Iron Sky (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
1945 flydde nazisterna till månens baksida och byggde upp en hemlig månbas, en flotta med rymdskepp och förberedde sig för att erövra jorden. När en amerikansk astronaut landar lite väl nära månbasen och tillfångatas, tillsammans med sin fantastiska smartphone, inser man att ett teknologiskt genombrott skett på jorden och åker för att hämta fler. Väl där, 70 år senare, är det dags. Fjärde riket ska resas.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: IRON SKY

Achtung, baby!
Det finska hypemonstret "Iron Sky" är i egenskap av sin tillkomsthistoria och skruvade story ett ljuvligt exempel på hur ett kollektiv av filmälskare segrar över det traditionella filmstudiosystemet. Men slutresultatet borde ha blivit ännu roligare.

År 2018 tror sig USA:s sittande president Sarah Palin kunna säkra en ny mandatperiod genom PR-tricket att landsätta en afroamerikansk astronaut på månen. James Washington blir dessvärre omgående tillfångatagen av de nazister som sedan andra världskrigets slut i hemlighet har byggt upp en jättelik svastikaformad rymdbas på nämnda himlakropps skuggsida, och som nu förbereder en jordinvasion. Den aspirerande nye Fürhern Klaus Adler reser tillsammans med sin trolovade Renate Richter och en "vitifierad" Washington - man omvandlar helt enkelt hjälten på kemisk väg till "arier" - tillbaka till jorden för att komma över den teknologi som krävs för att slutföra Fjärde Rikets domedagsvapen. Det räcker med en och annan mobiltelefon eller surfplatta eftersom tekniken har hunnit en bit sedan 1945. Snart drar det ihop sig till rymddrabbning av ytterst bisarra mått.

"Iron Sky" är ett fenomen som aspirerade på kultstatus redan innan den knökfulla premiärvisningen på filmfestivalen i Berlin härom månaden. Genom att korsbefrukta produktionen med kreativ input och finansiellt stöd från entusiastiska fans via internetforum har regissör Timo Vuorensola och hans team, under filmens sex år långa tillblivelseprocess, lyckats skapa en hype som skulle kunna jämföras med den som omger Ridley Scotts "Prometheus". För att leva upp till sådana förväntningar krävs det ett mirakel. Och även om man här har lyckats trolla med budgeten på 7,5 miljoner euro vad gäller specialeffekter - en gigantisk summa i finska filmsammanhang men en spottstyver för en Hollywoodprodukt med liknande anspråk - så är "Iron Sky", som ren filmupplevelse betraktad, inget mirakel. För det hade det krävts en jämnare nivå på humorn och en säkrare fingertoppskänsla i valet av måltavlor för häcklandet.

I filmens bästa stunder bjuds vi på en burlesk satirfest som pucklar på sina utvalda offer, främst nazisterna själva och USA:s utrikespolitik, med en självsäker och charmig blink i ögat samtidigt som den förklarar sin kärlek till väl valda kitschexempel ur science fiction-filmhistorien. Nu utgör ju varken nazister eller Sarah Palin några särskilt raffinerade måltavlor, och roligast blir det när man levererar subtila - ett ord som annars verkar ha varit bannlyst under manusmötena - njurslag mot mindre uttjatade fenomen. Som när Nordkoreas ambassadör under ett toppolitikermöte plötsligt försöker sälja in idén att Kim Jong Il är att tacka för diverse positiva händelseutvecklingar i den galaktiska kampen, eller sekvensen där två månnazister som står och bläddrar i en herrtidning förfäras över bristen på kroppsbehåring hos nakenmodellerna; även på det området har det hänt en del sedan fyrtiotalet. Givet den svenska debatt på ämnet som har följt i schlagerfestivalens spår verkar just den komiska poängen nästan i realtid.

Sådan finess kommer dock finsk-tysk-australiensisk-finansierade "Iron Sky" sällan upp i. Bristen på komisk tajming i många scener - framför allt är Christopher Kirby i rollen som James Washington ojämn i sitt (förvisso medvetna) överspel - tillsammans med de två senare akternas stapplande och vacklande dramaturgi och den nämnda bristen på satiriskt skarpsinne gör att "Iron Sky" på det hela inte blir mycket roligare än sin grundidé.

Att helt låta bli att tjusas av detta osannolika vidunder till film är dock svårt. Vid några tillfällen möter "Team America" "Mars Attacks" och ljuvligt skamlös musik uppstår.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Senaste kommentarer
cicella
Denna får en svag 3a av mig, då jag inte hade superhöga förväntningar på den.  Och den höll endå en ganska jämn och stabil nivå från början till slutet.
5365
såg nyligen den förlängda versionen, filmen tjänar en del på detta, så här borde den varit i original, det är inte en i första hand en rolig film utan stundtals ganska giftig satir, att den sen är underhållande och för att vara en en film med ganska låg budget ok skådespelare och förvånansvärt bra CGI.
Ger biofilmen en trea, och förlängda en klar fyra.
Dimman
Skön satir och idé på filmpremissen! Snyggt gjord för att vara en lågbudgetfilm  från Finland! Extra cred för att man vågar kasta sig i den här typen av projekt i Finland! Men håller med om skådespeleriet som blir för överspelad och i händerna på bättre skådisar hade det funkat! Nu blir det tyvärr emellanåt platt fall emellanåt roligt! En del regival och dramaturgin har sina brister på sina ställen! Tycker recensenten beskriver rätt bra min känsla av filmen i övrigt och då jag ändå skrattade på en del ställen och aldrig tyckte det var tråkigt så blir det en svag trea i min bok!
3/5
Visa fler (34)

Veckans populära filmer

Visa fler