Isdraken 2012

Äventyr Familj
Sverige
78 MIN
Svenska
Isdraken poster

Synopsis

Uppryckt från livet i stan med pappa och storebror blir 11-årige Mik tvingad att resa till sin bohemiska faster i en by i Norrland. Där lär han sig fiska, träffar nya kompisar och sin första kärlek. Men Mik blir bortslussad till en fosterfamilj. Den nya familjen är hundtokig och Mik, som är hundrädd, får det svårt där. Till slut måste Mik fly, han letar upp sina norrländska vänner och tillsammans flyr de på Isdraken.
Ditt betyg
2.5 av 34 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Isdraken
Biopremiär
24 februari 2012
DVD-premiär
25 juli 2012
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Nordisk Film
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Alexander Dunerfors

18 februari 2012 | 22:01

Gjort med passion för en förbisedd genre

#GIFF 2012 - Svensk barnfilm, eller snarare bristen på den, har varit ett omdebatterad ämne under hösten. Jag minns själv inte när jag senast såg en, som dessutom haft vett att vara bra. När det mesta utbudet för unga består av hysteriska, amerikanska, tredimensionella storfilmer kommer "Isdraken" som ett välkommet avbrott.

Det mesta utspelar sig i kallaste Norrland, i det lilla samhället som Gud glömde. Hit kommer Mik, 11 år, och det är högst motvilligt. Pappan är alkis och brorsan, egentligen snällast i världen, rånade en butik och satte sig själv i ungdomsfängelse. Så Mik ska tas om hand av en galen tant som samlar på döda människors böcker, och som också råkar vara hans faster.

Mik längtar hem till storstan men har inget annat val än att bita ihop och gilla läget. Kanske är den söta tjejen i hans nya klass, hon som kan martial arts och kidnappar katter, inte så farlig att lära känna trots allt. Hasse Alfredsons hesa sagofarbror-stämma ramar in det hela med kuriosa om valarnas liv, hur de kan känna sig vilsna ibland och söka efter sitt hem, en klar metafor för Miks blandade känslor i den nya miljön.

Martin Högdahls ambitioner med första långfilmen var att hippa till genren, och det lyckas han med rätt fint. Snygga bilder, specialeffekter och snabba klipp gör det lilla extra för filmens stil, den blir roligare att se både för den yngre och äldre publiken - även om några av de pålagda ljudeffekterna bäst hade lämnats utanför. Tempot är högt, som dagens kids vill ha det, och några av scenerna hinner aldrig landa innan man stressar vidare. Som van filmtittare misstänker jag att en hel del har fått ryka i klipprummet. En petitess å andra sidan som den egentliga målgruppen för "Isdraken" inte lär notera, och som regissören med sannolikhet förbättrar till nästa gång. Att han är en skicklig historieberättare för barn råder det ingen tvekan om.

Men det riktiga fyndet här är Philip Olsson, som den coola huvudpersonen som älskar hårdrock, har en något morbid passion för zombiefilm, och är emellanåt ensammast i världen. Han stjäl varje scen han är med i, och han är med i de allra flesta. Även övriga roller är bra castade med många duktiga nykomlingar, som kan agera (inte alltid en självklarhet i filmer för barn) och framför allt har en fantastisk kemi ihop.

Det finns gott om passion här, för familjegenren och för filmkonsten. En mer än godkänd debutfilm.

| 18 februari 2012 22:01 |