Leviatan (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Kolia bor i en liten stad nära Barents hav i norra Ryssland. Där har han sin egen bilverkstad bredvid huset där han bor med sin unga fru Lilja och en son från ett tidigare äktenskap. Vadim Shelevyat, stadens borgmästare, vill undanröja Kolia från marken. Men när Kolia inte låter sig köpas loss börjar Vadim Shelevyat använda sig utav aggressivare metoder.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: LEVIATAN

Vacker och tragisk rysk allegori
Rysslands Oscarsbidrag är en storslagen sorgesång över det meningslösa i den lilla människans kamp mot korruption och girighet. Det är enstående vackert filmat, välspelat och trots sin långa speltid – oavbrutet fascinerande.
Andrei Zvyagintsev har sedan debuten med "Återkomsten" 2003  gjort sig ett namn som en av arthousevärldens mest intressanta regissörer. När han nu återvänder med den bibliskt metaforiska "Leviatan" är det som en auteur på toppen av sin karriär. Det här är klassisk filmkonst av det slag som knappt görs längre.

Kolya (Aleksey Serebryakov) lever ett enkelt men bra liv i en liten kuststad vid Barents hav i nordvästra Ryssland. Han är gift med den vackra Lilya (Elena Lyadova) och har Roma (Sergey Pokhodaev) , en trulig men godhjärtad tonårsson från sitt första äktenskap. Hans enda egentliga problem är marken som hans gamla hus står på. Den vackra kustplätten med utsikt över havet är eftertraktad, och inte av vem som helst. Traktens korrupte borgmästare Vadim (Roman Madyanov) har beslutat sig för att marken ska bli hans och han skyr inga medel för att få bort Kolya och hans familj. Det enda som står emellan borgmästaren och hans anhang är Kolyas gamle armékamrat Dimitri (Vladimir Vdovichenkov), en framgångsrik advokat från Moskva som beslutar sig för att hjälpa sin gamle vän föra kampen mot övermakten. En kedje av händelser sätts igång som kommer att få den stackars Kolya att möta den ena motgången efter den andra. Frågan filmen, och Zvyagintsev, tycks ställa sig är – har en enkel man som Kolya något chans i en värld där korruption, girighet och religion styr?

Det karga kustlandskapet och de fallfärdiga men vackra hus som klänger sig fast till den vindpinade marken är enastående vackert filmat. Det är en del av Ryssland man sällan får se och det mörka havet skapar en perfekt fond för den oundvikliga tragedi som långsamt utvecklas på filmduken. Tempot är makligt, Zvyagintsev låter ibland berättelsen vandra iväg och låter de olika rollfigurerna ta plats och breda ut sig. Advokaten Dimitri som tror på fakta och förkastar religion, hjälper sin vän men i hemlighet lustar efter hans vackra fru. Borgmästaren Vadim som inte tvekar att använda de lokala myndigheterna för att vräka olycka över Kolya, men i hemlighet tvivlar och söker tröst i vodkan – bara för att finna stöd i den ännu mer korrupte prästen. Och den olycklige Lilya, Kolyas älskade fru, som slits mellan lojalitet till sin man och längtan efter något annat.

Skådespelarna är överlag fantastiska, speciellt Roman Madyanov som den sliskige borgmästaren och Sergey Pokhodaev som den olycklige Kolya. Men även Elena Lyadova som utan särskilt många repliker utstrålar en total uppgivenhet över sin hopplösa livssituation. Och det är en smått deprimerande historia som berättas, även om det finns små humorösa ljusglimtar här och var.

"Leviatan" är en tung symbolisk film, handlingen är direkt inspirerad av bibelns Jobs bok, om den stackars Job som får utstå den ena olyckan efter den andra. Men också filosofen Thomas Hobbes klassiska bok med samma namn som filmen, som handlar om det sociala kontraktet mellan individ och stat. Zvyagintsevs film är utan tvekan en anklagelseakt mot det nutida ryska samhället, men bygger faktiskt direkt på en sann händelse i USA, och skulle egentligen kunna utspelas lite var som helst. 

Det är inte alltid en lätt film att se på, men för den som tar sig tid och låter sig försvinna in i Zvyagintsevs tragiska berättelse är det en storslagen upplevelse som väntar. 
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Wugllabang
Vet inte om jag någonsin sett en film med lika autentiskt skådespeleri som denna, karaktärerna och skådespelarna smälter ihop på en fysisk nivå som jag sällan upplevt i en film, det är som att regissören på något omöjligt sätt har modifierat deras utseende och utstrålning för att passa in så perfekt som möjligt i det nihilistiska universum han bygger upp.  Förövrigt en fullkomligt gigantisk film på alla sätt, man känner av det likgiltiga och gudlösa landskapet på en intim nivå och det är en fantastisk balans mellan litet, opretentiöst, och charmigt filmskapande samt en mytologisk bjässe i hyperambitiöst perfektionist-komplex från filmskaparen. Den här filmen lyckas både vara extremt rolig och underhållande samtidigt som den långsamt suger in åskådaren i ett psykologiskt vakuum av obesvarade frågor och den svårtolkade terror som  slutet lämnar en med. Den är så liten men ändå så kolossal. Perfekt foto, skådespeleri, regi, och historieberättande gör detta till en omedelbar klassiker och ett mästerverk. Klar femma. 

5/5.
Kevin E
Nja, håller verkligen inte med Alex här. Första halvan av filmen är ju snarare riktigt bra, sedan  ändrar den lite  i ton och tempot sölar ner lite. Vilket gör att filmen sjunker lite i slutändan. Men en välregisserad, välskriven och en välagerad film med ett subtilt men snyggt foto. 

En halvstark trea är den definitivt  värd.
Alexander Dunerfors
Wow, det här var segt. Första gången i Cannes som jag lämnar en film efter en halvtimme.

Veckans populära filmer

Visa fler