I Am the Pretty Thing That Lives in the House (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En ung sjuksköterska flyttar in i ett gammalt hus för att ta hand om en åldrad skräckförfattare. Snart visar det sig att de inte är ensamma.
Visa hela synopsis
Regissör
Huvudrollsinnehavare
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: I AM THE PRETTY THING THAT LIVES IN THE HOUSE

Poetiskt kuslig
Netflix har släppt sin andra egenproducerade skräckfilm lagom till Halloween. I ”I Am the Pretty Thing That Lives in the House” får vi följa sjuksköterskan Lily som tar hand om en tidigare bästsäljande författare som bor i ett hemsökt hus. Filmen känns originell och kuslig till en början, men bristen på handling gör att den till slut blir lika långrandig som filmtiteln.
Ruth Wilson, senast aktuell i tv-serierna ”Luther” och ”The Affair”, leder en liten skådespelarensemble i rollen som sjuksköterskan Lucy. Efter att ha varit med om ett omtumlande kärleksdrama, flyttar Lucy in som inneboende sjuksköterska hos den mycket kända författarinnan Iris Blum, som numera lever ett tillbakadraget liv i sitt hus. Ett hus där hon skrivit flera kända thrillers, något som visar sig vara mer än bara en slump.

Kort efter att Lucy flyttat in börjar hon märka konstiga fenomen. Saker flyttar på sig utan förklaring, hon hör märkliga ljud på nätterna och hon börjar se underliga saker i ögonvrån. Först intalar hon sig att händelserna bara är hjärnspöken, men till slut börjar hon koppla ihop dessa med handlingen i en av Iris mest kända romaner. Hon bestämmer sig för att undersöka saken närmare, ett beslut som visar sig farligare än hon trott.

Regissören Oz Perkins har lyckats skapa en annorlunda skräckfilm som fyller tittaren med en spöklik obehagskänsla som sakta växer sig starkare under filmens gång. Snarare än att lägga krut på specialeffekter och billig skrämseltaktik, används omgivningen för att långsamt bygga upp skräcken. Problemet är att det går för långsamt. Början av filmen är bra och får en att vänta på att det eskalerande obehaget ska mynna ut i något riktigt hemskt, istället bjuds man då och då på små crescendon av skräck i samma stil som tidigare filmer i samma genre och originaliteten är genast som bortblåst.

Poetiska monologer och lågmäld musik fyller filmen från början till slut. Dessa bidrar till den unika känslan som skapas i början av filmen, men likt filmen i övrigt mynnar de aldrig ut i något. Musiken är mycket obehaglig, men spelas så ofta att den förlorar sitt genomslag. I slutet av filmen förväntar man sig därför inte längre att något obehagligt ska hända när musiken spelas, vilket gör att filmen tappar momentum. Även monologerna som berättas av filmens huvudperson blir till slut tröttsamma och enformiga. 

”I Am the Pretty Thing That Lives in the House” är en film som har ambition och nyskapande anda, men som tyvärr aldrig uppnår förväntningarna som skapas tidigt i filmen. Det hemsökta huset är en mycket obehaglig omgivning som ger kalla kårar, men i brist på övrig handling blir den aldrig riktigt intressant.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Ceresmoon
Den var helt okej, men ingen toppen skräckis. Gillade inte slutet, man fick aldrig någon bra handling.
Stoffe B
Gillade stämningen i denna filmen. Ruth Wilson är bra i huvudrollen. Dock lyfter den aldrig till något mer än en stabil 3 av 5

Veckans populära filmer

Visa fler