en lovande inledning och filmens mest skrämmande scener är ju i början på "lagret" samt när dottern sover i det blinkande skenet av Tattoo-skylten. Resten var ren soppa tyvärr.
2/5
MagnusP
Så korkade människor vars konstiga agerande endast kan förklaras med att de faktiskt är med i en skräckfilm.
En ok film att slökolla på men vad du än gör, försök inte analysera karaktärerna :-) 
2/5
Blixt
Jag bestämde mig för att jag skulle se långfilmen innan jag såg kortfilmen. Vet inte om det höjde eller sänkte mina förväntningar på resultatet. Jag blev åtminstone positivt överraskad av resultatet även om jag hade missförstått mörkrets och ljusets roll i filmen lite, vilket var lite av en besvikelse. 

Skådespelarna gör inte bort sig och hantverksmässigt finns inte heller mycket att klaga på. Manuset hade de kunnat fila på en stund till. Framförallt dialogen som ofta känns enkel, vilket gör det svårt att skapa trovärdiga karaktärer. Men som sagt, skådespelarna gör ett bra jobb med den dialog som de har tilldelats. 3/5. Jag ser fram emot kommande filmer från Sanberg.
Visa fler (5)

Veckans populära filmer

Visa fler