Lassie 2005

Efter en novell av engelsmannen Eric Knight år 1938 föddes succéhistorien ”Lassie”. En berättelse om en smart och snäll colliehund som råkar ut för en massa äventyr. Genom åren har otaliga filmversioner spelats in med bl.a. Elisabeth Taylor och Roddy McDowell i rollerna och mer än 675 serieavsnitt har visats på TV. För flera generationer har ”Lassie” blivit inte bara en nostalgitripp utan också något av en symbol för den perfekta barndomen. Nu har alltså ännu en nyinspelning av ”Lassie” nått biograferna, kanske inte så förvånande med tanke på att de flesta gamla klassikerna i dagarna dammas av och ges en ”makeover”.

Regissören Charles Sturridge har själv sagt att han i så stor mån som möjligt försökt vara originalhistorien trogen, en berättelse som jag och många med mig trodde var en amerikansk Hollywood-produktion. Den ursprungliga historien utspelar sig långt från den amerikanska kontinenten strax före andra världskriget, närmare bestämt i Yorkshire, England. I ett litet gruvsamhälle bor familjen Carraclough med sin älskade hund Lassie. Varje dag när skolklockan ringer väntar Lassie troget på Joe utanför skolgrinden. Men när kolgruvan en dag stänger igen förlorar de flesta männen i trakten inklusive Joes far, sina arbeten och när den rike hertigen av Rudling vill köpa Lassie tvingar fattigdomen familjen att sälja sin älskade hund. När Lassie väl lyckas rymma från hertigen upptäcker hon att hon är långt från sitt hem, i hertigens slott i Skottland. Men kärleken är gränslös och fast besluten börjar hon sin vandring hem till sin familj och till Joe. Vandringen är mödosam och farofylld och Lassie möter människors ondska såväl som godhet och hjälpsamhet. 

Det ska i sanningens namn sägas att det var med stor skepsis som jag satte mig i biografstolen för att som jag trodde serveras ännu en portion utsliten moralkaka. Att filmen dessutom var dubbad spädde inte direkt på mina förhoppningar, finns det något värre än en töntig moralfilm är det en dubbad töntig moralfilm. Döm till min förvåning när filmen faktiskt lyckas hålla nosen över ytan och mer därtill. Visst var det nära till skratt när den första repliken på svenska levererades och munnen på rollfiguren ohjälpligt fortsatte röra sig men ”Lassie” är faktiskt en film som växer med en som tittare. Efter ett tag lyckas man bortse från dubbningen och uppmärksamheten riktas mot historien i sig (även om jag fortfarande anser att filmen skulle ha gjort sig mycket bättre odubbad).

Ett genomgående problem med dagens barnfilmer är att de oftast enligt min mening, fördummar barn genom att måla upp en utopisk värld där inget ont händer och där alla i slutändan klarar sig och lever lyckliga i alla sina dagar. ”Lassie” innehåller sin beskärda del klyschor och visst förekommer inget blod eller rått våld men i ”Lassie” är man varken rädd för att visa den fattigdom som faktiskt präglade England under 30-talet eller sorgliga scener som jag tror kommer få en och annan unge att gråta. Det är också det som är filmens styrka och behållning.

”Lassie” är en trevlig och framförallt välkommen överraskning bland alla animerade barnfilmer. Som familjefilm är den perfekt och skulle kanske ha förtjänat uppåt en fyra men nu tillhör inte jag riktigt den perfekta målgruppen även om ”Lassie” lockade fram en tår eller två.