Jack Reacher: Never Go Back (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Susan Turner har tagit över Jacks gamla utredningsenhet. När hon plötsligt arresteras för landsförräderi måste Reacher, övertygad om hennes oskuld, frita henne från arresten. Snart inser han att gripandet bara är en liten del av en större konspiration, som det är upp till honom att avslöja innan den kostar dem båda livet. På flykt undan lagen upptäcker Reacher en hemlighet från hans förflutna, vilken kan komma att förändra hans liv för alltid.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: JACK REACHER: NEVER GO BACK

Poänglös standardaction i militärmiljö
Jack Reachers återkomst till vita duken är en anonym affär som varken motiverar glädjesprång eller någon djupare depression. Att rycka på axlarna är däremot en helt adekvat reaktion.
”Never go back” – men den sammanbitne, stenhårde militärpolisen Jack Reacher lyckades ändå ta sig tillbaka till vita duken. Det tveksamma nöjet har vi möjligtvis Tom Cruises femtiofemårskris att tacka för, vem vet? Där den första filmen var bitvis underhållande är själva kärnstoryn i uppföljaren helt och hållet ointressant. Reacher pucklar på folk till höger och vänster samtidigt som han är på flykt undan rättvisan och i färd med att avslöja en större militärkonspiration. 

För att nyansera rollfiguren har man stoppat in en tonårstjej som eventuellt är Reachers dotter samt en kvinnlig major (Cobie Smulders) som gör en ansats till att utmana hans machoismer – närmare bestämt rör det sig om en (1) replikväxling där hon ifrågasätter Reachers förgivettagande att han ska ut och härja medan hon stannar kvar på hotellet och vaktar nämnda tonårsstjej. ”För att inte tala om alla män som har tafsat på mig hela min karriär.”

De två börjar nästan slåss, men Reacher grymtar bistert och hotfullt att det vore en dålig idé. Senare frågar han om hon är arg på honom för att han behandlade henne som en kvinna, eller för att han behandlade henne som en man? Manusförfattarna lägger därmed genusanalysen åt sidan.

När det verkligen gäller är det fortfarande Reacher och inte den kvinnliga majoren som kirrar biffen, det framgår med all tydlighet. Hon får slåss och skjuta till en viss gräns, de riktigt tuffa utmaningarna kräver ändå i slutändan en av de två miner som Tom Cruise använder som arbetsmetod här – bistert kisande eller argt kisande. 

Större delen av filmen ägnas annars åt att skildra hur Jack Reacher och de två kvinnorna flyr och gömmer sig i hotellrum. Efter sig har de en synnerligen elak lönnmördare som ser ut som om han precis har klivit ut ur en reklamfilm för exklusivt herrmode. Själva storskurken får knappt synas i bild, något som förtar den dramatiska effekten avsevärt. Och då hade man ändå tämligen lite dramatisk effekt att jobba med från början. 

Den opolerade charm och retrokänsla som bitvis glimtande till i ”Jack Reacher” lyser med sin frånvaro här. Istället upprepar filmskaparna frågan ”Har ni förstått hur hård Jack Reacher är?” in absurdum.

”Ja”, suckar man, ”vi har förstått.”

”Inte det? Då fläskar vi på med ännu en scen där han spöar upp fem motståndare samtidigt, på det att ni VERKLIGEN förstår.”

Det är ett fruktlöst evighetssamtal. Och ”Jack Reacher: Never Go Back” är en i stort sett meningslös film. 
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
magiul
Jack Reacher är verkligen en hopplös karaktär men Tom Cruise har lyckats bra med karaktären i två omgångar. Liksom Reacher är han åldrande relik som dock gör det har tar sig för förbaskat bra. I första filmen tillät Rosamund Pikes rollfigur Reacher att vara precis så dominerande som han är i böckerna, men så lätt kommer han inte undan när Cobie Smulders ger sig in i leken och också vill ha en del av actionkakan. Filmen nästan driver med hur träig han är, men lyckas ändå skapa en slags dimension till mot slutet på ett fint sätt.

Det är trevligt, men tyvärr går det inte att komma från att filmen faktiskt är bäst när Jack får gå barsärk som den stereotypiska ensamvargen som bara han kan vara. I början och i slutet är det som bäst. Då är tempot som högst och då levererar verkligen Jack Reacher även denna gång. 3/5 blir slutbetyget och jag njöt hela filmen igenom. Jag hoppas verkligen att de fortsätter göra fler Reacher-filmer.
Onge
En stabil actionfilm där det knappt är en lugn stund, men samtidigt inget nytt eller spännande. Dock är den bättre än första filmen. Smulders bidrar med badass och skönhet.
3+/5 (7/10)
Andreas Ziegler
Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Jag började läsa böckerna när jag hörde om förra filmatiseringen. Jag hann läsa en och en halv bok innan jag tröttnade. För de av er som undrar så har Tom Cruise INTE feltolkat karaktären; han är verkligen så där bajsnödigt hård i böckerna också. Han är bister. Han vet alltid bäst och.... mer än så utvecklas aldrig karaktären. 

Cruise är bra på att göra actionfilm. Han har en fysisk närvaro som tillför det där lilla extra till actionsekvenserna. Men jag kollar hellre på Mission: Impossible-filmerna. Kommer nog kolla på den här bara så att jag kan snacka skit om den. Den skulle, mot all förmodan, kunna vara skitbra. Men det låter ju inte så...

Relaterade filmer