Jakten på den försvunna skatten (1981)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Året är 1936. Äventyraren och arkeologen Indiana Jones får i uppdrag att finna den sägenomspunna Arken - en guldöverdragen kista - med resterna av stentavlorna med de tio budorden. Hitler har skickat sina hejdukar efter skatten, och det blir en våldsam kapplöpning där de halsbrytande äventyren avlöser varandra.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: JAKTEN På DEN FöRSVUNNA SKATTEN

Klassiskt, odödligt äventyr
I en tid då Steven Spielberg börjat livnära sig på livlösa, pretentiösa kalkoner är det givande att blicka tillbaka på filmerna från hans storhetstid, 1970- och 80-talet och färska upp minnet. Och denna, hans första äventyr med Indiana Jones är tveklöst en av hans bästa med så mycket action, effekter och humor dagens storfilmer bara kan drömma om.

Harrison Ford är i sin första huvudroll Indiana Jones, arkeolog och historieprofessor på 1930-talet, som mellan collegelektionerna åker på äventyr i exotiska platser och letar efter exotiska fynd. Han anlitas av USA:s regering för att hitta en försvunnen, helig ark som sägs innehålla resterna av stentavlor med de tio budorden och som dessutom kan vara nyckeln till människans existens!

Detta sänder iväg Indy på sitt livs äventyr där han tvingas kämpa mot nazister, som är utsända av Hitler för att hitta arken och dessutom samarbetar med Indys ärkefiende Dr Belloq (Paul Freeman). På resan dyker även Indianas gamla, hetlevrade flamma Marion (Karen Allen) upp och bestämmer sig envist för att följa med honom och dela på lösensumman.

Spielberg är i sitt esse här där han får och kan prioritera actionscener och effekter framför historien i sig. Att storyn är en hopsnickrad barndomsfantasi full med mumbo jumbo om egyptiska myter gör ingenting när tempot och humöret är så pass på topp som här.

Ford, vars begränsade talanger kan förekomma en aning irriterande i mer seriösa filmer, är på pricken i en paradroll som iklär sig hans charmigt småbuttra, fånleende attityd. Karen Allen (ännu en sorgligt bortglömd kvinnlig 80-talsstjärna) matchar fint med som kvinnlig sidekick med skinn på näsan. Hon är härligt befriad från den äckliga könsrollsstereotypen där kvinnan är ständigt hjälplös och lättklädd, vilken är lika vanlig nu som då.

Birollerna är det inget fel på heller där Ronald Laceys slemmiga nazistskurk sticker ut mest (speciellt i den klassiska finalscenen). Men det är actionscenerna man minns bäst i det här adrenalinpumpade äventyret där tempot aldrig stannar upp och fantasin får fritt spelrum med fantastiska fällor, faror och figurer som dyker upp.

Sen att filmen stundtals är väldigt, nästan omotiverat våldsam går att svälja, liksom en urflippad, övernaturlig final. Repliker, specialeffekter och stunts är idag så berömda att filmen blir lika mycket en nostalgitripp som en filmupplevelse.

En på snudden till felfri hyllning till gamla matinéfilmer som för ovanlighetens skull är bättre än den genre den efterapar. För de (flesta) som blev besvikna på Spielbergs trista uppföljare häromåret gör bäst i att se om den här odödliga klassikern.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
evert
Klassiskt äventyr med fantastiska scener! Visserligen tråkig final, men resten får väga upp det till en femma ändå, jag tror nog att den förtjänar det.
liten_sallad
Jag såg den här när jag var liten och tittade på den varje gång utan nån anledning!
liten_sallad Svar på liten_sallad för
En av spielbergs fantastiska film!
Ljusbus
Var längesen jag såg denna och var inte ens säker på att jag hade sett hela, så det kändes naturligt att se om den. Och jag måste säga att jag blev lite besviken, trots att den var väldigt bra. Visst, det var en väldigt underhållande äventyrsfilm och den var verkligen härligt äventyrlig. Men; jag hade hoppats på något mer storslaget, episkt, något större än bara underhållning för stunden.  3,5/5.
Visa fler (34)

Relaterade filmer