Jason Bourne (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Jason Bourne har fått lära sig att leva med insikten av att ha varit ett redskap för att utföra operationer som myndigheterna behöver, men inte vill kännas vid. Samtidigt förändras världen i en takt som verkar springa ifrån makthavarna, som bara kan se på när en ny verklighet lägger sig som ett täcke ovanpå den gamla. Att minnas allt är inte samma sak som att veta någonting.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: JASON BOURNE

Dags att gå i pension
Matt Damon axlar återigen rollen som Hollywoods våldsammaste agent Jason Bourne och trots att detta håller högre klass än sin föregångare så är det inte mer än återvinning av ett gammalt koncept kombinerat med en gubbsjuka som vägrar gå i pension.
Skådespelaren Matt Damon var minst sagt tveksam till att återuppväcka sin titelroll efter ”The Bourne Ultimatum”, en film som i motsats till senaste ”The Bourne Legacy” lyckades hålla sina tittare fortsatt engagerade i agent Jasons öde. Men likt sångerskan Cher som ideligen tycks gå på farvälturnéer så vägrar vår hjälte gå i pension hur mycket det än hade behövts.

Med ännu ett agentprogram i görningen lyckas den amerikanska underrättelsetjänsten ovilligt locka fram Jason Bourne efter år av tystnad. Ihärdigt påhejad av sin före detta CIA-kollega Nicky Parsons som nu blivit nobel datahackare, tvingas vår agent åter in i det dödliga spelet för att en gång för alla nysta upp sitt förflutna och hämnas gamla och nya oförrätter. Allt medan han jagas av både Tommy Lee Jones och Alicia Vikander.

Till skillnad från kvinnorna i Bond som möter ett öde av den mer sexuella karaktären, så tycks Bournes kvinnor alltför ofta gå en tidig död till mötes. Det är svårt att missa denna hora-och-madonna-metaforen när Julia Stiles med en begynnande medelålder förutsägbart byts ut mot yngre och fräschare ögongodis, denna gång i form av vår svenska Oscarsvinnare Alicia Vikander. Ett värdigt byte kan tyckas men som tyvärr lämnar någit av en mansgrisig eftersmak i munnen när männen än en gång ska tuppfäktas med hämnd som mål.

Både regissören Paul Greengrass och Matt Damon har motiverat återupplivandet av Bourne-franchisen som en intressant samhällsreflektion, men där de tidigare filmerna tycks ha inlemmat kriget mot terrorn på ett mer naturligt sätt tycks ”Jason Bourne” enbart använda den som en lättvindig ursäkt för att mjölka ett koncept. Ungefär som regissören Tony Gilroy gjorde med ”The Bourne Legacy” för fyra år sedan.

Och det är precis det som är det genomgående problemet med ”Jason Bourne”. Bristen på originalitet syns från första bildruta där vår agent under sina nio års frånvaro sjunkit till självplågeri i form av illegala slagsmål i sunkiga källarlokaler varvat med ångestattacker, antagligen machomannens motsvarighet till att skära sig med ett rakblad. Detta när en stor dos terapi antagligen hade löst mycket. Här finns alla de nödvändiga elementen som utgör grunden i vilken actionfilm som helst och som vi sett förut. Biljakter, hämnd, fiffiga slagsmål och machomannen med ett rättvisepatos som heter duga. Helt enkelt allt... förutom en intressant film. Inte konstigt att min kollega i stolen bredvid somnade.
Senaste kommentarer
RDP
Långt ifrån den bästa Bourne filmen men Bourne är ju alltid Bourne och Damon är lika bra som vanligt. Alicia gjorde väl en okej insats ändå.
bonk
bourne är alltid bourne, så en trea får det trots allt bli, men man hade ju hoppats på mer ändå.
mickemetal
Trots att jag sett allting förut och det har gjorts bättre så gillar jag filmen och underhållning ändå! Matt Damon och Vincent Cassel levererar men Alicia Wikander är en besvikelse. En svag fyra blir mitt betyg då jag älskar Jason Bourne.
Visa fler (21)

Relaterade filmer