Kronjuvelerna (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Fragancia smyger en natt in i den stora direktörsvillan. Där konfronteras hon med direktörssonen Richard Persson. Ett skott går av, Richard faller till marken och Fragancia häktas för dådet. I de kommande förhören målas Fragancias livshistoria upp. Den tar sin början vid födelsen, där Richard och Fragancia förväxlas på BB. Under barnens uppväxt konfronteras de om och om igen.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: KRONJUVELERNA

Sagostämningen uteblir
Ella Lemhagen bevisar något vi alla redan visste: man kan inte lyckas jämt. Här vill hon kombinera sin flirtiga, vanligtvis lyckade sagostämning med en mörk, tragisk historia om sorg och ångest men det klickar aldrig till och bland de vackra bilderna är det svårt att hitta någon att bry sig om.

Lemhagen har sedan debuten med "Drömprinsen - filmen om Em" gjort många intressanta filmer med fokus på barn och ungdomar, och ofta med en drömsk, sagoaktig atmosfär. Senaste tillskottet, "Patrik 1,5" var en av de bästa svenska feelgood-filmerna på länge så när hon gör en storbudgetfilm med tre (eller nja, två) av Sveriges mest lovande unga skådespelare i huvudrollerna så är förväntningarna höga. Tyvärr infrias de inte.

Alicia Vikander (fantastisk i debuten "Till det som är vackert" häromåret och välförtjänt Sveriges nästa Hollywood-export) spelar huvudrollen som Fragancia Fernandez, som precis gripits för mordförsöket på direktörssonen Richard Persson (Bill Skarsgård). För inspektören (Tomas von Brömssen) berättar hon den långa historia om sin uppväxt med fattiga föräldrar, relationen med den ensamma men dysfunktionella Richard och det ohyggliga brott som ledde till att hon sköt honom.

Upplägget med förhörsrummet där en hel livsberättelse uppdagas var en kliché redan när "De misstänkta" kom. Men visst är det lite spännande med att öppna filmen med någon som skjuts och sakta dras in i bakgrundshistorien. Dessvärre bjuds det inte på några större överraskningar och både Fragancia och filmen själv drar ut lite väl mycket på berättelsen. Som inspektören uttrycker det efter en rad barndomsflashbacks: "Vad har detta med saken att göra?"

Att filmen skryter med de tre stjärnnamnen Vikander, Skarsgård och Björn Gustafsson (som knappast är en kvalitetsstämpel inom film) är något av ett lurendrejeri. Första halvan av filmen består av barndomsminnen där de spelas av barnskådespelare som tyvärr inte riktigt övertygar (ribban för barnskådisar har höjts lite efter "Låt den rätte komma in"). Vikander gör sitt bästa men hennes missförstådda tonåring blir mest en sur gnällkärring som är svår att sympatisera med. Skarsgård är bra men tidsbegränsad. Gustafsson, vars knappa cameo-roll verkar vara nedklippt, spelar en karaktär utan någon som helst trovärdighet. Hans tafatta "skådespeleri" gör knappast saken bättre.

Som tur var har man bunkrat upp med pålitliga birollsskådespelare. Loa Falkman stjäl som vanligt showen med sin pompösa, hänsynslösa fabriksdirektör. Alexandra Rapaport och Michalis Koutsogiannakis är fina som Fragancias föräldrar även om kombination av småknäpp vetenskapsmansfar och vis, älskande mor känns något tröttsamt. På det stora hela är det gott om talang inblandat men materialet är extremt ojämnt. Mycket dialog verkar vara tänkt att spä på Lemhagens avsikt att höja filmen till sagonivå men repliker faller platt och låter smått genanta ur skådespelarnas munnar. Det mesta är väldigt "spelat" och den enda som känns lite äkta är Jesper Lindberger som Fragancias utvecklingsstörde lillebror men han får knappast tillräckligt med utrymme.

Försöket att göra filmen tidlös fungerar inte heller så bra när Fragancias familj ser ut att höra hemma på 50-talet medan Loa Falkman kollar på platt-TV. Avsikterna är uppenbara och ädla men vissa idéer är helt enkelt bättre på papperet. "Kronjuvelerna" är en extremt snygg och välgjord film med en del fina scener och duktiga skådespelare. Men den sagolika stämning Lemhagan lyckats skapa i tidigare filmer uteblir tyvärr. Bättre lycka nästa gång. 

Senaste kommentarer
Vickis
Högsta betyg av mig, eller kanske snarare, TV-serien får högsta betyg, filmen är bara en nedklippt version av TV-serien. Det blir lite konstigt även fast den ju prisades i Berlin. Boken är som alltid bäst.  Hela berättelsen finns i pocket och den sträcker sig mycket, mycket längre än filmen och TV-serien. Älskar Alicia Vikander och den lille Jésus. Har läst mycket magisk realism och alltid saknat den formen i svensk film och litteratur. Ashäftigt med Fragancias och pettersson-Jonssons barn, synd att man aldrig hinner möta dem i TV-seren. Tror inte det här är en "killfilm", och absolut inte fortsättningen som innehåller en stor kärlekshistoria mellan två män. men jag ÄLSKAR Kronjuvelerna!
13199-0
Vilken fruktansvärt dålig jävla skitfilm! Ännu en gång så fattar jag inte hypen!! Vissa recensenter måste ju bli mutade en hel årslön för att skriva fina recensioner om denna filmen för jag kan inte fatta hur någon kan gilla den så länge personen inte är en dement 90-åring.

Jag vet att filmen ska vara i stil med andra "mastodont-draman" som  Dagboken och Benjamin. B och den lyckas också! 
Den lyckas kopiera filmer hej vilt, från alla världens hörn! Det finns inte en originell bildruta i den här filmen. 

Jag menar, manuset, skådespelarna, skådespelarna och skådespelarna är ju helt sanslöst dåliga. Amerikanska filmer som MILF och Disaster Movie har levererat mer trovärdiga framträdanden. Personen som fortsätter ge Rapaport roller måste ju dra ut huvudet ur arslet. För det finns ingen vettigare förklaring på varför den idioten får synas på vita duken. En bombtekniker med parkinsons är skickligare på sitt arbete än den idioten.

Handlingen då.. Ja vilken jävla handling?, den där jävla Alicias fruktansvärda liv? Nej, jag förstår den inte, jag bryr mig inte och jag blir inte det minsta berörd, bara arg. Jag kan helt enkelt inte bry mig om så puckat stereotypiska karaktärer. Dessa "tragiska" händelser i filmen, obesvarad kärlek och "jag råkade döda din lillebror" scenarion är helt värdelösa. 
Jag försöker hitta ord, adjektiv, superlativ och allt vad fan det nu heter man jag kan inte. Bokstavligt talat så finner jag inte ord för hur dåligt det är. Det är helt enkelt obeskrivligt dålig.

Inte allt förvånat så ger jag den 1/5, den hamnar även på min top 10 lista av pissfilmer.

Idioten som lät mig genomlida detta helvete till film borde fan få sin tv beslagtagen....
Wugllabang
Hatar verkligen denna filmen. Stämningen, estetiken, manuset, allt suger verkligen.
Visa fler (33)

Veckans populära filmer

Visa fler