It's a Hard Truth Ain't it 2018

Dokumentär
USA
75 MIN
Engelska
It's a Hard Truth Ain't it poster

Synopsis

13 fångar på ett amerikanskt fängelse i Indiana får i uppgift att tillsammans göra en dokumentär där de intervjuar varandra och berättar om sina liv. Blandat med verkliga scener är animationer som följer fångarnas narrativ. För regin står Emmy-vinnaren och dokumentärfilmaren Madeleine Sackler.
Ditt betyg
Användarbetyg saknas
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
It's a Hard Truth Ain't It
Digitalpremiär
24 februari 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
HBO
Längd

Recensent

Robin Hakanen Martio

23 februari 2019 | 10:00

En dokumentär som vill lite för mycket

"It's a Hard Truth Ain't It" är en dokumentär med enormt mycket hjärta och ett väldigt unikt koncept - varför ska man som en dokumentärfilmare göra en film om livet bakom lås och bom, när de som är framför kameran lika gärna kan stå bakom den. Min enda önskan är att produktionen hade en tydligare riktning.
Från första sekund går det inte att ta miste på vad man kan förvänta sig av "It's a Hard Truth Ain't It". Det handlar om tung börda, olyckliga livsöden och osaliga fångar. Och med tanke på hur produktionen gick till så är det heller inte så konstigt.

Det var dokumentärfilmaren Madeliene Sackler som fick idén att låta ett gäng långtids-dömda fångar få chansen att berätta sina respektive historier - deras liv och vad som ledde fram till deras brott. Men det slutar inte där, hon låter dem också ta del i produktionen i den utsträckningen att de själva står bakom kameran och intervjuar sina medfångar med egna frågeställningar. Dessa intervjuer varvas emellanåt med färggranna animationer som följer fångarnas narrativ.

Hela dokumentären utspelar sig i Pendelton-fängelset i Indiana, USA. De 13 fångarna som tar an sig utmaningen att genomföra dokumentären är alla dömda för grova brott, de flesta på livstid. Under en vecka får de chansen att medverka i en så kallad workshop, där de lär sig kameraföring, intervjuteknik och allt annat de behöver för att klara uppgiften. De får i stor utsträckning fria händer, medan Sackler och hennes produktionsteam står för klippning, animering och annat som fångarna själv inte har tillgänglighet till.

Ämnet i sig känns viktigt, om än så tungt. Det ger ett perspektiv på hur handlingar har konsekvenser och humaniserar personer som annars möjligtvis skulle vara utmålade som kalla och korrupta. Visst, dessa individer har passerat en gräns få av oss är kapabla att överträda. Rån, knarklagning, misshandel och mord. Samtidigt menar inte den här dokumentären att separera individerna från deras handlingar, utan hellre ge en förklaring till vad som kan sätta en person på en sådan livsbana. Det finns inga docenter, inga psykologer eller experter i kriminalvård. Det är endast fångarna och deras ofiltrerade röst. Men det är också där som dokumentären faller.

Filmen känns som den har svårt att hitta riktning. Det är ett väldigt intressant fenomen att låta dessa inspärrade människor styra skeppet, men på den bekostnad att den känns mindre strukturellt konsekvent. Det faller ofta tillbaka till dialoger mellan dessa fångar som i viss mening är intressanta, men som egentligen inte leder någonstans. Det finns inte mycket av en summa summarum förutom att det är förfärligt att sitta hela sitt liv i fängelse. Visst får man en inblick i en del intressanta, dock uteslutet tragiska, livshistorier; men vad ska man sedan göra av dem i den sista akten?

Vidare nyttjar inte dokumentären något finare bildspråk - förutom de stundtals vackra animeringarna - och hamnar ofta på den nivån att det är två kameror på fasta stativ som pendlar mellan intervjuaren och intervjupersonen, något som kanske inte skulle kännas så monotont om det inte vara för dokumentärens känslomässiga tyngd och faktiskt ibland uppgivenhet. Det finns några få panoreringar och miljöbilder, men inte mycket mer till övers. Jag tror inte att detta var på något sätt brist på skicklighet från Sackler, men hellre att hon kanske tog på sig ett omöjligt uppdrag med de bästa av intentioner. Det ges inte mycket utrymme för finlir när de befinner sig i ett fängelse och måste följa en strikt regelbok.

Man sympatiserar i grund och botten med dessa individer och deras historier, något som är en av dokumentärens starkaste sidor, men det räcker inte fullt ut. Kanske skulle Sackler ha planerat dokumentären bättre - men då kanske på bekostnad på autenticitet.

Hellre än en färdig produkt så kan den här filmen kännas som ett stycke prosa, eller en samling intressanta vittnesmål. Det finns värde i den, likväl sevärdhet, men den lider av långsam takt och spretiga händelseutvecklingar. Med allt detta sagt så är det fortfarande ett intressant filmiskt experiment, och är värd en titt enbart för det.
| 23 februari 2019 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera It's a Hard Truth Ain't it
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu