Legenden om Zorro (2005)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den oemotståndlige och charmige Alejandro och den vackra temperamentsfulla Elena är nu gifta och har en tioårig son, Joaquin. Sonen vet ingenting om sin fars hemliga identitet som fäktande hjälte och Elena tycker det är lika bra. Hon skulle vara gladast om Alejandro la ned sitt svärd en gång för alla. Men när elaka skurkar hotar Kaliforniens statsskick, är det dock dags för Zorro att rycka ut igen, vad Elena än tycker.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: LEGENDEN OM ZORRO

Lagom-matiné för sms-generationen

Dags att återbekanta sig med folkets svartklädde beskyddare och maktens skräck: Zorro. Ett gott val för folk med koncentrations-svårigheter som gillar popcorn i lika stor utsträckning som filmen i sig.

I uppföljaren till matinéäventyret från 1998 har Alejandro och Elenas son fyllt tio och drömmer pojkdrömmar om Zorro utan att veta att det är hans egen far. Alejandro som svurit att lägga undan svärdet fattar tag i det igen när storskurken Armand hotar Kalifornien. För att krydda till anrättningen ytterligare är det fnurr på tråden mellan hetlevrade Elena och Alejandro. Vilket givetvis inte hindrar dem från att återförenas och gemensamt spetsa några bad guys.

Det här är en lättsinnig film som inte kräver särskilt mycket eftertanke. Zorro är en karaktär som bygger till största delen på charm och därmed är Banderas i hamn redan innan han skrivit under filmkontraktet. Lite förförarstuk, lite lustiga repliker med spansk brytning och mycket hoppande, hjulande och fäktande passar Almodovars och Madonnas älskling galant. Fastän handlingen är förutsägbar, karaktärerna inte mer än klyschor (stackars Rufus Sewell spärrar återigen upp sina stora asymmetriska ögon hotfullt) och musiken rätt tvivelaktig melodram, har vi lagom roligt. Just då. Efteråt minns man inte mycket av filmens tvenne timmar. Annat än att upplevelsen är trivsamt harmlös utan vare sig övervåld eller koncentrationskrävande pretentioner.

Samtliga inblandade spelar med en liten blinkning i ögonvrån åt publiken och har fina kläduppsättningar i effektfulla färger. Ibland gör de något tokigt stunt som får träsmaken i rumpan att kännas lite mindre efter att godispåsen tagit slut. Eftersom ”Legenden om Zorro” ensam ruvar på en övergiven genrenisch - Errol Flynn, vi behöver dig (och technicolor!) - vinner filmen en del sympatipoäng. Fast efter det här får det räcka. Jag zzz-omnar vid tanken på en till uppföljare.

Oskar Smulski Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Anton S
Mycket sämre uppföljare. svag 3:a
Lito
Mycket bra, 4 av 5.

Relaterade filmer