Laurence Anyways (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Laurence undervisar i franska och karriären pekar uppåt när han får sin första diktsamling publicerad. Han lever med sin fästmö i ett kärleksfullt förhållande som verkar bekymmersfritt till Laurence plötsligt på sin 30-års dag låter meddela att han vill byta kön.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: LAURENCE ANYWAYS

Hänförande konststycke om könsbyte
Unga filmgeniet Xavier Dolan gör sin tredje film, ett drama om en mans könsbytes inverkan på hans förhållande, med samma färgstarka, personliga stil och det är trots den långa speltiden svårt att inte bli hänförd.

Dolan regidebuterade redan som 20-åring med den delvis självbiografiska "Jag dödade min mamma" om en homosexuell tonårings förakt mot sin mor och följde upp med det hypade triangeldramat "Hjärtslag". Efter att ha spelat huvudrollerna i bägge filmer håller han sig nu helt bakom kameran i sin tredje film som även den utforskar HBT-världen.

Här handlar det om titelkaraktären (Melvil Poupaud), en på ytan lycklig fransklärare som lever ett avundsvärt liv med sin välsynkroniserade flickvän Fred (Suzanne Clément) och ska som författare precis släppa sin första diktsamling. Men på sin 30-årsdag avslöjar han den hemlighet han ruvat på under alla åren - han vill bli kvinna.

Här hade filmen om gjord av Hollywood kunnat utvecklas till ett TV-filmsliknande pekoral - eller ännu värre, en komedi - men Dolan vägrar infinna sig i den konventionella filmdramaturgin. Laurence blir inte någon utskrattad eller hånad byfåne utan tillåts hitta sina kvinnliga sidor lager för lager. Det är istället hans relation med Fred som är huvudintrigen - kan en fullfjädrad kvinna acceptera att mannen hon älskar vill vara någon annan?

Dolans film är som ett konstverk. Visst finns en story och dialoger, det är inte något pretentiöst eller obegripligt flum. Men hans starka visioner är tydliga och går rakt in i hjärtat. Det vräks på med vackra bilder, starka färger och pulserande musik - allt för att graciöst förmedla de känslor karaktärerna. Och det funkar. Även om det är en främmande och lite konstig värld man bjuds in i så är den absolut hänförande.

Poupaud (som spelade döende bög i "Tiden som finns kvar") känns självklar och sympatisk i huvudrollen men det är Clément som stjäl filmen. Hennes omväxlande smärta, vrede och förvirring känns ända in i benmärgen och fullkomligt skakar om bioduken. Även Nathalie Baye och "Hjärtslag"-stjärnan Monia Chokri, som Laurences mamma respektive svägerska, lämnar avtryck. Det är starka kvinnoporträtt som skulle göra både Bergman, Almodovar och Woody Allen gröna av avund.

Enda klagomålet är speltiden. Få filmer kan leverera på 2.40, särskilt den här typen av film där känslor är mer relevanta än action. Man tappar aldrig intresset men tålamodet tryter. Därmed det enda som riktigt berövar en i övrigt vacker och mäktig filmupplevelse från högsta betyg. Dolan är en filmskapare och konstnär som har mycket att ge.

Underbarnets mesta mästerk - hittills
Xavier Dolan kritiseras ibland för att var en hipster-regissör. Hipsterbegreppet har idag blivit så stort att det innefattar alla vita ängsliga människor som håller på med nån form av kreativitet. De som anklagar Dolan för att vara hipster har i mina ögon helt missuppfattat honom. Hans helt unika visuella stil har ingenting med ängslighet inom en mainstreamfåra att göra utan är ett resultat av en helt unik och originell filmisk blick. Världen ska vara glad att det finns regissörer som drar sitt uttryck hela vägen - när det gäller historia, när det gäller karaktär och när det gäller story. I Laurence Anyways möter vi Laurence (Melvil Poupaud), som ska göra en könskorrigering. Det är en episk historia som utspelar sig under tre decennier och klockar in på lite under tre timmar. Befriande är att könskorrigeringen behandlas med den respekt och öppenhet som ämnet är värt. Snarare än ett klichétyngt drama där vi ska våndas med en karaktär som ska komma ut ur den traditionella könsgarderoben, finner vi ett mångbottnat och nyanserat personporträtt. Fred och Laurence överskrider sina roller som könskorrigeraren och dennes partner och blir fullödiga människor som slåss, kämpar och lider och fröjdas tillsammans. Deras personliga kärlekshistoria övertrumfar alltid själva kampen för Laurence att hitta rätt i sin kropp. Spelet är lysande och det jag främst slås av är lekfullheten. Hur Dolan verkligen verkar trivas i regissörsstolen och målar med hela sin begåvningspalett. Kan han ibland bli lite förälskad i sina egna idéer så att filmen blir lite formtung? Hell yes! Men det unnar vi honom.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
PerH
Sjukt imponerad att man vid så relativ ung ålder kan göra en såhär komplex drama, som är visuell snygg och har ett manus som man kan dö för.  Vem hade kunnat tro att ett tre timmar långt drama om en mans förvandling från man till kvinna under 10 år kan vara så gripande och intressant. 

Visuellt snygga scener, älskar "Fade to grey" scenen, får ståpäls var gång jag ser den och jag ska helt klart se Dolans tidigare och senare alsters. 8/10
Blaster
Att en 23-åring har bildat denna dramaturgi är något rätt egendomligt, Dolan verkar vara rätt kultiverad och resultatet av hans kreativitet är ett särpräglat alster liknandes någonting jag tidigare nog aldrig riktigt skådat.

Summering: Audiovisuellt extas med unik, intressant, och tankeväckande identitetsrelaterad handling.

4/5.
JonasPH
Fantastisk film! Väl värd alla bra recensioner, och tar upp ett "kontroversiellt" ämne på ett naturligt och kärleksfullt sätt! Att klippa bort 40 minuter skulle försötra den eposkänsla som man som åskådare upplever. Om filmen var 2 timmar skulle den antingen bli för mäktig eller för tunn. Trots att 2.48 är i längsta laget så tittar jag inte på klockan en enda gång utan fastnar i filmen och uppskattar varenda minut!
Visa fler (2)

Veckans populära filmer

Visa fler