Kill List (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Två gamla vänner, tillika lönnmördare, ska genomföra sitt första gemensamma uppdrag sedan deras förra jobb gick snett.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: KILL LIST

Otäck och provocerande
#SFF11 - I jämförelse med andra brittiska thrillers om kriminella och yrkesmördare har ”Kill List” något extra, en obehaglig stämning som kulminerar i den överraskande upplösningen. Däremot känns det stundtals överdrivet provokationssökande och mycket grovt våld för våldets skull.

Jay (Neil Maskell) är en trasig man i brittiska medelklassen som kämpar med att betala räkningarna och hålla äktenskapet med Shel (svenska MyAnna Buring) vid liv. I samtal med bäste vännen Gal (Michael Smiley) kommer de fram till att återuppta sina gamla jobb som yrkesmördare för att tjäna en hacka. Men det är något skumt med både arbetsgivarna och de utpekade offren…

Som en långsökt jämförelse genomgår ”Kill List” ett plötsligt, om än inte lika drastiskt, genrebyte som ”From Dusk Till Dawn” chockade publiken med för 15 år sedan. Här är det dock inte lika plojigt och omotiverat, utan det blir en oväntad vändning i storyn som både chockar och skrämmer. Utan att avslöja för mycket så finns en diskret blinkning till klassikern ”Dödlig skörd”, som både bioaktuella ”Paranormal Activity 3” och fjolårets ”The Last Exorcism” använde sig av.

Kombination brittisk, deprimerad medelklass och samvetslösa torpeder fungerar oväntat bra med den sista halvtimmens mer fullblodiga skräckis. En otäck, oroväckande stämning ligger som ett tunt lager över hela filmen med små, subtila ledtrådar. Till slut kulminerar allt i en nästan orättvist fräck final där inget riktigt är vad man tror det är. Slutscenen bygger upp för analys och spännande, obesvarade frågor.

Ett varsamt tempo och en lågmäld profil är kännetecknet för ”Kill List”. Inget skrivs i pannan på publiken och man bygger upp karaktärerna för att kunna både känna för och stundtals förakta dem. Det handlar varken om hjältar eller skurkar utan det känns som riktiga människor av kött och blod. Maskell, som skymtats i filmer som ”Försoning” och ”Basic Instinct 2”, är klockren i huvudrollen och spelar med självklarhet en bitter, trött man som långsamt börjat tappa tron på både samhället och sig själv. Han får fint stöd av både Smiley och Buring (som pratar svenska i en scen).

Filmens svaghet är en lite oattraktiv självbelåtenhet där våldet tas över gränsen på ett sätt som verkar anses trendigt nuförtiden med all tortyrporr som ständigt svämmar över på bio och DVD. När blodet ska spruta över hela skärmen och kroppsdelar ska bankas sönder med hammare blir det överdrivet provocerande likt den skandalösa ”A Serbian Film” och man snarare mättas än chockas. Men någonstans får det ändå sin slutmotivation.

Detta är TV-veteranen Ben Wheatleys andra långfilm som regissör och han ska ha enorm kredd för att göra något så annorlunda. En djupt obehaglig, otäck och spännande film.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
N10
Efter min fjärde titt på filmen, så höjer jag upp betyget till en solklar femma. 
Så jävla klockren, bland det mest obehagligaste och skruvade jag sett. En favorit som lämnar en med mycket..!
Ljusbus
Spännande, otäck, krypande atmosfär. Härlig ljuddesign - som tillsammans det faktum att den känns lite svår, udda och random - för tankarna till Lynch's Mulholland Drive.

Satt väldigt ofta och inte fattade, men det gjorde inte så mycket; efter att ha läst teorier i efterhand och accepterat dem, tycker jag den känns lite klarare. Lite ojämn skulle jag tycka, men den skiner ofta till och ljuddesignen, stämningen samt den avslutande delen, tycker jag är helt fantastiska.
grillchirre
Kanske dags att se om den här jävla rullen snart, den har snurrat runt i min skalle titt som tätt sedan jag såg den för mer än 1 år sedan (?). Måste få frid känner jag, hehe!
Visa fler (32)

Veckans populära filmer

Visa fler